Vi började morgonen med att Douglas kräktes. Eftersom mina föräldrar kommer i morgon så kände jag en lätt panik stiga och en glasklar dejavuz från förra året ungefär såhär dags. Vi har därför tillbringat dagen inne och ätit mild mat och druckit mycket vätska. Men inget mer hände. Dessutom blev han hyperpigg och galen på eftermiddagen så det var bara skrämselpropaganda tror jag. Och jag hoppas verkligen det, för någon upprepning vill jag inte ha.
Även om jag nyss tittat på kort från förra året och insett att jag var betydligt "tunnare" då. Mycket har att göra med att jag i stort sett hade magsjuka hela december, samt att jag varit ensam en månad med barnen i Sverige och faktiskt var med i viktväktarna. Nu skulle behöva någon slags power start för att komma i form - jag vet att det är ohälsosamt och osunt och inte ett långsiktigt sätt. Men på kort ser det fint ut :-)
Åter till vår innedag. Sidney har varit som en skänk från ovan. Så snäll och tillmötesgående och hjälpsam. Det hör inte till vår vardag just nu eftersom han verkligen har kommit in i 6 års fasen. Extremt störig och vill sätta emot vad vi än säger. Men jag har märkt att han gillar att vara hemma och ta det lugnt just nu. Så, det är väl bara att bita ihop (eftersom jag blir lite uttråkad) och njuta av lugnet. Killarna har verkligen kul ihop nuförtiden också, de gillar varandra skarpt och håller ihop i vått och torrt.
Sidney är ledig i morgon eftermiddag för att hämta mormor och morfar på flygplatsen. Då missar han arkitektbussturen. Så synd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar