Nu blev det sådär långt igen

När jag inte har skrivit på ett tag så blir det så mycket som jag tänker att jag skall berätta som sen faller ur minnet. Jag skall försöka sammanfatta de senaste dagarna.

Jag har ju berättat att flytten gick bra och det gjorde den. Förutom att jag skulle gått på magkänslan och tagit den andra firman. Ingen katastrof skedde men de tyckte att vi hade mer saker än vi kommit överens om så de ville inte ta allt om vi inte betalade extra. Och det tänkte jag inte göra så vi körde några lass i vår bil.

Tur att den är stor och tur är det att Niklas inte har en fru med lösnaglar och högklackat!

Mitt straff till flyttfirmsidioterna blir att jag talar om för alla att ingen, ingen skall använda "A man with a van" som flyttfirma.
Gå inte på deras tjat på hemsidan om hur bra de är och att de fått bra betyg av andra användare. Det är bara bullskit. Otrevliga och eländiga. Gå på "The Barr Brothers" istället! Jaja, jag har ännu engång insett att man skall lita på magkänslan!

Vi hade strålande väder, varmt och skönt. Ingen blåst. Och ingen jacka behövdes. Tur det. För sen kom snöstorm och kyla!

Vi hann med att gå på middag i lördags också. Niklas har ju varit fotbollstränare för Sidneys lag och som tack för det så har de en årlig middag på Tappan Hill Mansion varje år.

Det var liksom vår första officiella middag på det här sättet. Visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Det som var toppen var att vi kunde gå dit. Det var det iofs många som kunde. Men inte gjorde. Man gör liksom inte det. Fast vi är ju från Sverige och är vana att gå. Särskilt till och från fester. Det borde fler amerikaner göra också. Särskilt efter fester. Av detta slag.

Nåväl. Eftersom vi är utlänningar så är det många saker vi inte vet och förstår. Och inte riktigt bryr mig om heller. Som att varför tillexempel ett bord bara var halvfullt.
Det satt några där men vi ville inte springa omkring och "välja ut" några platser och för vår del spelade det ju inte så stor roll heller eftersom vi inte kände så många så vi satte oss vid det bordet. För att senare förstå att det var "mayor" med fru som satt där och några från styrelsen för Ayso.
Det var trevligt. Maten var god och vi hamnade bredvid ett annat par som var supertrevliga och vi bytte nummer och jag hoppas att vi kan ses igen! Världen krympte återigen. Vi pratade länge och så visade det sig att mannen och Niklas var i samma bransch!

Det var lotteri också. I år hade man dock sagt ifrån Fundraising pga att det är lite sämre tider. Jag sa till Niklas att detta är enda gången jag önskar att jag inte vinner någonting för jag har ingen lust att gå upp och hämta något pris inför denna församling. Men, nog vann jag en flaska vin allt. Och när allt kom omkring så hade jag också hunnit dricka två eller tre glas så det var okej att traska upp, kindpussa, tacka och ta emot!

Det har jag lärt mig här utan att längre känna mig stel och konstig. Kindpussas. Märklig företeelse men nu sitter det. Blir inte längre några tvekanden så det känns som om man är påväg att pussa någon okänd på munnen.

Nu måste jag nog hinna packa upp en och annan låda innan det är dags att hämta på dagis igen!