Baksidan

Jag är jätteglad för Niklas framgångar här i NY. De gör verkligen ett superjobb och har snabbt lyckats ta sig in på en stor och snårig marknad. Men självklart finns det en baksida med det hela. Enligt mig. Frun. Hemmafrun.
Det blir väldigt tydligt när jag är hemma hos grannen och mannen i huset kommer hem kvart över 4 för att skjutsa deras son som är ett år äldre än Sidney till Hockeyträning. Mannen i den familjen jobbar förövrigt på IBM i grannstaden som ligger 5 minuter med bil från vårt hus.

De senaste veckorna har Niklas inte kommit hem tidigare än runt 8 för att efter att ha ätit lite slängt sig ner med datorn och fortsatt jobba.

Andra folk som jag känner till i samma branch säger att deras män jobbar ännu mer. Så de tycker att Niklas kommer hem jättetidigt. Det bryr jag mig verkligen inte om.
Det är ju bara tragiskt. Det är ju bara ett jobb. Jobb är förgängliga. Det är inte livet i sig. Man måste väl ändå kunna göra andra saker än att jobba? Jag vet att detta är under en kortare period i livet och blablabla. Men, det är ju bara jag som upplever livet här, medans Niklas jobbar.

Märks det att jag är pmsig? Fast jag tycker ju såhär i alla fall. Tur att vi har långhelg också. Måndag är Memorial day så vi har ledigt då. Och snart är det sommar semester. Tur det, annars gav jag snart upp! Jag behöver semester!