Gott Nytt År!

Igår hade vi en lugn dag. Har ju gjort en del utflykter och kände att en dag hemma inte skulle vara så tokigt.

Jag pamprade mig själv genom att gå på manikyr och pedikyr. Det är ju helt fantastiskt att man kan göra det här utan att känna att det gräver ett stort hål i kassan. En vanlig manikyr kostar 9 dollar! Sen tog jag en lite lyxigare variant av pedikyren som innehöll benmassage och lite andra grejor så fötterna skulle bli riktigt fina!

När jag satt där så kom en mamma in med sin dotter och kompis till dottern och köpte dem manikyr och pedikyr. De var väl i 14-15 års åldern. Jojo, det skall börjas i tid.

Igår var det kalasfint väder men blåste storm. Det är trist för då tror man att det är mysigt ute tills man står där i snålblåsten och huttrar. Vilket jag gjorde med Sidney i lekparken. Dock hade han jättekul så det var värt det. Vi var ensamma en liten stund (jag trodde vi skulle vara det hela tiden) men sen kom det ett latino syskonpar som jag tror var minst två år yngre än Sidney och sen tre tjejer som var runt 10 år, dessa barna lekte så himla bra tillsammans allihopa och det var en fröjd att se. De var pirater på ett skepp och alla var helt samstämmiga om hur leken skulle vara!

På kvällen hände en riktigt äcklig sak. Jag åt pistagenötter. Och hade ätit ganska många när jag öppnade en och däri låg en larv. AAAAAAaaaaaahhhhhh så himla äckligt, ville skrubba halsen med en diskborste och bara lägga mig ner och gråta så äckligt var det. Men, jag tog och svalde ner resterna av vad som fanns kvar i munnen med en öl och tänkte att jag hade nog antagligen inte ätit någon larv i alla fall men bara tanken. Hua.

Ikväll firar vi nyår med min kompis Michael och hans fru Jessica. De har Isabelle som är lika gammal som Douglas. Det blir lungt och vi tänkte försöka se om det går att flytta fram 12 slaget så att barnen är vakna och glada hela vägen. Kan bli en utmaning med Sidney. Vi får se!

Känner mig lite nervös eftersom Michael är kock. Så jag har bjudit hit dem så vi lagar maten ihop! Bra va!

Ha nu ett riktigt gott Nytt År och en trevlig kväll och hoppas att nästa år börjar med något annat än huvudvärk!

Bröllopsdag

Så, då har vi haft bröllopsdag då. Vår första. Bomull?
Och då tänkte jag. Vad är det vi skall fira. Att vi stått ut med varandra ett år till? Eller att vi inte skiljt oss? Eller att Vi hade en fin dag för ett år sedan. Jag tycker att det är lite ologiskt att fira bröllopsdagar. Hjälp mig. Vad firar ni? Inte för att jag inte gillar att fira saker men liksom vad är det vi skall fira? Egentligen.

I alla fall så åkte vi in till Manhattan och skulle utforska Central park lite mer. Det var en varm dag. Ingen jacka på Sidney. Han hade ju sin varma nya lamullströja!
Då när vi tagit oss en bit in i parken. Börjar det regna. Typiskt. Så vi tog oss in på Upper West side i stället och strosade runt. Tog en fika och så, var det kväll och dags att åka hem. Men det var en mysig dag.

Vi stannade på vägen och köpte lite god mat som vi tänkte ha vuxenmiddag på när barnen somnat. Det skulle vi nog göra oftare. Vad trevligt det var! Han är inte så pjåkig ändå den däringa karlen jag gifte mig med för ett år sedan!

Idag har jag haft rensning i Sidneys garderob. Vilken skön känsla det är. Att få rensa undan en massa skit. Få lite ordning och reda. Himmelriket. (Ibland är det så lite som behövs)

Skräckrädd

Ju äldre jag blir desto mer rädd blir jag för helt ologiska saker som spöken i garderoben, monster under sängen och mördare som bryter sig in i vårat hus och helt plötsligt står som en mörk skugga vid min säng och sakta lutar sig över mig och.........ja ni hör, min fantasi gällande detta har inga begränsningar. Därför kan jag inte se rysare längre överhuvudtaget.
Nu påstår Niklas att han har en jättebra film som vi skall titta på (samma snubbe som har gjort "sjätte sinnet"......ni vet......I see dead people...). Jag är skeptisk. Varför inte ett inredningsprogram på HGTV istället?

I dag var vi uppe med tuppen och åkte till Botaniska trädgården i Bronx. De har en årlig utställning med minibyggnader av hus på Manhattan och runt om i NY. De är gjorda av bara saker från skogen, pinnar, mossa, kottar, löv och precis alla andra typer av växtligheter. Sen går ett minitåg genom denna byggation och alla andra växter som finns där. Verkligen helt otroligt. Skall dessutom absolut ta mig till Botaniska trädgården när det blir vår igen och allt blommar.

Här ser ni tillexempel Empire state building, Flat Iron Building och Chrystler Building och några till. Alltså bara gjorda av växter!

Efter detta tänkte vi att vi skulle försöka fynda lite på rean. Det gjorde vi till en viss del. Men när det kom till den andra delen. Sidney. Så har kommit till den punkten då han inte tar på sig vilka kläder som helst. I dag hittade han dock en lammullströja med såna romber (visst heter det så när det är sneda rektanglar) på magen och en vit piket tröja att ha under. Det var rea. På den butiken. Det blir inte så billigt då. Han ser nu ut som en boardingschool student. Jättefin, men jag förstår inte varifrån det kommer. När vi skulle äta middag så kom han ut och hade bytt om till dessa kläder samt kammat snedbena på luggen. Han såg ut som en riktigt fin "mammas pojke"!

Stockholm i mitt hjärta?

När jag var i sisådär tonåren så möblerade jag om på mitt rum i stort sett en gång i månaden. Flyttade runt spegelväggar (ni vet ikeas som man satt ihop i mitten med en svart plast mojäng) och möbler, kopplade om alla sladdar till stereon och flyttade lampor, tavlor och möbler. Det var som en hobby jag hade. Kanske är det därför jag har flyttat så ofta sen jag flyttade hemifrån. Det var bara en tanke som slog mig. Problemet med detta är också att jag vet precis vad jag vill med mitt boende och det är ofantligt svårt att få till. Turligt nog har jag ändå ändrat åsikter om mycket sedan vi flyttade hit. Jag hoppas att det är bra i alla fall.

Idag har vi varit i väg till ett jättehäftigt ställe http://www.diabeacon.org/ ett modernt museum kan man säga och jag fick en galen "stockholms känsla". En blandning av moderna och något trendigt cafe och bokshop. Kanske blir vi stockholmsbor igen.
http://www.youtube.com/watch?v=f_af9O19TWM&feature=related

Måste bara dela med mig av Douglas logiska ordförråd. Han säger inte telefon, han säger Hallån. Jag tycker att det är jättesmart. Vi säger ju hallå när vi svarar. Men det är ju bara jag. Och jag är ju hans mamma.

BTW

Vörtlimporna var en total katastrof. Degen jäste inte. De var hårda som jag föreställer mig att barkbröd var tiden det begav sig. Dessutom degiga innuti trots att de var i ugnen lite längre tid än var som stod i receptet. Ruttet.

Julsummering

Sådärja. Nu har tomten faktiskt hittat ner genom skorstenen. Ätit upp kakorna och druckit upp mjölken som vi ställt fram. Ett modest berg av paket fanns under granen när barnen vaknade i morse. Jättemysigt faktiskt att göra det på morgonen. De har roat sig hela dagen med sina presenter och jag har kunnat roa mig med min toppenpresent! En ny liten söt dator! Tänk att tomten visste att jag ville ha det! En liten fin silvrig MacBook!

Jag har också invigt Niklas fina present. En riktig kock kniv. Har totalt ledsnat på våra ikea knivar så tomten kom med en ny fin handgjord japansk vass rackare. Och vad vass den var. Allting gick att skära så lätt så lätt. Även toppen på min tumme. Aj.

Igår efter julstöket var vi till grannstaden 10 minuter bort och åkte skridskor. Jag minns inte riktigt men jag tror att det är ca 23 år sedan sist. Killarna kämpade på även om Douglas tyckte mest att det var läskigt. Några killar i Sidneys ålder var där och åkte som galningar, såg ut att vara födda med skridskor på fötterna. Själv var jag livrädd även om det gick bättre än jag tänkt mig men jag fick precis lika ont i fötterna som jag mindes det.

Hade ett minijulbord igår. Ingen större hit om ni frågar mig. Fick total sillöverdos av två sillbitar. Njae, vet inte om jag har varit borta från sill för länge eller om jag inte hade sill inställningen på.
Idag däremot hade vi en jättetrevlig kalkon lunch. Har jag blivit amerikansk nu? Det är nämligen en fråga som en av vännerna i sverige frågar oss titt som tätt. Hur, på en skala, amerikanska har vi blivit. Återkommer till det i ett senare inlägg.

Snart skall vi iväg till några vänner och äta efterrätt.

Kan lätt konstatera att julen har varit lugn och stilla. Jättemysig och harmonisk. Ingen stress eller direkt några tider att passa på något sätt. Vet inte om det är det annars heller men nu fanns det ingen annan att ta hänsyn till, på gott och ont. Självklart saknar vi de vanliga traditionerna och resten av familjen också!

GOD JUL!

Så mina kära så var det dags för den efterlängtade dopparedan. Vi i vår familj har dock anammat den amerikanska traditionen och kommer följdaktligen öppna paket i morgonbitti. Nissarna hade ändå hunnit förbi när i natt och lämnat ett paket var till boysen i strumpan som hängt på spisen sen första december. Sidney tassar omkring som en tickande julbomb och har inga som helt tvivel om att jultomten existerar. Han har haft lite problem bara att förstå hur tomten skall kunna komma ner genom skorstenen eftersom vi har en braskamin.

Han har också en skön teori varför vi äter så mycket mat kring jul. Alla vill vara som tomten. Stor och tjock.

Idag julstökar vi. Jag håller på att baka vörtbröd. Hittade så gott som alla ingredienser, men. Degen är inte som det stod i receptet "blank och smidig", snarare vass och hård. Blir riktigt intressant. Killarna verkar inte heller helt övertygade efter att jag haft i kryddor som luktar konstigt och öl. Jag tror att vi snarare kan använda dem till att hota ovälkomna arga vättar. Vi får se.

Igår kväll så ruschade jag iväg och handlade lite julklappar när Niklas kom hem. Hann förbi våra vänner i Dobbs Ferry också som så snällt handlat sill och julmust till oss när de var på Ikea i förrgår. Jag blev inbjuden på dessert som de nyss ätit och satt framför den sprakande brasan där barnen tidigare grillat marsmallows och lagt mellan kex. Smores. Det blixtrade till av lite julkänsla!

Tyvärr regnar det idag. Vi som haft så underbart vinterväder hela veckan. Men man kan kanske inte få allt.

