Vi använde som vanligt grannens dotter som barnvakt och sa att vi skulle vara hemma runt tio.
Men, vi kom hem redan klockan halv tio. Jag kliver in i hallen och ser ett par sneakers som definitivt inte är barnvaktens och dessutom ser mycket manliga ut. Barnvakten kommer utstressandes från köket och säger att hon tror att Douglas inte har byxor på sig när han sover. Jag förstår inte riktigt men förstår att hon vill att jag skall bort från köksområdet.
Jag tar det hela med ro, eftersom Niklas fortfarande står kvar ute vid bilen. När han är på väg in kommer en yngling utspringandes med skorna i handen och säger "how are you", artigt värre.
Detta är vad jag skulle vilja kalla "tonårs oförstånd" eller just bara saker tonåringar gör utan att riktigt tänka hela vägen. Jag är rätt cool med saker som dessa. Däremot gillar jag ju såklart inte att ha folk i huset som jag inte vet vilka de är och dessutom när mina barn är här. Helt övertygad är jag dock att de faktiskt bara ville hångla. Och. Det är här dilemmat kliver in.
Barnvaktens mor och far. De vill inte att såna här saker förekommer överhuvudtaget innan giftermål, typ. Jag är också mycket nära vän med dem. Så, inte bara har tonårsdottern ställt till det och dragit in en yngling i vårt hem. Hon har också satt mig i en obehaglig situation där jag vet att dottern kommer bli bestraffad för saker som tonåringar gör. Och som tillhör utvecklingen. Just bara för att hon inte får ta hem killar till sig. Däremot respekterar jag ju föräldrarnas inställning till det hela, de måste ju få bestämma över hur saker fungerar i deras familj.
Jag har skickat ett mail till barnvakten att jag vill att hon kommer hem hit efter skolan så vi får prata. Detta fick jag till svar.
"Anna I'm so so so sorry. That was a stupid thing for me to do. I've never done anything like that before. I will come after school tomorrow. Again I'm so sorry. Oh my gosh my mom is going to kill me. I really hope you don't hate me.
my deepest apologies"
Så, nu sitter jag här och filar på ett bra upplägg på diskussionen med henne. Någon som har några kloka förslag?
3 kommentarer:
Som tonårsmamma borde jag kunna det här, men fy vilken jobbig sits. Jag tycker inte att du har anmälningsplikt mot föräldrarna, men du gör helt rätt i att ha ett allvarligt samtal med barnvakten. Tala om för henne vilket dilemma hon har satt dig i och att hon får sköta sina manliga kontakter på annat sätt. Att bråka på henne för att hon hånglar, tycker inte jag är din sak, men däremot att hon missbrukar ert förtroende.
Stor kram!
Fruktansvärt är vad det är. Hon var mycket ångerfull men ville inte på uppmanan av mig berätta för sin mamma. Så nu vet jag inte igen. Skall jag berätta eller inte...
Jag säger som Kina, du har ingen anmälningsplikt gentemot mamman. Däremot har flickan missbrukat ert förtroende. Du måste nog klämma till ordentligt. Det har du igen framöver.
I Amerikat tycks människor ha total moralpanik. Vad är det enda min vill göra i den där åldern? Jo; hångla. Du kan vara säker på att hon inte kommer att göra det igen och dessutom är du garanterad barnvakt närhelst du önskar i framtiden ;)
No biggie.
Kramar, V
Skicka en kommentar