Polispolispotatisgris

Så hände det sig att den unga kvinnan (märk väl) var påväg till en inredningsaffär hon blivit tipsad om. Halva priset mot vad prylarna kostar hos de stora kedjorna.
Solen sken. Kvinnan var osminkad och håret skiftade i grått. Så för att piffa upp sig lite strök hon lite läppglans på läpparna och satte på sig de stora svarta solglasögonen a la New York style. Kvinnan kände sig något fräschare och på riktigt gott humör. Liten shoppingdjävul hade smugit sig med och satt nu i spänd förväntan över vilka kap som kunde tänkas göras!

Det var då. Det var då det hände. Det kvinnan fruktat så länge. De vita bilarna med blå blinkande sirener. Män i svarta uniformer, (även de i solglasögon denna soliga och vackra dag).
Under de svarta hotfulla uniformerna så kunde man förstå att de hade skottsäkra västar. Oj vad mycket hemskheter de måste vara med om.
Poliskontroll!
Andas, andas. Lugn. Ingen fara. Säkert bara en stickprovskontroll. De stannar ju inte alla bilar. Jag ser ju så pålitlig ut i min fina nya bil. Och läppglans. Så oskuldsfull.

Fan.

Kvinnan får två böteslappar. En för att hon inte hade giltigt märke på vindrutan som hon inte ens riktigt vet vad det är och vad det heter. Och självklart en för att hon inte hade ett amerikanskt körkort. Kvinnan skulle enligt poliskonstapeln vara glad för att han inte gav henne en böteslapp för att hon inte hade uppdaterat adressen hos försäkringsbolaget heller.

Snabbt försvann shoppingdjävulen och kvinnan åkte hem.