Det är få saker jag inte liksom kan förmå mig att göra. Men en av de stora skrämmande sakerna när jag blir helt handlingsförlamad är just detta hemska jag blivit indragen i. Vår årliga välgörenhetsmiddag på Douglas skola. Det jag skall göra är att gå runt hos alla handlare och tigga priser till den stora auktionen som skall hållas. Fram tills nu har jag kört strutsmetoden och låtsas som om jag inte alls behöver göra något. Tills i morse när hon som är föreståndare sa att nu måste jag runt och åtminstone hämta in från dem som frivilligt gett bort saker. Det borde ju inte vara något problem. Men eftersom det hör ihop tycker jag att det är läskigt i alla fall.
Jag kan ju stryka ett yrke från listan i alla fall när det blir dags för mig att komma ut i arbetslivet. Säljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar