Cykeln var till Douglas. Med stödhjul. Han blev genast som förälskad i den och har i stort sett inte gjort annat än att cykla och prata om att cykla. Och han gör det superbra och supersnabbt! Bara skrattar när jag ber honom sakta ner lite och säger "fortare, fortare"!
Jag var dock lite orolig för vad detta skulle göra med Sidney eftersom han ännu inte tagit sig utanför gräsmattan. Av rädsla. Självklart blev han tvungen att snabbt våga. Och idag när vi kom in efter att ha varit ute hela eftermiddagen idag och i går, så sa han att det var den bästa dagen i hela hans liv! Han är så lycklig av att ha lärt sig cykla och jag med förstås! Lyckliga barn ger lyckliga föräldrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar