Klarsynt

Jag pratar med en vän. En mycket klok vän som ser saker mer tvådimentionellt än mig. När vi pratat klart så förstår jag att det är vanligt. Då känns det lite bättre och inte lika ensamt längre. Jag är nog kanske helt normal med mina tankar och känslor. Tankar och känslor förminskas också när man får dela dem. De är heller inte lika läskiga. Men ack så utmattande det är att lämna ut sig. Det är jag dålig på. Utlämnandet.