fredag 29 januari 2010

Min dag. Din dag?

Idag behöver jag:

  • Tvätta
  • Städa
  • Handla
  • Ringa
  • Sortera papper
  • Planera Födelsedagsparty

Sa jag att Douglas fortfarande är sjuk? Och att jag har noll inspiration? Det löser sig säkert.

Ha en trevlig mysig fredag.

PS. Det där med "mysig" var ironiskt. Även om jag försöker berätta för Niklas att jag inte längre klarar av ironi. På riktigt. För jag har på något underligt sätt slutat förstå när folk är ironiska och jag kan inte själv vara det heller på ett naturligt sätt som förr i tiden.

Nåväl, det jag skulle komma till var. Att. Jag står inte ut med att läsa på Facebook längre om allas mysiga fredagar. Jag vet inte hur alla andra har det men i denna familj kommer mannen i huset hem i helt vanlig vardagstid på fredagar vilket innebär att om vi skall invänta honom för att få middag kan det dröja. Därför är jag nyfiken på när familjerna samlas och äter tacos och fredagsmyser!

Om jag hade pengar...

...och skulle bo i Sverige. Men jag vill ha inredningen också. Tack och bock. Jovisst!

torsdag 28 januari 2010

Grubblerier och dåligt samvete

Har surfat runt en del dessa dagar.
Det dåliga samvetet slog till och det hårt. Först fick jag dåligt samvete för att jag inte bakar en massa. Hittade "hemmafru" sidor och det bakades semlor och bullar och chokladgrottor och jag vet inte vad.

Sen var det dethär med kalas. Vi har ju inte haft kalas för Sidney här än. Har helt enkelt inte hunnit med det. Och inte lyckats planera in det överhuvudtaget. Till saken hör också att han vill vara på ett ställe som ger mig huvudvärk bara jag tänker tanken. Han vill vara på ett arkadställe där det blippar och bloppar och låter. Men jag börjar känna att det är okej. Bara det blir av snart. Innan våren är här. Det skall jag sysselsätta mig med idag. När jag har duschat. Fixa med kalaset.

Sen snubblade jag in på sidor om ofrivillig barnlöshet. Grät floder och inser att vi har det så bra. Hittills har ju vi fått det så fint och så bra utan att riktigt behövt kämpa för det. Det finns de som så gärna vill ha barn men inte kan. Utan förklarliga anledningar och orsaker. Jag skickar mina tankar till er.

Nu skall jag ta tag i delar av det dåliga samvetet.
Adjö så länge!

Nyheter

Lilleman är fortfarande sjuk så jag roar mig med att försöka piffa till bloggen. Jag tänker mig också att jag verkligen skall bli bättre på att lägga upp bilder. Tar också bort kryssrutorna för jag har inte lärt mig att ta kritik än. Fast jag är så stor. Blir irriterad när någon säger att det är tråkigt, eller att jag kan bättre, det vet jag ju. Jag vill skrika "men läs inte då!!!!" men det kan jag ju inte för jag vet inte vem som kryssat i det. Så puts väck skall rutorna så ni som dumläser fast det inte är bra kan göra det i hemlighet. Eller om ni vill kommentera så är det ju såklart okej, då kan jag konfrontera!

Förövrigt snöar det idag. VA!!! Vi har ju haft vår. Vill inte ha snö alls. Icke.

Hörs då!

onsdag 27 januari 2010

Minnesförlust?

Det är ju svårt att minnas saker som hände igår ibland. Vad var det nu vi åt till middag och vem läste för vem.Vi kör varannandags schema på läsningen, de dagar jag inte är själv vid läggning, 2-3 dagar av 5.