Nåväl, ha en riktigt GOD JUL mina kära. Njut av varandra och känn julefrid ;-)

Julpanik!

Eftersom jag är en sån tidsoptimist så kommer min julpanik lätt småspringande ifatt mig just nu. Huset behöver städas, julmaten handlas och några till klappar köpas. Niklas jobbar hela dagen och jag har två barn i hasorna. Förstår inte hur detta skall gå till. Men det är ju ingen idé att bli stressad för då kommer det bara gå käpprätt åt helsefyr. Så, jag tar barnen och åker iväg och handlar mat på vår barnvänliga Stew Leonards och sen får jag åka iväg i kväll och köpa de sista klapparna medan Niklas julstädar. Det låter väl som en bra deal?

Har surfat runt lite på andra bloggar och många har så himla fina bloggar och jag vill bara säga att min kommer inte bli så fin. Jag har inte tid. Jag kan bara koncentrera mig på att skriva när jag väl kommer till. Så, ni får faktiskt stå ut!

Brrr

Jag har just mätt temperaturen vid min säng. Det är 10 grader celsius. Då kanske ni förstår. Att det är satans kallt i vårt sovrum.

Vart bor du?

Vi har nyss (1 1/2 timme sen) kommit hem från ett julparty hos samma kvinna som vi firade thanksgiving med.
Det var väldigt mysigt och juligt. Eftersom vi har ca 2 decimeter snö och det är kallt som attan så hjälpte det till massor också för att få den rätta känslan. Den gemensamma nämnaren var att alla bodde väldigt centralt och väldigt nära varandra, ändå har jag faktiskt aldrig sett de nästan någon av dem som var där. Alla som jag pratade med för första gången frågade var vi bodde. Det var en annorlunda igångsättare av ett samtal. Prova själv skall du få se.

Det var ett väldigt udda sällskap men ändå inte. Vi var yngst och hade flest barn. Eller, rättare sagt vi var yngst och endast ett annat par hade barn med sig. Resten av sällskapet hade nog utflugna barn eller inga barn alls.
Killarna uppförde sig exemplariskt och vi kunde rakryggade tacka för oss och ta oss hem efter att ha minglat runt och pratat med alla och vara exotiska som många tycker att vi är. Inget jag riktigt förstår men tydligen så är det så.

I morse var jag på Yoga med min kompis Michael´s, fru. Eftersom det var ett ordentligt snöoväder så var hon och jag de enda i salen. Dessutom var vi inte så himla hävliga någon av oss. Min kropp är stel som en pinne. Åt fel håll. Axlarna skall inte vara lätt framåtsjunkna och ryggen skall inte vara s formad, eller mer, litet r formad som min.
Vid ett tillfälle så sa jag att jag inte kunde göra en viss grej för att jag var så stel. Då sa instruktören bara, "ja det är du"! Alltså, jag vet ju det men det hade ju varit skönare om hon sa "nej det är ingen fara, så illa är det inte" eller något. Men hon sa bara rätt och slätt "ja, det är du". Aj, vad sanningen är hård ibland.

Annars måste jag säga att helgen har varit väldigt lugn och skön. Jag känner mig väldigt avslappnad inför julen och har inga krav eller måsten framför mig. Är det inte så det skall vara? Varför känns då känslan så främmande?

Ligger just nu i sängen för jag skall egentligen sova men eftersom en storm är påväg in så är det nästan omöjligt. Det blåser på mig. På riktigt. Vårt sovrum är inte isolerat alls och detta leder till att när det blåser riktigt mycket ute så blåser det även lite här i sovrummet. Verkligen mysigt. Inte. Har t-shirt och fleece tröja på mig. Måste krypa ner under täcket nu och då kan jag inte skriva mer. Go natt!

Nämen!

Jag har någonslags grej som räknar hur många som läser min blogg varje dag. Jag kan inte se vilka som läser men hur många. Och det ligger på ungefär samma varje dag. Runt 30. I onsdags har 72 stycken läst min blogg. Mer än dubbelt så många. Hur kommer det sig och vilka är ni? Jag vet inte med mig att jag gjort något annorlunda. Märkligt. Kanske fick räknaren fnatt och räknade alla två gånger i onsdags? Inte var det något särskilt intressant jag skrev heller. Där fick jag något att fundera på. Jag som inte funderar på så mycket andra viktiga saker annars :-)

Sjung och var glad!

I morse vaknade jag för första gången sedan i söndags utan att ha ont någonstans eller utan att känna mig hängig och rucklig. Himla skönt! En helt ny människa steg upp till frukosten och ville ha kaffe för första gången på väldigt länge också.

I går kväll hade vi vuxenkväll. Vi var på Aimee Mann´s julshow här på Tarrytown Music hall. Vi var några stycken som trotsade snöovädret (som faktiskt drog in runt lunchdags igår). Biljetterna var slutsålda men jag skulle tro att det bara var halvfullt i salongen. Det var Amiee tillsammans med en ståupp komiker och några till sångare.
Det var supertrevligt och showen var riktigt rolig. Vet inte vad jag hade för förväntningar men jag tyckte att det var bättre än vad jag hade väntat mig i alla fall. Vi var med våra vänner som bor i Dobbs Ferry och deras dotter var barnvakt. Vi hann med en middag på en lokal restaurang innan konserten. Verkligen lyxigt efter en dag inomhus.

Det kan vara lite speciellt när man går på konserter eller bio eller andra tillställningar när man skall skratta på givna ställen tillsammans med människor man inte känner. Ofta flyter sådant på helt utan att man behöver tänka på det. De flesta hajjar skämten och det är bra så.
Men. I bland händer det. Det finns någon i publiken. Som skrattar annorlunda. Som skrattar på andra ställen. Och skrattar konstigt. Han satt bredvid vårat sällskap.
Jag kan inte riktigt förklara vad som gjorde honom så annorlunda och hysteriskt rolig. Jag tror att man måste ha varit där och hört hans dova kluckande skratt som liksom letade sig igenom resten av publikhavets skrattsalvor. Han var halva underhållningen.

En annan sak som jag funderade på när jag satt där var kompositörer. De har verkligen en talang som jag inte vet någonting om. För mig är det lika svårt som att klättra upp för en skyskrapa utan skyddslina och sugkoppsfötter.
Jag kan på ett abstrakt sätt förstå att man får en melodislinga i huvudet och nynnar fram den med hjälp av sin gitarr eller sitt piano och sen kanske kommer på några svängiga ord som passar ihop med musiken i G dur?
Jag kanske kan förstå det om jag riktigt anstränger mig. Men sen. Hur tänker man att trummorna skall låta si och sen vill jag ha en klarinett och en bastrombon och en liten triangel som klingar till var 1 och en sjundedels sekund. Jag vill också ha en Skotte som spelar säckpipa och en australienare som blåser i en digerido (vet inte hur det stavas). Liksom när slutar man lägga till instrument och känner sig nöjd? Hur bestämmer man när vilket instrument skall låta och hur!? Tycker det verkar jättesvårt!

Snowday

Vi skall få snöstorm här idag. Därför är skolorna inställda. Snödag. Japp så heter det. Snowday. Ingen skola, gatorna ligger öde och vi som skulle på julfrukost på morgonen! Killarna var uppklädda i vitskjorta och slips. Så himla söta. Men vi kom till skolan och var helt ensamma där. Inte kunde jag väl i min vildaste fantasi tänka mig att man ställde in skolan för en snöstorm som kommer in på eftermiddagen! Nu blåser det inte en endaste vindpust eller faller en endaste liten vit krispig flinga. Men på eftermiddagen enligt prognosen så kommer det.

Vissa saker kommer jag aldrig förstå.

Baka?

Det är inte många saker som jag faktiskt saknar med det "svenska" julbordet. Känner mig nöjd med det. Det kommer fler år och fler jular. Det är dock en sak jag just nu känner mig helt besatt med och det är vörtbröd.

Hittade detta recept och tror att det kan bli rätt svårt

50 g jäst Finns men fungerar lite annorlunda än svensk
50 g smör
2 dl julmust Finns bara på Ikea
1 flaska porter, 33 cl Har ingen aning om det finns här
250 g Kesella lätt Finns inte
1 dl mörk sirap Finns inte, kanske på ikea
2 tsk salt
2 tsk mald ingefära
2 msk malda pomeransskal Vet ej
1 krm malda kryddnejlikor
50 g russin
19-20 dl rågsikt Borde ju finnas

Så jag kanske bestämmer mig för att längta efter det och uppskatta det desto mer nästa gång jag äter det!

Mera kramar

Jag borde kanske tillägga att jag vet att kärlek är det bästa receptet och jag försöker överösa dem med mys och gos men det räcker inte hela vägen!

Hårda handskar

Är det någon som vill uppfostra två extremt busiga pojkar? Jag håller på att bli tokig. Kan ha att göra med att jag inte är helt 100 själv heller. Mår fortfarande väldigt underligt.

Åter till uppfostran. De behöver just nu riktigt hårda ramar och regler men jag orkar inte och blir riktigt irriterad på mig själv att jag inte orkar och att de inte gör som jag säger. Det kan också ha att göra med att Niklas har jobbat svinmycket på senare tid och inte varit hemma kvällstid.
Jaa ni, hur gör ni? Jag behöver tips och råd så mycket det bara går. Om någon vet någon bra bok som jag borde beställa eller något annat, för nu måste de styras upp. Douglas som aldrig gjort en fluga förnär fick häromdagen en time out på dagis för att han var så olydig.

En pappa som jag känner säger att han skulle vara orolig om de inte gjorde något eftersom de är pojkar. Då känns det genast mycket bättre men när jag sen sitter i väntrummet hos doktorn och de klättrar på möbler och gör saker som gör att folk stirrar så undrar jag om det verkligen är normalt. Saknar er kära vänner att diskutera dessa saker med!

Nu skall jag ut och fixa jul presenter till alla lärare. Det har jag verkligen ingen lust med.

Verkligen?

"Life is ten percent what happens to you and ninety percent how you respond to it."

Dåliga skämt

Att önska sig magsjuka litegrann är ju rent av korkat, som jag gjorde i ett tidigare inlägg. Jag har fått någon slags släng av någon illasinnad bakterie som inte gör att jag är galet sjuk utan bara hängig och inte vill äta och har ont i huvudet. Inte så att jag måste vara sängliggande utan bara så att jag skulle vilja vara det. Inte tillräckligt för att jag skulle tycka att Niklas borde vara hemma från jobbet heller. Typiskt.

Eftersom mor och far har varit på besök vill jag ju heller inte riktigt vara sjuk för jag vill ju försöka göra saker och tillbringa lite tid med dem. Igår var vi på manhattan. En underbar dag, ingen jacka behövdes. Vi gick på Central Park Zoo och så gick vi in på Disney butiken, fram och tillbaka på fifth avenue och så var dagen slut.

Var på födelsedagskalas häromkvällen också. Ibland kan jag verkligen känna mig som en utlänning. När det går snabbt som attan i språket och vissa uttryck används som jag aldrig hört förut. Dessutom pratar man om saker som hänt när man gick i skolan och annan historia som är gemensam. Dessutom skulle jag mig på att dra ett skämt som ingen fattade.......men vi hade lite kul i alla fall!

Kom in i min garderob!

Hoppas att ni kommit över chocken från min bild! Jag vet, det borde ha varit sån säkerhets text "känsliga tittare varnas" eller så, men jag glömde det. Tejpen i min panna är för att jag hade akupunkturnålar där. Detta var strax innan epiduralen sattes in och mitt liv blev något bättre under några timmar.

Denna vecka har jag varit usel på att skriva. Jag har bara inte riktigt fått till det.
Skall bara kort uppdatera er på vad som händer. Mamma och pappa är ju på besök. Det är bra. Då leker nämligen någon annan med barnen. Någon annan tar tag i saker som vi skjutit på framtiden och någon annan kan bestämma vad vi skall äta. Just dessa saker som jag tycker ibland kan vara fasansfullt tråkiga att göra varje dag. Dessutom kan man be om att få ett lass med saltlakrits också! Hetsätning får en helt annan dimension när det kommer svenskt godis på besök!

Vi har inte gjort så vansinnigt mycket. Mest umgåtts. Och det är väl liksom därför de är här. I morgon tänkte däremot jag och Niklas stjäla en dag och göra något tillsammans. Jag kan tänka mig nästan vad som helst faktiskt.

Eftersom vi gör en del svenska saker här i krokarna så har vi idag varit med svenska skolan i en kyrka i närheten och haft luciafirande. Jättemysigt var det. Tills tomten kom och delade ut paket och båda mina barns paket gick sönder. Vilken katastrof! Till och med jag tyckte att det var jobbigt. Vi hade nämligen köpt såna fina bollar med speldosa i med snö och en tomte som ser så där tomtig ut. Sidney tappade sin i golvet innan han ens öppnat den och kom till mig med en hög blött papper och sa, "mitt paket är blött".
Nu såhär i efterhand så ligger jag och småfnissar åt det men just då var det ju inte roligt precis. Douglas tappade sin i golvet strax efter han öppnat det. Inte helt genomtänkt med glas grejor på ett barnkalas!

Det har också blivit klart med att vi flyttar till ett jättefint hus i början av mars. Skall bli så himla skönt att jag inte kan beskriva det med ord ens. Mest drömmer jag om garderoberna. California closets! http://www.californiaclosets.com/
Garderobernas rollsroys! Jag får en helt egen. Det finns en separat linnegarderob. Barnen får egna fina garderober med hyllor och stänger. Det är tre, jag repeterar, tre badrum och ett gästrum. Å vad skönt det skall bli och slippa dessa trappor som jag sliter med och slippa route 9 och all biltrafik! Dock kommer jag sakna vår fantastiska utsikt men jag får tänka att denna utsikt är en once in a lifetime utsikt. Så bra är det liksom inte riktigt.
Kan inte vänta nästan till att få flytta. Måste försöka tänka på andra saker. Som att jag är trött nu och behöver sova kanske?

På riktigt

Om ni nu har njutit av det vackra bildspelet och fällt en och annan tår som jag och kanske också funderat över scarfen och sminkningen. Kanske har ni också som jag undrat hur i hela friden man kan hålla sig så snygg och sval genom hela förlossningen. Nu tänkte jag ge er en reallife bild. Kanske kommer jag ångra detta men, jag bjuder på det! Så här kan man nämligen också se ut!
Håll till godo!

Vackert

Jag har hittat en fantastisk grej. Om man är knaskänslig som jag så fälls det en och annan tår under detta bildspel av tittaren. Även om jag funderar över scarfen.

Titta och njut!
http://jonaspeterson.com/?p=688

Vikt(igt)

Vi började morgonen med att Douglas kräktes. Eftersom mina föräldrar kommer i morgon så kände jag en lätt panik stiga och en glasklar dejavuz från förra året ungefär såhär dags. Vi har därför tillbringat dagen inne och ätit mild mat och druckit mycket vätska. Men inget mer hände. Dessutom blev han hyperpigg och galen på eftermiddagen så det var bara skrämselpropaganda tror jag. Och jag hoppas verkligen det, för någon upprepning vill jag inte ha.

Även om jag nyss tittat på kort från förra året och insett att jag var betydligt "tunnare" då. Mycket har att göra med att jag i stort sett hade magsjuka hela december, samt att jag varit ensam en månad med barnen i Sverige och faktiskt var med i viktväktarna. Nu skulle behöva någon slags power start för att komma i form - jag vet att det är ohälsosamt och osunt och inte ett långsiktigt sätt. Men på kort ser det fint ut :-)

Åter till vår innedag. Sidney har varit som en skänk från ovan. Så snäll och tillmötesgående och hjälpsam. Det hör inte till vår vardag just nu eftersom han verkligen har kommit in i 6 års fasen. Extremt störig och vill sätta emot vad vi än säger. Men jag har märkt att han gillar att vara hemma och ta det lugnt just nu. Så, det är väl bara att bita ihop (eftersom jag blir lite uttråkad) och njuta av lugnet. Killarna har verkligen kul ihop nuförtiden också, de gillar varandra skarpt och håller ihop i vått och torrt.

Sidney är ledig i morgon eftermiddag för att hämta mormor och morfar på flygplatsen. Då missar han arkitektbussturen. Så synd.

Teknik och flyttlass

Tänk att strulig teknik kan göra mig helt galen!! Jag är en sann humanist och egentligen inte kompis alls med tekniska prylar. Särskilt när de inte fungerar. Jag är jätteglad för att jag har en liten bärbar dator men den är ett år gammal nu och inte av den högsta kvaliteten så nu är den förbrukad.
Den hänger sig minst en gång om dagen och särskilt om jag gör något som har något slags värde också. Både i går kväll och i kväll har jag grejat lite med något som tomten kanske kommer med till någon som kanske läser vad jag skriver och därför kan jag inte berätta, och självklart så har den krånglat. Jag har inte tålamod för sånt! Inte alls. Så, nu gör jag själv en tyst önskan till tomtefar, ge mig en liten fin dator som bara blir min (inte barnens) och som fungerar fint i julklapp, tack snälla!

Vi hade en mysig helg i alla fall. I fredags kväll hade vi vänner på middag, lördagen var lugn och skön, vi var på julgranständning i parken och lyssnade på ett band som spelade julmusik och killarna fick träffa tomten och frosty the snowman. Söndagen började tidigt och vi åkte till några vänner i Brooklyn på brunch och sen hastade vi tillbaka till Tarrytown på svenska skolan. Sista gången innan julfesten på lördag. Himla skönt faktiskt, det är så hetsigt att passa tider på helgerna tycker jag.
Hade gärna stannat i Brooklyn hela dagen. Våra vänner bor i Park Slope och de har ett jättefint hus och bor nära Prospect Park. Det var iofs svinkallt men ändå väldigt mysigt att bara vara där. Det är så vackra hus och så trevligt område.

Om jag fick börja om här så tror jag att jag skulle satsa på Park Slope. Men å andra sidan skulle det vara klurigare med bil. Ja, jag vet inte, vi har det bra också men det kanske är lite grönare på alla andra sidor? När skall jag någonsin sluta leta?
Fast är det inte bra att jag inte tvekar lika mycket på min man i alla fall? Jag menar en bostad är ju inte mycket att tjafsa om. Men om jag skulle ha haft lika många karlar som jag har haft bostäder......oj oj oj. Jag har i snitt flyttat en gång om året sen jag var 19. Det är, med snabb huvudräkning.......eeeeehhh, 17 gånger....det är rätt mycket. Och jag är ju inte färdig än. Vi flyttar igen vid årsskiftet till ett hus vi skall hyra här i Tarrytown. Sen skall vi väl flytta härifrån till Sverige igen och så till pensionärshemmet någongång. För det skall ni veta. När vi kommer till Sverige så flyttar jag bara inga fler gånger! Basta!

Nu längtar vi bara till onsdag när mormor och morfar kommer. Det blir härligt att ses igen. Killarna är verkligen förväntansfulla.

Ren och fin

Eftersom Douglas är allergisk och såhär års väldigt torr och kliig i skinnet så är det inte mycket i detta hem som är doftande. Vilket i sin tur gör att jag tycker att jag nuförtiden luktar asmycket svett.
I alla fall så tröttnade jag igår och köpte en Dove tvål med näckros- och mint doft, väldigt fräscht! När jag nyss tog en dusch så insåg jag att mint inte är en toppengrej när man tvättar de intimare delarna. Det kändes precis som om snippan tog en vicks!!

Åter till johnson och johnsons babytvål.

Till Nina

Hej Nina, (till alla er som inte vet vem Nina är så är det Niklas moster)
Min nya telefon är värdelös. Jag kan inte skicka textmeddelanden till sverige med den. Så, jag tackar så mycket för ditt här. Och så här skrev jag i svaret till dig: Tack så mycket. Min terapi du vet. Sparar massor av stålar och slipper prata med psykolog ;-) hälsa alla! Kram

Lite längre......

Så, nu tror jag att jag har lite mer tid. Men man vet aldrig. Allt kan hända. Tillexempel så testade Douglas idag hur det var att smörja in hela sig med yogurt. Jag var på toaletten, det som tar lite längre tid. Douglas hade fått en yogurt och en kall korv (han gillar inte varma korvar). Efter en liten stund hör jag ett plaskande ljud och anar precis vad som hänt. All yogurt uthälld på bordet. Men alltså, när jag kom ut så var han täckt av en vit sur yogurtmassa och sa "kladdigt mamma". Japp, det var bara att stoppa in honom i duschen.

Nåväl jag tror som sagt att jag har lite tid nu, barnen tittar på en julfilm på tv.

Jag var ju hos min kompis på julmys. Deras affär är helt otrolig! En lada full med julsaker och julstämmning. Fantastiskt. Jag shoppade några söta snögubbar och lite grejor att hänga i granen. Så nu tror jag att jag har förstått att det snart är jul.

Diskussionerna vid middagen handlade övervägande om julskinka och var man får tag på den, vad den kostar och hur man gör.
Vi pratade om andra likheter och skillnader mellan Sverige och USA, (sa jag att vi var 8 svenska mammor från svenska skolan?) i alla fall var det en tjej med som jag har lite svårt att förstå mig på. Hon har verkligen gått över helt från att vara svensk till att vara amerikan. Vi halkade ju såklart in på skolsystem. Hon tycker att det är helt rätt med betyg och tycker att svensk skola är galet flummig och inte har något genomtänkt sätt att undervisa.

Jag brukar ju (faktiskt på riktigt) hålla ganska låg profil i dessa sammanhang för jag tänker att vi kommer ändå inte komma nära varandra i denna diskussion så jag orkar liksom inte ge mig in och bli irriterad och upprörd. Men jag kunde inte riktigt det denna gång. Det var skönt för jag hade rätt angående det svenska skolsystemet som hon klankade ner på och hon blev tyst. Sen vet jag ju inget om en massa andra saker men jag har lärt mig när jag skall prata och inte. Då kan man verka smart i massor av diskussioner utan att vara det. Egentligen.

