Helgresumé

Nu är vi tillbaka. Kom ju förstås tillbaka i går men jag hade svårt att anpassa mig till internetlivet igen :-) så det blev ingen uppkoppling.

Thanksgiving var jättemysig. Förutom att Douglas inte ville vara där vi var. Han försökte med alla medel få oss att förstå att han ville gå hem. Föräldrarna tyckte inte att det var så roligt. Så det blev en tidig kväll.
Middagen och huset vi var i var just så thanksgivingaktig som jag föreställer mig att det skall vara. Vi var 9 vuxna och 4 barn, lagom skulle jag vilja säga. Och middagen började med att alla runt bordet höll varandras händer och sa tacksamhetssaker. Mysigt och amerikanskt på ett bra sätt. Maten var jättegod och jag kände mig mätt fortfarande när jag vaknade dagen efter.

Morgonen efter åkte vi till stugan vi hyrt/lånat. Bilen var redan packad så det var bara att stoppa in barnen, tuta och köra.

Vi kom fram vid lunchtid och möttes av en skön kvinna med huckle på huvudet, hon bodde i en riktigt liten stuga på tomten och istället för att betala hyra så tar hon hand om huset. Hon var konstnär och väldigt hippiaktig. Hon skrämde upp stadsfolket (oss, mig) rejält när hon berättade vilka djur som hon sett utanför husen. Björnar och andra farliga djur. Dessutom var det jaktsäsong så där kände jag att skogspromenaderna snabbt blev utbytta mot fotboll på gräsmattan.

Douglas har ju haft en lite annorlunda uppväxt än vad Sidney haft. Sidney är ju en riktig utekille som älskar gå i skogen och upptäcka saker och leta spår och allt möjligt annat. Han tycker det är jättekul om han får eget ansvar och kan springa omkring själv också. Douglas å andra sidan har faktistk levt större delen av sitt liv här. I en storstad. Vilket också kan förklara att han rycker på axlarna och frågar var lekparken är när vi har en stor trädgård att leka i eller när han ser de stora vita hörullarna på åkrarna refererar till marsmallows......

Vi gjorde inte mycket de dagarna vi var där. Lagade mat, spelade spel, var ute och lekte och bara hade det skönt.

En sak som jag funderar på när vi är ute och åker runt mitt ute i ingenstans och inte har en aning om vilka ställen vi passerar, det enda jag ser är att det ser så vansinnigt trist och ociviliserat ut. Det är superlångt till närmaste stad, överallt ser man hus där det bor såna skrotjockar som samlar på allt. Husen får ingen uppmärksamhet alls och håller på att falla sönder. Vedtravarna är över hela tomten. Det finns miljoner skrotbilar på tomten, de kör omkring i stora picuper och har rutiga flanell skjortor och keps. Sinnebilden av en skogstamej.....ni vet vad. Nu har ju jag också lite fördomar som ni märker. Men jag funderar på vad de gör, hur tjänar de pengar. Hur ser deras vardag ut. Hur kommer det sig att de bor där de bor. Var handlar de mjölk?

Nu kan det låta som om jag är värsta snobben som inte fattar någonting men glöm inte att jag faktiskt är uppvuxen på riktiga landet så det är inte så att jag har tappat helt fotfästet på något sätt. Jag är bara väldigt nyfiken.

När vi kom tillbaka hem i går så åkte vi direkt till grannstaden där en annan svensk familj bor som hade bjudit in till pepparkaksbak. Vi hade helt glömt bort att det var första advent eftersom det inte firas här och anledningen måste vara att vi inte har så mörkt här som det är i Sverige. I alla fall var Niklas kollega där också (med sina tre barn, en som bara var 4 veckor) eftersom hans fru och frun i den andra familjen också är kollegor! Världen är ju som sagt inte så stor.

I dag har jag satt upp vår adventsstjärna så nu kommer väl alla tro att vi är judar men det bjuder jag på. Jag undrar bara vad jag skall säga när de undrar på Sidneys kristna dagis!?