Just nu försöker jag minnas aktiviteten på killarna när de låg i magen. Har för mig att det var konstant rörelse. Eller så är det en efterkonstruktion, inte vet jag. Denna lilla groda håller sig rätt stilla, i alla fall vad som kan kännas i gummimagen. Däremot, när det väl sätter in känns det som sparkar som kan få mig ur balans, hela jag gungar till och jag undrar om det betyder något. Att det är ett lugnt och stilla barn som då och då kommer med inlägg i debatten som får världen att svaja till. Självklart läser jag in allt i det som går att läsa in saker i.

Kanske (jag hoppas) kommer detta inte vara ett lika aktivt barn, Douglas började gå när han var 9,5 månader och Sidney när han var 10 månader och sen dess har det som ni förstår inte varit en lugn stund. Jag tänker mig att jag konserverar detta barn länge länge. Hon kan få börja gå runt 1,5 eller så. Så hon är liten länge. Det blir ju inga mer barn efter detta det har med åldern att göra. Och ekonomin. Och en massa andra saker med som att det helt enkelt räcker med 3!

Egentligen är det ju fånigt att sitta och egoönska såna här saker. Huvudsaker är ju att allt går bra och att hon är frisk.

Lite sjukt


Lilla killen somnade i soffan innan middagen i går. Då förstår man att något är på gång. Feber denna gång. När den stora är sjuk så är han inte så rackarns hängig. Han funkar rätt bra ändå just bara lite långsammare. När lilla är sjuk, just nu "bara" med 38,5 i feber, så är han jättehängig. Han har legat i soffan hela dagen, somnat till (och då gjorde jag det också) och vaknat, tackat nej till glass och äppeljucie och då vet man liksom att något är fel. Jag hoppas att det bara är en förkylning som går över på någon dag.

Precis ringde vår postman på dörren och där var ett paket från farmor, så passande. Det livade ju upp en liten stund. Jag fick just dagens första leende. Det kanske går över fortare än jag anat. Eller inte. Vi får se. Jag undrar om jag kommer ur pyjamasen idag.

måndag 25 januari 2010

Ett litet steg i taget

Det behöver inte vara så komplicerat

Nesting och babyshower

Eftersom jag snart skall ha en bebis. Tiden har flygit fram. Det är 10 veckor kvar. 10 Veckor! Så har vi nu börjat att kolla in bilbarnstolar, vagnar och annat som måste till. Tanken var ju som sagt att vi skulle in i förrådet i Sverige och hitta dessa saker men. Det gick väldigt dåligt. Så, nu börjar vi från början igen.

Jag är ju ingen puttinuttjej direkt. Kan inte se att vår tjej har rosa puffärmar eller volangkjol om vi inte kombinerar det med ett nitbälte eller så. Här är det mycket svårt, nästan omöjligt att hitta mer neutrala kläder till tjejer. Eller bäddset. Eller vad det nu är man letar efter. Självklart finns H&M här, tack och lov, men det är ju kul med något annat också. Så igår var vi till en butik som heter Giggle. Ni måste bara kolla in den butiken! Finns hur mycket fint som helst. Tyvärr till hutlösa priser. Men såååååå fint!!!

Om man skall ha en bebis i Usa och har amerikanska vänner så hör det till att det hålls en "Babyshower". Detta är ett mycket vanligt tilltag. Och ett mycket obehagligt tilltag, om man är svensk. I alla fall är det så jag känner. Det skall alltså hållas en fest för min kommande bebis. Jag/bebisen skall få presenter och det skall göras roliga saker.

Mina vänner här har övertalat mig om att göra detta och motsträvigt har jag gått med på det hela. Däremot har jag lagt mig i mer än brukligt. Jag vill nämligen inte att vem som helst skall hålla i trådarna. Tydligen är det kul att förbereda detta för en vän så det har varit lite oenigheter om vem som skall göra det. Bakom min rygg såklart. Men, sen har det skvallrats i alla fall så jag vet. Och jag är glad att jag lade mig i.
Eftersom jag inte är en puttinuttjej så vill jag verkligen inte att det skall bli en puttinuttfest heller. Nu skall man ju såklart bara vara väldigt tacksam att detta görs. Men om nu folk skall lägga pengar på detta, tycker jag att det kan läggas på "rätt" saker. Ja, som ni hör tycker jag att hela upplägget är lite obehagligt. Men hoppas såklart att det blir kul i alla fall. Återigen ett studiebesök i en annan kultur.