Igår tog jag bort min onda tvilling på ryggen. Fy fabian vad äckligt det låter när man säger så. Usch. I alla fall så har jag numer ett ca 6 cm långt snitt på ryggen. Inga stygn syns och jag har heller inget plåster för jag har skinnlim. Vet inte om det just heter så men det är ett lim och jag har det på skinnet. Skinnlim. Det betyder att jag kan duscha och så utan att vara rädd att det skall bli guck i såret. Äckligt va. Med guck i såret. Hahahaha.

Sen hade jag ordnat med lite playdates på eftermiddagen så jag skulle slippa stå för underhållningen. Skulle ta det lugnt och inte lyfta och sånt. Så vi var först till Douglas tjejkompis Leda (Lita). Sen när vi hämtat Sidney så åkte vi till hans kompis i det enorma huset. Det var mycket trevligt. Mamman är väldigt lik mig i många avseenden och vi pratade om om det berodde på att vi var heleuropeeiska familjer. De flesta familjer betsår ju oftast av hälften amerikaner om de inte är helamerikaner. Många intressanta samtal hade vi i alla fall.

Jag gick och la mig klockan strax efter 7 i går. Var jättetrött efter operationen. Även om det inte var ett jättestort ingrepp så reagerar ju kroppen i alla fall på ingrepp. Så efteråt så var jag väldigt skakig och kände mig liksom som att det var lite synd om mig som hade fått göra något så läskigt. De skrämde ju skiten ur mig också eftersom man får skriva på papper om att "ifall jag dör, vill jag donera mina organ" "vilken religion tillhör du" "kan en präst (eller liknande) från din kyrka komma om du blir dålig och är på väg att dö" Nån j-vla kod som jag tvunget skulle ge Nikals så att han per telefon kunde få information om mig om jag skulle bli sjuk. Så jag var lite skärrad när jag skulle in i operationssalen och ringde och frågade om Kim kunde ta Douglas från dagis om det skulle hända mig något. Hon skrattade och tyckte att jag var hysterisk.

Allt handlar ju dock om stämningar och annat och visst är det bra att vara beredd på allt. Inga frågetecken helst om det skulle hända något.

Idag har jag köpt julkort. Så om ni inte får några så beror det på att jag inte skrev några. Jag gör nämligen ofta så. Köper och sparar. Veckan när vi kom tillbaka hem hit i sommras köpte jag tackkort som jag skulle skicka till de som kom på överaskningsfesten. De ligger fortfarande i "fjärdelådan" och fastnar varje gång jag skall öppna den. Irriterande, dels för att de fastnar och dels för att jag blir påmind om att jag är usel på att skriva kort. Men tanken är ju god i alla fall..

Knasigt!

Det kommer snart ett längre inlägg men just nu har jag bara tid med en liten kortis. Saker jag inte förstår.

1. Om man ändå bemödar sig med att ta in tvätten i badrummet varför då inte lägga alla smutsiga kläder i smutskorgen. Varför lägger man dem uppe på locket!! (detta är ingenting jag sysslar med utan en annan vuxen som bor i vårt hem)

2. När jag skall "snabbstäda" badrummet, hur kommer det sig att jag ligger på alla fyra med en liten våtservett. Jag kan ju snabbstäda med en vanlig skurtrasa också. Men jag har upptäckt mig själv flera gånger nu med att göra det med en våtservett. Jätteknasigt.

Clean up

Morgonen började väldigt snabbt. Telefonen ringde och larmet på Niklas jobb hade larmat. Han kastade sig i väg och vips var jag klarvaken. Såg framför mig hur eländigt det skulle vara med trasiga saker och datorer som var borta och så skulle de ha inspelning idag. Men, det var falskt alarm. Och det känns väldigt bra.

Nyss kom Douglas in till mig i köket (tre steg) och pekade på diskbänken och sa "clean up mommy" så, det är väl bara att sätta igång. Tömma diskmaskinen och fylla den igen. Jobbigt bara när ens tvååriga son tycker att det är för stökigt.

I kväll skall jag till min kompis julbutik och mysa lite. Vi skall få butiken för oss själva och strosa runt i. Kanske jag får lite julstämmning då. Har inte fått det än. Sen skall vi äta middag hemma hos henne. Det var förövrigt där jag eventuellt skulle ha jobbat i december men det blev inte så för det passade inte med tiderna.

Stämpelklocka och kaffetermos

Idag har jag haft parent-teacher conference (kvartsamtal) på Sidneys skola. Jag frågade efter det själv för att jag vill veta lite om vad som egentligen händer och varför.

Anledningen till betygen är en lag som trädde i kraft 2001 som kallas "No child left behind" http://en.wikipedia.org/wiki/No_Child_Left_Behind_Act vilket betyder att det finns särskilda krav på vad barnen skall kunna vid en särskild ålder och det hålls stenhård koll på dem. Orsaken till att detta startade antar jag är god men nu känner till och med lärarna att det bli för mycket. Det var skönt att prata igenom det och få distans till varför och också höra att de faktiskt med rektorns godkännande struntar i vissa saker.

Jag fick höra att Sidney var väldigt duktig i alla ämnen och att han är en väldigt logisk och strategiskt duktig kille. Inget han fått från mig. Och att hans svårighet var att låta tjejerna vara ifred! Han kan inte låta bli att vara där de är och de skojar med honom också och det kan bli lite stökigt. Gulligt tycker jag. Men så är det ju min son också.

