Körkort

Okej. Det verkar ju helt oansvarigt att ha åkt omkring utan körkort i ett och ett halvt år. Verkligen oansvarigt och näst intill korkat. Jag kan hålla med om det. Men på plats här så känns det som om man nästan inte behöver körkort för djungelns lag råder på vägarna.

Sällan eller aldrig ser man till exempel någon som stannar vid stoppskyltar och det tutas hej vilt. Som jag sagt tidigare så är det mycket sällan som någon stannar vid övergångsställen och folk kör när de druckit! Så på något vis har jag känt att ja.....jag vet inte.
Att det inte behövs för att jag ju kör så bra kanske?!

Nåväl, jag tog mig i väg direkt på fredagsmorgonen efter ha lämnat av alla familjemedlemmar på olika ställen runt om i vår lilla stad. Till Yonkers. En rätt ruffig stad. Fast en av de större norr om Manhattan. Till DMV. Department of Motor Vehicles Issues.
Jag ogillar verkligen såna ställen. Det är så stort och så många människor och bara så otrevlig miljö och man det känns som man är någon slags andra klassens människa (som den prinsessa jag är, haha).

I alla fall så fick jag först identifiera mig och det räcker inte med endast passet utan det måste vara 6 punkters identifikation. Så, mitt socialsecurity nummer och mitt amerikanska kreditkort fick mig att bli den jag är. Jag fick göra syntest. Dvs titta på några bokstäver på väggen och säga vilka de var.

Sen var det dags för själva testet. En a4 med fram och baksida. Första sidan trafikskyltar och andra sidan frågor. Alla frågor hade 4 svarsalternativ. Och det var verkligen busenkelt. Frågebatteriet handlade mest om hur alkohol, droger och medicin påverkar körningen. Eller rättare sagt om det överhuvudtaget påverkar körningen. Det var också löjligt enkla svarsalternativ. Så, hepp. Fick jag mitt körkort.

Nu skall jag bara köra upp!