En av tjejerna som ville göra detta och nu inte får, sa att då vill jag i alla fall ta med dig på en "registrery night" på en stor barnkedja. Detta betyder att jag skall gå omkring och önska mig saker och skriva ner dem i en bok de har och sen kan man köpa det till mig. Obehagligt. Känns som tiggeri på något sätt. Inte min grej. Så jag beklagade mig. Till en annan. Det skulle man inte göra. Det var bara att följa med. Så någon kväll här framöver skall jag alltså utsätta mig för detta. Osvenskt och obehagligt. Men jag tar seden dit jag kommer. Och hoppas att den affären har saker som jag gillar.

lördag 23 januari 2010

Jag kan skriva lite längre med

Som jag sa har jag haft dåligt med inspiration. Det blir väl så ibland förstår jag. Dessutom har jag denna vecka fått andnöd. Inget farligt alls. Bara det att jag tydligen inte längre kan rusa runt i samma tempo som vanligt. Detta har stört mig något vansinnigt. Det kom från en dag till en annan, inte tyst smygande som en indian om natten. Nej, pang på bara. Flås, pust och stön. Som om att ha Ingemar Johansson sittandes på bröstet. Och försöka djupandas.

Jag fick helt enkelt ta och försöka resonera med mig själv och säga det att jag skulle ta det lite lungt. Det var hårda förhandlingar och diskussioner men tillslut så fick jag ge mig. Går nu långsammare, försöker att inte tro att jag skall hinna så mycket på mina tre timmar på förmiddagen. Inte bära så tunga matkassar osv osv. Trååååååkigt. Men, vi mår nog bäst av det. Både hon och jag.

Mina två veckor efter semestern i Sverige har bestått av att ta hand om bilen. Det känns så i alla fall. Spenderat timmar på DMV. För att få ett nytt registreringsmärke. Timmar på bilverkstan. För att göra service. Ändå verkar vi ha pyspunka på ett av däcken så jag måste tillbaka.

Livet knallar på i stadig takt och jag tycker att det ter sig riktigt bra. Vi har haft lugna och harmoniska barn (förutom 3,5 åringen som testar nya tricks som att bara lägga sig på marken och skrika när han blir arg och besviken) Men det hör väl till antar jag. Eftersom han fortfarande ligger ljusår ifrån storebror så gör det mig ingenting. Rycker på axlarna och tycker att han är rätt gullig när han blir arg.

Snön är borta men det är rätt kallt. Det gör inte heller så mycket för solen värmer och lyser nästan varje dag.

Jag funderar också på om hela Sveriges befolkning åker till Thailand på vintern. Och hur det klarar av flygningen med barnen. När vi har åkt våra 8 timmar till Sverige är jag redo att kasta in handuken. Då skall det läggas på typ 4 timmar till. Bara i flygtid. Inte runtomkring tid. Jag är full av beundran!

Nu är grabbarna iväg till skolan för biomorgon. Jag skall fixa lite här hemma, vi får middagsbesök i eftermiddag. En föredetta kollegea till mig och en reklamkille som Niklas jobbat med i Sverige har flyttat hit! De har också två killar, dock lite äldre. Men det skall bli mycket trevligt!

torsdag 21 januari 2010

Saol

Det mest använda ordet i vårt hem just nu: Snopp, Penis (engelskt uttal) Butt och stjärt.

Å du intellektuella liv!

tisdag 19 januari 2010

Nya färdigheter


Titta vad jag har lärt mig idag!! Att göra en ballonghund!

måndag 18 januari 2010

En annan Anna

Och i jämförelse så har jag det jävligt bra. Gråter floder och läser om Anna. En annan Anna. Som kämpar. Mer än någon och som berör. Jag kan inte annat än skicka många kramar och förhoppningsvis lite styrka i cybervärlden. För jag vill inte tänka mig att det hemskaste skall hända. Någon. Punkt. Slut.

