Det är så många människor som medvetet tar ställning. Till allt och inget. Jag. Jag är som teflon. Ändrar mig om någon kan övertyga mig åt andra hållet. Jag är så lagom och så svensk. Att det är tråkigt.
Till exempel så har vi några vänner här som inte har någon tv. Det låter ju så bra. Inget att försöka dra ungarna ifrån och tänk så kreativa de måste vara som får leka hela tiden. Men, när får föräldrarna lite lugn och ro? Denna familj kör också hybridbil, mamman är homeopat och de har ett jättestort eget trädgårdsland där allehanda grönsaker odlas. De har liksom tagit ställning på något sätt.
Sen har vi familjerna som bara handlar på Whole Foods, en kedja som mestadels säljer ekologisk mat till, tyvärr, hutlösa priser. Men det är fint att handla där. Ett mycket tydligt ställningstagande.
Eller familjen där mannen i huset gör allt för att irritera andra. Han säger plumpa saker i tid och otid. Retar upp folk och älskar det. Det är hans grej. Vet inte om det är ett ställningstagande men nog känns det så.
Eller familjerna som är superpretto vad gäller barnuppfostran eller mat och vitaminer och gud vet allt.
Vi. Är en helt vanlig familj utan ställningstagande överhuvudtaget. Vi gör lite som vi vill. När det passar. Och ändrar reglerna om det behövs. Håller med lite här och lite där. Teflonar oss genom livet. Ååååå så tråååååkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar