Indiansandaler

Har nyss kommit hem från en väldigt trevlig middag. Vi var några svenska tjejor/kvinnor (vet inte vad jag skall kalla mig längre) som träffades på "flying pig" i Mt Kisco, en förövrigt mycket trevlig stad som jag måste utforska närmare. Restaurangen serverar närproducerad mat, väldigt populärt här i trakterna om ni minns att jag var på en sådan resto i Tarrytown för någon vecka sedan.

Jag åt jättegoda musslor till förrätt och pilgrimsmusslor till huvudrätt. En musselfest helt enkelt.

Påvägen hem slår det mig hur kul jag hade. Det var inget särskilt som riktigt hände men jag bara kände att det var en skön kväll som gav mycket energi. Dessutom har dagen på det stora hela varit mycket skön. Har haft Indira med barn här hela dagen och de har lekt och haft kul utan ett enda bråk. Vädret har varit perfekt, varmt med inte fuktigt. Vi åt god lunch tillsammans, hann prata hela meningar utan allt för många avbrott. Dessutom ringde mamma och pappa på skypen och de fick "träffa" Indira också.

Dagen hade däremot kunnat sluta på ett helt annat sätt för min vän Kim kom förbi. Och hon är verkligen annorlunda. Men såklart väldigt snäll. I alla fall har hon ju ingen känsla för när man skall sluta prata om sig själv. I dag lät jag henne dock hållas, det var så mycket som ville ut och när jag nu har fått höra om hennes livshistoria så mitt huvud svällde och höll på att explodera så kan jag förstå ett och annat. Hade dagen fortsatt i det tempot med ännu mer information än jag ville ha, hade det kunnat sluta med ett totalt sammanbrott. Så jobbigt var det hon berättade.

Man skall aldrig döma en vän förrän man har gått en mil i hans sandaler. Gammalt indianordspråk. Det stämmer väldigt bra.

Så, idag är jag tacksam för min helt normala familj. I alla fall normal i jämförelse.

Nä nu måste jag sova om jag skall orka upp och powerwalka i morgonbitti
Nattinatti