Tvivel

Det har hänt något. Jag vet inte vad eller varför. Men jag har inget att skriva om längre. Det känns återigen så banalt. Liksom. Så här lever vi vårat liv men vem bryr sig? Vem bryr sig om att vi var på bio igår. Hela familjen. För första gången och antagligen så dröjer det ett tag till innan vi kan göra det igen. Om vi inte hinner innan bebisen kommer.

Eller att jag fått plocknojja och vill ha fint hemma hela tiden och blir tokig när det inte fungerar med mina virvelvindar till barn (och man).

Eller att jag har nedräkning tills fotbollssäsongen är över. Amerikansk fotboll står väldigt högt på intresse skalan här hemma för en av de vuxna. Vilket innebär att från 16.30-sent på kvällen så är han inte kontaktbar (knappt i alla fall) och blir irriterad över märkliga saker för att vi pockar på uppmärksamhet mitt i en touchdown eller så. Jag önskar att jag också kunde stänga av allt runt omkring mig på det sättet och bara sätta mig ner med en öl och låta mig uppslukas av vad det nu skulle vara.

Eller att jag plötsligt har blivit rörelsehindrad. Dvs. Min mage gör att jag har svårigheter att ta på mig strumpor. Sitta på vissa stolar i vissa ställningar eller bara en sån simpel sak att jag vaknar när jag skall vända mig i sängen.

Vem bryr sig om dessa saker. Egentligen.

fredag 15 januari 2010

Tarrywood aka Tarrytown

I veckan har de som sagt spelat in film här i staden. Det är imponerande hur alla ställer upp. Main Street var avstängd i onsdags för att de filmade där. Polisen stod med 3 bilar och dirigerade om trafiken hela eftermiddagen. Jag fick en glimt av Keanu och säkert några andra också fast jag inte vet hur de ser ut. Jag menar. Har liksom ingen koll på skådisar alls. Här går det i alla fall att läsa lite om filmen de spelar in om någon är intresserad

onsdag 13 januari 2010

Den Nya Tekniken

Jag har sett henne i 3D. Alltså, hon är ju inte en tecknad figur eller så men tekniken går framåt mina vänner. Ultraljuden kan numer ses även tredimentionellt.Fantastiskt.
Lilltjejen hade handen framför ansiktet så jag kunde inte se hur hon såg ut. Däremot är känslan helt överväldigande. Att en liten filur på ca 31 cm och 1700 gram lever i mig. Och snart med oss. Lycka!

Att resa i tiden

Det är jobbigt att resa med barn. Det är inte bara själva resan som ibland kan vara påfrestande. Det är veckorna innan resan när barnen inte riktigt vet vad som skall hända. De blir oroliga, sover dåligt och är lättretliga.
Sen är det ju inte någon ordning alls när man väl är borta. Vi kämpade väl inte överdrivet mycket med att få in dem i normala tider.
Och nu när vi är hemma. Herregud vad jobbiga de är. Vaknar och vill gå upp runt 5. Vaknar massor med gånger på natten och vill bara sova i våra sängar...Nu får det vara nog. I helgen skall jag sitta på pass så de inte rör sig ur sina rum!

tisdag 12 januari 2010

Hem ljuva hem!

Vi är hemma! Hemma. Jag smakar på ordet. Jo, visst är detta vårat hem. På riktigt. Det är här vi bor och lever. Och trivs. Vi har det ju för himla bra här. Ljuvligt. Jag skall tänka mer på det.

Flygresan var en mardröm. 4 småttingar runt 4-8 månader skulle jag gissa, höll gråtlåda hela vägen hem. Skulle inte säga något om jag såg att föräldrarna verkligen försökte få dem tysta men det var som om de blev förlamade av gråten och bara lät de stackars barnen skrika. Jag tänkte ett tag erbjuda min hjälp till att vyssja och vagga men var faktiskt för trött.

