Vi har faktiskt hunnit med mer än jag trodde för några dagar sedan men just nu längtar jag faktiskt mest hem till vårt hus och våra rutiner och att få vara vuxen igen. Jag längtar också till att alla skall sova i sina egna sängar. För om det har varit någonting som har varit rörigt så är det sömnen. På alla nivåer. Tider, platser och kvalitet. Det har till och med gått så långt att när vi besöker olika vänner och bekanta så frågar Douglas om vi skall sova där.
En reflektion jag gjorde när vi passerade Nynäsvägen 323 i Stockholm på annandag jul, Niklas och mitt första gemensamma boende, var att det är 5 år sedan vi bodde där. På 5 år har vi hunnit bo i en sommarstuga för att vi byggde ett stort och fint hus. I det stora fina huset bodde vi i ca 1,5 år. Så fick vi barn. Sålde huset. Flyttade till Västerås. Flyttade sedan till New York (där vi flyttat runt 3 gånger) och nu väntar jag barn igen. 5 år. Inte undra på om jag ibland tror att jag är manodepressiv. Så. Kanske, kanske innehåller 2010 inte så många stora beslut? Och förändringar? Eller är det så att jag och Niklas ihop betyder förändringar och stora beslut? Eller skall man faktiskt bara slappna av och ta dagen som den kommer? Ja, jag tror det.
På lördag fyller min ulliga gulliga stora pojke 7 år. Det är också väldigt märkligt. Men sånt som händer varje år. Att han fyller år alltså. Och det är ju fantastiskt det med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar