Med tanke på att eventuellt bli utesluten ur min familj och släkt så måste jag bara skicka en beundrande tanke till dessa människor som valt detta yrke. Slipa, måla, vänta, måla, vänta, måla. Och trixit att få det snyggt också. Näe, målare verkar inte vara det ultimata yrket om ni frågar mig. Däremot verkar det ohemult lönsamt. Vet inga som har det så gott ställt som målare.
Däremot är jag mäkta stolt över att jag har slutfört detta projekt. Det är ju inte annars en av mina starka sidor. Att avsluta. Jag är en jäkel på att idéspruta men när det börjar gå trögt. Ungefär vid tredje strykningen. Så vill jag gärna lägga av.
Detta får mig osökt också att komma in på grad av händighet. Jag måste ju säga att i vår familj så är det ju inte Niklas som skruvar, mäter och fixar med saker. Då skulle vi aldrig få någonting gjort. Det borde jag i och för sig förstått redan på första besöket jag förärade honom när vi just börjat träffas.
Han bodde på den tiden i en ytterst sunkig lägenhet i Högdalen som han delade med ett gäng läskiga silverfiskar modell större och resistenta mot radar.
Lägenheten bestod av ett rum och kök. I köket stod hans farmors gamla fjällstugufurumöbler som var nya någongång på 60 talet, i badrummet hängde några torkade blommor och i vardagsrummet stod en säng och 10 kartonger. Ouppackade. Sedan 3 månader.
Och på den vägen är det. Han prioriterar helt enkelt annat. Det gör inte så mycket för jag gillar att skruva och spika och greja med saker. Och om jag inte gillade det så borde jag ha börjat ana oråd då en april dag för 10 år sedan. Nu är det nog försent att ändra på det.
En annan del av mitt helgskruvande. Hylla och två ramar som jag inte ännu vet vad jag skall ha i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar