Olika liv

I dag när jag var och handlade hände det något som fick mig att tänka massor. Framför mig så står en kvinna som ser rätt trasig ut. Hon har handlat några kassar mat. Hon har inga tänder (något som är betydligt vanligare här hos folk som har det lite sämre ställt), hon luktar otvättat och ser allmänt ofräsh ut. Hon skall betala med "food stamps" som jag arrogant nog inte ens vet om det finns i sverige eller vad det i så fall heter.
Tyvärr kommer kvinnan inte ihåg koden till sitt kort. Och försöker om och om igen med darrande händer. Det fungerar inte. Jag står och känner mig obehaglig till mods och funderar på om jag skall betala hennes mat. Till slut efter att hon har försökt kanske 10 gånger så kommer hennes sällskap och de skramlar ihop tillräckligt för att betala maten kontant.

Där står jag med min varukorg och kan villigt erkänna att jag inte hade en aning om hur mycket jag hade handlat för. Det visade sig vara 200 dollar, och då skämdes jag nästan. Att jag tar mitt liv så förgivet och att jag inte kanske ens tänker mig för när jag åker till affären utan bara handlar det vi behöver. Jag som inte ens tjänar några pengar.