Jag kan verkligen inte låta bli att titta på tv just nu. Handlar om metamfetamin. Ruskigt ruskig drog. Tydligen billig och räcker länge och gör fruktansvärda saker med människor. Får se före och efter bilder bland annat. Riktigt ruskigt. Hur kan man göra så? Hur kan man ge sig in på någonting som man vet är så farligt och vansinnigt? 1 av 20 collage studenter har tagit det. Helt galet om ni frågar mig. Aha, nu berättade de att drogen togs fram under kriget för att få självmordspiloter skulle utföra sina uppdrag utan att fega ur. Man skall tydligen arbeta hårdare också i början. Sen spårar det ur. Vanligt i Thailand tydligen. Skall sluta vara droguppslagsverk nu.

Nåväl. Förresten, har ju glömt att berätta. Niklas har rakat av sig skägget. Börjar vänja mig nu men i början så såg han väldigt naken ut.

Och mina vänner, jag har fått jobb. Som researcher på ett rekryteringsföretag. Jag kommer vara min egen och jobba hemifrån. Passar mig utmärkt! Har inte riktigt förstått vad jag skall göra exakt men det löser sig säkert! Behöver ordna med någon slags babysitter bara. Pratade med Indira i dag och vi funderar på att dela på en tjej. Vore ju toppen.

Kan inte riktigt koncentrera mig på att skriva just nu. Det är alldeles för intressant på tv och sen måste jag ju gå och sova också.

Helgresumé

Nu är vi tillbaka. Kom ju förstås tillbaka i går men jag hade svårt att anpassa mig till internetlivet igen :-) så det blev ingen uppkoppling.

Thanksgiving var jättemysig. Förutom att Douglas inte ville vara där vi var. Han försökte med alla medel få oss att förstå att han ville gå hem. Föräldrarna tyckte inte att det var så roligt. Så det blev en tidig kväll.
Middagen och huset vi var i var just så thanksgivingaktig som jag föreställer mig att det skall vara. Vi var 9 vuxna och 4 barn, lagom skulle jag vilja säga. Och middagen började med att alla runt bordet höll varandras händer och sa tacksamhetssaker. Mysigt och amerikanskt på ett bra sätt. Maten var jättegod och jag kände mig mätt fortfarande när jag vaknade dagen efter.

Morgonen efter åkte vi till stugan vi hyrt/lånat. Bilen var redan packad så det var bara att stoppa in barnen, tuta och köra.

Vi kom fram vid lunchtid och möttes av en skön kvinna med huckle på huvudet, hon bodde i en riktigt liten stuga på tomten och istället för att betala hyra så tar hon hand om huset. Hon var konstnär och väldigt hippiaktig. Hon skrämde upp stadsfolket (oss, mig) rejält när hon berättade vilka djur som hon sett utanför husen. Björnar och andra farliga djur. Dessutom var det jaktsäsong så där kände jag att skogspromenaderna snabbt blev utbytta mot fotboll på gräsmattan.

Douglas har ju haft en lite annorlunda uppväxt än vad Sidney haft. Sidney är ju en riktig utekille som älskar gå i skogen och upptäcka saker och leta spår och allt möjligt annat. Han tycker det är jättekul om han får eget ansvar och kan springa omkring själv också. Douglas å andra sidan har faktistk levt större delen av sitt liv här. I en storstad. Vilket också kan förklara att han rycker på axlarna och frågar var lekparken är när vi har en stor trädgård att leka i eller när han ser de stora vita hörullarna på åkrarna refererar till marsmallows......

Vi gjorde inte mycket de dagarna vi var där. Lagade mat, spelade spel, var ute och lekte och bara hade det skönt.

En sak som jag funderar på när vi är ute och åker runt mitt ute i ingenstans och inte har en aning om vilka ställen vi passerar, det enda jag ser är att det ser så vansinnigt trist och ociviliserat ut. Det är superlångt till närmaste stad, överallt ser man hus där det bor såna skrotjockar som samlar på allt. Husen får ingen uppmärksamhet alls och håller på att falla sönder. Vedtravarna är över hela tomten. Det finns miljoner skrotbilar på tomten, de kör omkring i stora picuper och har rutiga flanell skjortor och keps. Sinnebilden av en skogstamej.....ni vet vad. Nu har ju jag också lite fördomar som ni märker. Men jag funderar på vad de gör, hur tjänar de pengar. Hur ser deras vardag ut. Hur kommer det sig att de bor där de bor. Var handlar de mjölk?

Nu kan det låta som om jag är värsta snobben som inte fattar någonting men glöm inte att jag faktiskt är uppvuxen på riktiga landet så det är inte så att jag har tappat helt fotfästet på något sätt. Jag är bara väldigt nyfiken.

När vi kom tillbaka hem i går så åkte vi direkt till grannstaden där en annan svensk familj bor som hade bjudit in till pepparkaksbak. Vi hade helt glömt bort att det var första advent eftersom det inte firas här och anledningen måste vara att vi inte har så mörkt här som det är i Sverige. I alla fall var Niklas kollega där också (med sina tre barn, en som bara var 4 veckor) eftersom hans fru och frun i den andra familjen också är kollegor! Världen är ju som sagt inte så stor.

I dag har jag satt upp vår adventsstjärna så nu kommer väl alla tro att vi är judar men det bjuder jag på. Jag undrar bara vad jag skall säga när de undrar på Sidneys kristna dagis!?