Teknik och flyttlass

Tänk att strulig teknik kan göra mig helt galen!! Jag är en sann humanist och egentligen inte kompis alls med tekniska prylar. Särskilt när de inte fungerar. Jag är jätteglad för att jag har en liten bärbar dator men den är ett år gammal nu och inte av den högsta kvaliteten så nu är den förbrukad.
Den hänger sig minst en gång om dagen och särskilt om jag gör något som har något slags värde också. Både i går kväll och i kväll har jag grejat lite med något som tomten kanske kommer med till någon som kanske läser vad jag skriver och därför kan jag inte berätta, och självklart så har den krånglat. Jag har inte tålamod för sånt! Inte alls. Så, nu gör jag själv en tyst önskan till tomtefar, ge mig en liten fin dator som bara blir min (inte barnens) och som fungerar fint i julklapp, tack snälla!

Vi hade en mysig helg i alla fall. I fredags kväll hade vi vänner på middag, lördagen var lugn och skön, vi var på julgranständning i parken och lyssnade på ett band som spelade julmusik och killarna fick träffa tomten och frosty the snowman. Söndagen började tidigt och vi åkte till några vänner i Brooklyn på brunch och sen hastade vi tillbaka till Tarrytown på svenska skolan. Sista gången innan julfesten på lördag. Himla skönt faktiskt, det är så hetsigt att passa tider på helgerna tycker jag.
Hade gärna stannat i Brooklyn hela dagen. Våra vänner bor i Park Slope och de har ett jättefint hus och bor nära Prospect Park. Det var iofs svinkallt men ändå väldigt mysigt att bara vara där. Det är så vackra hus och så trevligt område.

Om jag fick börja om här så tror jag att jag skulle satsa på Park Slope. Men å andra sidan skulle det vara klurigare med bil. Ja, jag vet inte, vi har det bra också men det kanske är lite grönare på alla andra sidor? När skall jag någonsin sluta leta?
Fast är det inte bra att jag inte tvekar lika mycket på min man i alla fall? Jag menar en bostad är ju inte mycket att tjafsa om. Men om jag skulle ha haft lika många karlar som jag har haft bostäder......oj oj oj. Jag har i snitt flyttat en gång om året sen jag var 19. Det är, med snabb huvudräkning.......eeeeehhh, 17 gånger....det är rätt mycket. Och jag är ju inte färdig än. Vi flyttar igen vid årsskiftet till ett hus vi skall hyra här i Tarrytown. Sen skall vi väl flytta härifrån till Sverige igen och så till pensionärshemmet någongång. För det skall ni veta. När vi kommer till Sverige så flyttar jag bara inga fler gånger! Basta!

Nu längtar vi bara till onsdag när mormor och morfar kommer. Det blir härligt att ses igen. Killarna är verkligen förväntansfulla.