Familjedrömmar

Jag har inte förstått att "tala är silver, tiga är guld", eller hur man nu skulle översätta det när det gäller det skrivna ordet. Som ni kan se på mina senaste inlägg är de inte av den högsta klass.

Men jag tänkte att det är bättre att skriva något än inte alls. När jag nu ser tillbaka på det så inser jag att det nog inte var så.

Glömde berätta att jag i söndags var på vår lokala biograf. En smalfilms biograf. I amerikanska mått mätt. De visar mycket europeisk film och vi klämde till med en som var fransk. Summer Hour. Det som var fantastiskt med denna film var miljöerna och bilderna. Hus på landet. Blommor. Mat och vin. Jag längtade som en galning efter att dra i hop ett gäng och hyra ett hus i Frankrike, ha långa middagar, gå på den lokala marknaden och handla färska grönsaker, barn springandes lyckliga i gräset!

Den fick mig också att tänka på vad det är vi ger våra barn. Hur kommer de minnas sina barndomsår. Vad kommer följa som en röd tråd? Just nu kan jag inte se någon kontinuitet överhuvudtaget. Kanske kommer de se sina liv som äventyr? Att de fått se massor av saker och bott på många olika platser. Att mamma var hemma och mest tjatade. Att de inte behövde gå på heltidsdagis.
Eller kommer de sakna huset i Frankrike? (metafor, vi har alltså inte ett hus i frankrike!)