Tonårsmamma

Aaaahh, nu vet jag vad det var. Det var kaffe. Jag hade inte druckit kaffe. Därför var jag tom. Tog precis en slurk och Hepp. Då kom jag på vad jag skulle berätta.

I går förmiddag runt 10 snåret tittade jag ut genom köksfönstret. Där står två polisbilar. Utan poliser i. Precis utanför vårat hus. Jag börjar genast springa runt och titta ut genom alla fönster. Kanske de var på jakt efter något. Eller mig. Vad jag hade gjort visste jag inte men jag kände mig väldigt skyldig. Kunde inte se någon poliskonstapel utanför huset så jag gick ut i trädgården och försökte förstå vad det hela handlade om.

Eftersom jag inte kunde stå där bara och stirra så började jag tömma alla krukor från sommarblommor. Som aldrig blev något eftersom första delen av sommaren dränkte alla blommor och den andra halvan tillbringade områdets alla hjortar här och mumsade i sig varenda litet skott som tog sig fram genom den ruttna jorden.

Efter ett tag kom ytterligare en polisbil, en ambulans och en akutbil. De gick in i huset rakt över gatan.
Killarna tyckte att detta var väldigt spännande också. Sidney frågade om de verkligen fick titta på detta. Jag sa att det var okej men att de kanske måste gå in om det var något hemskt som hade hänt. Jag vet att mannen i huset jobbar rätt mycket och kanske hade han fått problem med hjärtat?

Efter ett tag. Jag hade hunnit rensa bort vissna blommor i rabatten också. Så kommer tonårskillen i familjen utlommandes till ambulansen. Han är nog en rätt typisk tonåring i 17-19 års åldern. Det körs med bilar och gasas och tutas i tid och otid här utanför.
Och det är nu min fantasi kör igång. Jag vill ju veta vad som hänt. Jag tror att han möjligtvis varit ute och buskört på lördagskvällen, antingen med sprit i kroppen, eller andra substanser som inte är tillåtna.
Eller så är han sjuk på något sätt och jag får sitta här och skämmas.

Denna händelse fick mig ju självklart att tänka på vilka uppevelser vi kommer få som föräldrar till två tonårskillar. Tre polisbilar och två ambulanser är i alla fall gränsen för vad mitt mammahjärta kommer klara av.