Vi har nyss (1 1/2 timme sen) kommit hem från ett julparty hos samma kvinna som vi firade thanksgiving med.
Det var väldigt mysigt och juligt. Eftersom vi har ca 2 decimeter snö och det är kallt som attan så hjälpte det till massor också för att få den rätta känslan. Den gemensamma nämnaren var att alla bodde väldigt centralt och väldigt nära varandra, ändå har jag faktiskt aldrig sett de nästan någon av dem som var där. Alla som jag pratade med för första gången frågade var vi bodde. Det var en annorlunda igångsättare av ett samtal. Prova själv skall du få se.
Det var ett väldigt udda sällskap men ändå inte. Vi var yngst och hade flest barn. Eller, rättare sagt vi var yngst och endast ett annat par hade barn med sig. Resten av sällskapet hade nog utflugna barn eller inga barn alls.
Killarna uppförde sig exemplariskt och vi kunde rakryggade tacka för oss och ta oss hem efter att ha minglat runt och pratat med alla och vara exotiska som många tycker att vi är. Inget jag riktigt förstår men tydligen så är det så.
I morse var jag på Yoga med min kompis Michael´s, fru. Eftersom det var ett ordentligt snöoväder så var hon och jag de enda i salen. Dessutom var vi inte så himla hävliga någon av oss. Min kropp är stel som en pinne. Åt fel håll. Axlarna skall inte vara lätt framåtsjunkna och ryggen skall inte vara s formad, eller mer, litet r formad som min.
Vid ett tillfälle så sa jag att jag inte kunde göra en viss grej för att jag var så stel. Då sa instruktören bara, "ja det är du"! Alltså, jag vet ju det men det hade ju varit skönare om hon sa "nej det är ingen fara, så illa är det inte" eller något. Men hon sa bara rätt och slätt "ja, det är du". Aj, vad sanningen är hård ibland.
Annars måste jag säga att helgen har varit väldigt lugn och skön. Jag känner mig väldigt avslappnad inför julen och har inga krav eller måsten framför mig. Är det inte så det skall vara? Varför känns då känslan så främmande?
Ligger just nu i sängen för jag skall egentligen sova men eftersom en storm är påväg in så är det nästan omöjligt. Det blåser på mig. På riktigt. Vårt sovrum är inte isolerat alls och detta leder till att när det blåser riktigt mycket ute så blåser det även lite här i sovrummet. Verkligen mysigt. Inte. Har t-shirt och fleece tröja på mig. Måste krypa ner under täcket nu och då kan jag inte skriva mer. Go natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar