Aj? Eller Grattis!

Storfoten har blivit ännu större. Så idag för tredje dagen i rad uppsökte vi doktorn. Nu fick Douglas antibiotika och jag hoppas bara att den inte sprängs. Foten. Det lustiga är att han inte verkar lida av det alls. Fast den är blålila och sprängfylld med något och man inte ens kan se hans lilla fotknöl.

När vi satt hos doktorn (besöket och väntan på apoteket tog 2,5 timmar och mina små guldklimpar klagade inte en enda gång) så var det en tjej från Sidneys skola där. De lekte lite och rätt som det är hör jag henne säga "But Sidney, I want to marry you when we grow up, for real!" det var ju för roligt! Galet roligt. Sidney gjorde som killar gör mest, låtsades som om han inte hörde.
Han berättade också en hjärtskärande sak. De hade vattenlek ute på skolan idag så badbyxor och handduk var nedpackade av Mr himself. Tydligen så hade han packat ner sina vanliga badbyxor, inga badshorts, och det hade några tjejer i klassen tyckt var jättekul och skrattat ut honom. Han hade börjat gråta och tjejerna hade fått en timeout! Fy vad jobbigt det är att höra såna saker.

Min största kille. Han som kommer hem och vänder ibland. Och som delar min säng. Och mitt hjärta. Han är ju som bekant i Cannes. Och där går det hett till!
De har vunnit två guld och ett brons för grejor de har gjort! Jag tänker indirekt också ta åt mig äran. För, om inte jag var här med honom hade han aldrig jobbat med dessa grejor och nu när jag ändå är här så ordnar ju jag så han inte behöver tänka på så himla många andra saker än jobb. Och betala räkningar. Jag tar hand om allt det andra. Göra av med pengar. Och lite annat som händer i en familj.

Men det är stort. Asstort. Jag fattar det faktiskt inte riktigt. Vad kan man liksom göra härnäst? Komma hem med en fin present till sin fru kanske? I Cannes lär det ju finnas fina grejor. (Jag vet, jag har ju faktiskt varit där jag med. I ett annat liv.) Eftersom hon fyller år i morgon. Nu mina vänner kommer jag vara närmre 40 än 30 om man skall se det från den sidan.
Om man skall se det på något annat sätt så är det ju inte direkt något man kommer undan. Att fylla år alltså. Och, jag är glad för de år jag har! De har ju gjort mig till den jag är idag. Det är ju fint.

Här är lite länkar. Och annat. Som inte handlar om hemmafrun.

Boards summit intervju med mannen
Doritos - fick de alltså guld för i Cannes
Axe - Oxå guld
Chlorophyllo - brons
Åsså lite svensk media