Jag är ju en rätt alldaglig person. Med det menar jag att jag inte tar ställning så hårt, ni minns mitt teflonjag? Mina barn däremot har blivit riktiga djupingar.
I helgen så satt Sidney och fingrade på min vigselring och undrade om det var en riktig diamant i den. Jo, det var det ju sa jag. Så sa jag, en sån kanske du kommer ge till någon i framtiden också när du gifter dig. Jag fick ett mycket snabbt svar. "Jag kommer aldrig gifta mig. Jag vill vara ensam. Jag skall bli konstnär och bo i husvagn i Californinen" Jag fick ont i hjärtat. Det lät så väl genomtänkt och tragiskt.
I morse hörde Douglas på radion att, jorå, Michael Jackson var ju död. Han blev väldigt fundersam över detta, vem skulle nu sjunga hans sånger? Jag förklarade att de finns ju på skivor. Sen frågade han naturligtvis varför man dör. Och jag förklarade att man kan vara sjuk eller så är man gammal och kroppen orkar inte mer. Men att alla människor kommer att dö, så småningom i alla fall.
Han började då rabbla upp namn på folk som han undrade om de var gamla och när de skulle dö i så fall. Jag försökte säga att man inte vet. Men sen tänkte jag också. Herregud!!! Han är 3,5 år, dessa tankar skall väl inte uppta plats i hans lilla oförstörda hjärna redan.
Vad har hänt och vad har jag för melankoliska barn?!
2 kommentarer:
Haha, de skulle kunna vara mina. Underbart!
:)
Vilde har utvecklats till en tänkare av rang. Men framförallt en fantiserande unge.
Anna, kan det vara den där skolan de går på? Nej jag skojade bara ;) Se det som en tillgång, orka vara mainstream. Eller nå't.
Kram
Han dömer fortfarande folk vi träffar i affären och så, tur att han vid dessa tillfällen pratar svenska så ingen förstår. Mamma, han ser gammal ut, han skall nog snart dö....jaaa. vad säger man.
Skicka en kommentar