Lite längre......

Så, nu tror jag att jag har lite mer tid. Men man vet aldrig. Allt kan hända. Tillexempel så testade Douglas idag hur det var att smörja in hela sig med yogurt. Jag var på toaletten, det som tar lite längre tid. Douglas hade fått en yogurt och en kall korv (han gillar inte varma korvar). Efter en liten stund hör jag ett plaskande ljud och anar precis vad som hänt. All yogurt uthälld på bordet. Men alltså, när jag kom ut så var han täckt av en vit sur yogurtmassa och sa "kladdigt mamma". Japp, det var bara att stoppa in honom i duschen.

Nåväl jag tror som sagt att jag har lite tid nu, barnen tittar på en julfilm på tv.

Jag var ju hos min kompis på julmys. Deras affär är helt otrolig! En lada full med julsaker och julstämmning. Fantastiskt. Jag shoppade några söta snögubbar och lite grejor att hänga i granen. Så nu tror jag att jag har förstått att det snart är jul.

Diskussionerna vid middagen handlade övervägande om julskinka och var man får tag på den, vad den kostar och hur man gör.
Vi pratade om andra likheter och skillnader mellan Sverige och USA, (sa jag att vi var 8 svenska mammor från svenska skolan?) i alla fall var det en tjej med som jag har lite svårt att förstå mig på. Hon har verkligen gått över helt från att vara svensk till att vara amerikan. Vi halkade ju såklart in på skolsystem. Hon tycker att det är helt rätt med betyg och tycker att svensk skola är galet flummig och inte har något genomtänkt sätt att undervisa.

Jag brukar ju (faktiskt på riktigt) hålla ganska låg profil i dessa sammanhang för jag tänker att vi kommer ändå inte komma nära varandra i denna diskussion så jag orkar liksom inte ge mig in och bli irriterad och upprörd. Men jag kunde inte riktigt det denna gång. Det var skönt för jag hade rätt angående det svenska skolsystemet som hon klankade ner på och hon blev tyst. Sen vet jag ju inget om en massa andra saker men jag har lärt mig när jag skall prata och inte. Då kan man verka smart i massor av diskussioner utan att vara det. Egentligen.

Igår tog jag bort min onda tvilling på ryggen. Fy fabian vad äckligt det låter när man säger så. Usch. I alla fall så har jag numer ett ca 6 cm långt snitt på ryggen. Inga stygn syns och jag har heller inget plåster för jag har skinnlim. Vet inte om det just heter så men det är ett lim och jag har det på skinnet. Skinnlim. Det betyder att jag kan duscha och så utan att vara rädd att det skall bli guck i såret. Äckligt va. Med guck i såret. Hahahaha.

Sen hade jag ordnat med lite playdates på eftermiddagen så jag skulle slippa stå för underhållningen. Skulle ta det lugnt och inte lyfta och sånt. Så vi var först till Douglas tjejkompis Leda (Lita). Sen när vi hämtat Sidney så åkte vi till hans kompis i det enorma huset. Det var mycket trevligt. Mamman är väldigt lik mig i många avseenden och vi pratade om om det berodde på att vi var heleuropeeiska familjer. De flesta familjer betsår ju oftast av hälften amerikaner om de inte är helamerikaner. Många intressanta samtal hade vi i alla fall.

Jag gick och la mig klockan strax efter 7 i går. Var jättetrött efter operationen. Även om det inte var ett jättestort ingrepp så reagerar ju kroppen i alla fall på ingrepp. Så efteråt så var jag väldigt skakig och kände mig liksom som att det var lite synd om mig som hade fått göra något så läskigt. De skrämde ju skiten ur mig också eftersom man får skriva på papper om att "ifall jag dör, vill jag donera mina organ" "vilken religion tillhör du" "kan en präst (eller liknande) från din kyrka komma om du blir dålig och är på väg att dö" Nån j-vla kod som jag tvunget skulle ge Nikals så att han per telefon kunde få information om mig om jag skulle bli sjuk. Så jag var lite skärrad när jag skulle in i operationssalen och ringde och frågade om Kim kunde ta Douglas från dagis om det skulle hända mig något. Hon skrattade och tyckte att jag var hysterisk.

Allt handlar ju dock om stämningar och annat och visst är det bra att vara beredd på allt. Inga frågetecken helst om det skulle hända något.

Idag har jag köpt julkort. Så om ni inte får några så beror det på att jag inte skrev några. Jag gör nämligen ofta så. Köper och sparar. Veckan när vi kom tillbaka hem hit i sommras köpte jag tackkort som jag skulle skicka till de som kom på överaskningsfesten. De ligger fortfarande i "fjärdelådan" och fastnar varje gång jag skall öppna den. Irriterande, dels för att de fastnar och dels för att jag blir påmind om att jag är usel på att skriva kort. Men tanken är ju god i alla fall..