Catching up!

Har varit borta flera kvällar i rad nu och därför inte skrivit något. Dessutom har vi varit lite hängiga här med förkylning och hosta och jag har haft huvudvärken från helvetet. Känns lite bättre nu så jag skall försöka berätta om våra äventyr.

I torsdags var jag på teater inne på Manhattan. En liten skitig opretantiös och totalt off broadway föreställning som handlade om såklart. Relationer. Pjäsens namn var "she said, she said" och en bekant till en kompis till mig hade en roll. Den var bra och tänkvärd men på något sätt kände jag mig rätt deppig efter den.

Två saker hände dock som jag vill dela av mig av.

1. Fick några minuter för mig själv i baren innan föreställningen. Vi hade hittat en lagon "fancy" bar med lite småplock mat och min kompis gick på toaletten. Då slår dig mig att jag sitter i en bar på Manhattan med rätt sköna människor omkring mig men. Jag skulle ju kunna sitta i vilken bar som helst i vilken stad som helst. Finns liksom inget som tyder på att jag just sitter i en av världens största städer. Konstig känsla.

2. Min kompis är journalist. Hon är den frågvisaste jag vet. Hon är inte rädd för att fråga vilken fråga som helst till vem som helst. Hon slutar heller aldrig prata så man måste på riktigt säga till henne att vara tyst om man vill få något sagt själv.
Så på tåget tillbaka hem så börjar hon prata med några personer som sätter sig bredvid oss. Hade jag aldrig gjort själv. De såg så stentråkiga ut.
Det visade sig att de var från Litauen. Sa de. Men. Här i Amerika? New York? tycker många människor att det är lite märkvärdigt att vara någon annanstans ifrån. Så när jag frågade när mannen i paret kom hit så svarade han att han ju självklart var född här. Det var då jag började förstå vilken typ av albinomänniska han var. Dessutom hade han asjobbiga ticks. Menar inte att vara oförstående och elak men vänta bara!
När jag då berättade att jag var från Sverige så sa han först att det är ett fint land blablabla. Men att det var för amerikaniserat att det inte längre var värt att åka dit! Han hade hört för något år sedan att de sprängt en Mc Donalds restaurang i Stockholm och det tyckte han var bra.

Hela hans personlighet var ocharmig. Han var en riktig viktigpetter och pratade om galet tråkiga saker som inte intresserade mig alls. Och han fattade aldrig vinken. Var tyst!