Vänner

I nöden testas vännen heter det ju.

När jag hamnade på DMV häromveckan för att ta mitt lerners permit så drog allt ut på tiden och sittandes där blev jag medveten om att jag inte skulle hinna hämta Douglas i tid från sin skola om jag skulle göra färdigt testet. Så, jag satt smygande med min mobiltelefon (det fick man ju inte alls ha där) och ringde de personer som jag trodde skulle kunna hjälpa mig med mitt dilemma. Faktum är att jag kunde ringa 6 personer som jag själv litade på och som jag visste att Douglas också kunde lita på.

Efteråt tänkte jag att jag var rätt lycklig som hade såna vänner på så kort tid i ett nytt land som jag litade på så pass mycket att jag kunde ge dem förtroendet att ta hand om mitt barn! Jag undrar hur man som "invandrare" i Sverige klarar en sådan situation?

Efter att ha läst en artikel i DN i dag om hur sverige hanterar språkfrågan och språkundervisningen för invandrare och också vissheten om hur många blir bemötta av samhället, är jag tveksam till om de skulle ha 6 olika svenska familjer att ringa!

Hur gick det för mig och Douglas då. Jo, en av mina vänner var i närheten och kunde ta med honom på vägen hem. En skulle avbryta ett möte för att hämta honom, de andra var upptagna på annat håll men skulle gladeligen göra det vid annat tillfälle om jag bad dem!