Lite mer på djupet

I går kväll träffade jag mig själv. 10 år senare. Det var så superläskigt och det kan vara därför jag känner mig lite deppig idag. Eller så är det bara trötthet som gör mig emotionell och eländig. Jag kan inte just nu känna skillnaden.

I alla fall träffade vi på midsommar festen (som förresten var precis som i Sverige, regn, partytält och hysteriskt mycket mat) ett par som flyttade hit för 10 år sedan. Från Falun var de båda. Deras barn var då, lika gamla som våra var när vi flyttade hit för snart 2 år sedan.

De skulle bara bo här i 6 månader men det blev längre och längre. Precis som oss. Och nu vet de inte längre om de vill flytta tillbaka till Sverige.
Sen kom väl kanske skillnaderna mellan oss. Hon har varit hemma fram till förra året, (då gick det kalla kårar på min rygg) just för att det är svårt att få till det med barnomsorg samt att samhället här faktiskt består av mycket mer engagemang i form av oavlönat arbete i skolan och i föreningar och annat. (Nu är deras barn 14 och 12 eller något sån´t).
Inte det att jag inte gillar att vara hemma med killarna, det gör jag ju, till en viss gräns. Men jag vill ju verkligen jobba också.

Jag vet inte om det är något konstigt med mig för att jag vill det, får ibland en känsla av att folk inte tycker att jag är klok som vill börja jobba. Fast å andra sidan finns det lika många som inte fattar hur jag har kunnat vara hemma så här länge heller.

Hur som helst så kände jag bara att jag ville ta kontroll och inte låta åren bara gå. Det är ju bara så sorgligt. Alltså, de var ju jättelyckliga här och hade bara inte kommit sig för att bestämma något. Hon var så sprudlande energisk att jag framstod som en zombie, och då tycker jag nog att jag är rätt energisk själv. Kände mig också som en bakåtsträvande surf-tta. Ursäkta språket. Missförstå mig inte, vi kom verkligen bra överens och skall nog försöka ses på "tu-man-hand" men just då kände jag att jag inte riktigt kom till min rätt, mest för att jag stod i chock över att våra liv var så lika.
Vi hade till och med samma typ av utbildnig. Hennes man var gammal bandyspelare från Falu BS och det kändes också som en bra garantistämpel för trevlighet på något sätt. Samt att han jobbade inom skogsindustrin.

Jag ville bara tala om det, att jag flyttar tillbaka till Sverige, senast nästa år. Ta denna skrift, använd den emot mig om jag påstår något annat. Ta mig på interventions få mig avprogramerad och sätt mig på ett flygplan. Men låt mig inte bli kvar här av bekvämlighet!
Jag skall se till att vi har det toppen här tills vi flyttar tillbaka och jag skall njuta av varenda dag, varenda utflykt och varenda människa vi möter. Det skall jag. Men jag skall inte på grund av obeslutsamhet och bekvämlighet stanna kvar. Det lovar jag. Mig själv.