Vår hemresa började nämligen redan klockan tre på natten. Då vaknar vi av att Douglas kräks ner hela sängen, sig själv och Niklas. Sen kräks han tre gånger till på kort stund. Jävlar. Var det enda jag kunde tänka. Jävlar. Vi kommer inte komma ombord med ett kräksjukt barn. Sen sov jag inte mycket mer. Klockan 6 åkte vi från Hallstahammar. För eftersom sjuka människor stoppar bomber i kalsongerna så måste man numer vara på flygplatsen 3 timmar innan avgång för det har införts en extra säkerhetskontroll. Douglas kräktes inget mer. Vi tror att i kombination med för mycket sötsaker fick han någon slags resfeber. Kanske. Jag bryr mig inte så mycket. Jag bryr mig mest om att han inte kräktes något mer och att vi kunde komma hem. Hem.

Jag har också kommit in i min "boa" period. Jag vill ha massor av pengar och göra om här hemma. Ny soffa skulle jag vilja ha. Så vi kan ställa ner detta sofflik i källaren när barnen vill kolla på tv där nere. I vardagsrummet skulle jag vilja ha en lite lyxigare soffa, vuxen. Mer vuxen än vår Karlstad variant som är sönderspilld och sönderriven. Man kan tro att det varit tonårsfest. Ingen vill heller kännas vid vem som rivit sönder sidan på soffan.

Jag vill göra en mysig hörna åt bebisen i vårat sovrum. Följetången med Douglas säng fortsätter. Han sover fortfarande i spjälsäng med borttagen front. Han säger själv att han är stor nu och inte vill ha en bebissäng. Det har han ju rätt i. Vet inte riktigt vart jag skall börja bara. Kanske bara lägger på nya fina duken vi köpte i Sverige och har tulpaner på bordet. Det är ju inte fy skam det heller.

torsdag 7 januari 2010

Willkommen, Welcome, Välkommen, du nya år!

Inser att det gått 7 dagar på det nya året och jag har inte skrivit något inlägg alls detta nya fräscha fantastiska år (som alla säger, jag vet inte, jag tror att det blir ett vanligt år. Vanligt men ovanligt eftersom det är nytt och inte funnits förut)

Vi har faktiskt hunnit med mer än jag trodde för några dagar sedan men just nu längtar jag faktiskt mest hem till vårt hus och våra rutiner och att få vara vuxen igen. Jag längtar också till att alla skall sova i sina egna sängar. För om det har varit någonting som har varit rörigt så är det sömnen. På alla nivåer. Tider, platser och kvalitet. Det har till och med gått så långt att när vi besöker olika vänner och bekanta så frågar Douglas om vi skall sova där.

En reflektion jag gjorde när vi passerade Nynäsvägen 323 i Stockholm på annandag jul, Niklas och mitt första gemensamma boende, var att det är 5 år sedan vi bodde där. På 5 år har vi hunnit bo i en sommarstuga för att vi byggde ett stort och fint hus. I det stora fina huset bodde vi i ca 1,5 år. Så fick vi barn. Sålde huset. Flyttade till Västerås. Flyttade sedan till New York (där vi flyttat runt 3 gånger) och nu väntar jag barn igen. 5 år. Inte undra på om jag ibland tror att jag är manodepressiv. Så. Kanske, kanske innehåller 2010 inte så många stora beslut? Och förändringar? Eller är det så att jag och Niklas ihop betyder förändringar och stora beslut? Eller skall man faktiskt bara slappna av och ta dagen som den kommer? Ja, jag tror det.

På lördag fyller min ulliga gulliga stora pojke 7 år. Det är också väldigt märkligt. Men sånt som händer varje år. Att han fyller år alltså. Och det är ju fantastiskt det med!