Columbus

I går var det Columbus day här. Jag har inte riktigt förstått varför man skulle fira den dagen. Att han "upptäckte" amerika. Jovisst. Det fanns ju ingen här innan! Lever vi inte i ett lite mer modernt samhälle än så? Det jag menar är, skolorna är stängda men de flesta jobbar. Hyckleri. Det är vad jag tycker. Då kanske ni säger, jamen, då är det ju samma sak med julen. Vaddå fira jesus födelse?
Jag tycker trots allt att det finns en helt annan substans i julfirandet än att fira att någon "upptäcker" en hel kontinent som var fullt bebodd vid tillfället.

I alla fall. Åkte vi in till manhattan för att se på parad. Fashinerande nog stänger de av 5:e avenyn mellan 42:a och 73:e gatan tror jag att det var. Det är ju helt otroligt om du frågar mig. Är det någon gång man skall passa på att göra ett brott av något slag är det vid parader. Dels går det miljoner poliser i paraderna och dels så står det massor med poliser längs avspärrningarna för att se till att det inte blir kravaller eller något.

Nu var inte kidsen helimpade av denna parad så vi fick snabbt ge upp och så gick vi och åt mat i stället.
Med risk för att låta som en socialfobiker så vill jag bara berätta hur jobbigt jag tycker att det är att åka tillsammans med andra in till city (man säger så här. inte stan). Det blir för många som det skall tas hänsyn till och jag tycker att det är nog med att försöka hålla reda på mina egna ungar. Inte andras. När deras föräldrar verkar ointresserade av att barnen spelar trumma på grannbordets vattenkanna.

Jag gillar verkligen att göra utflykter med mina egna barn. Man kan då koncentrera sig på att koncentrera sig på dem. Och de tycker att det blir roligare då också. Så, detta var nog sista gången jag åkte in med den familjen i alla fall.

Vi stannade kvar så vi kunde möta upp Niklas på jobbet och se deras nya kontor som vi inte sett. De har flyttat upp 4 våningar i samma hus som tidigare. Med tillgång till takterass. Himla mysigt kan det nog bli. Och så härlig utsikt över taken i Soho.

Jag var så trött när jag kom hem så jag gick och lade mig direkt när killarna somnat. Men jag tog med mig datorn och började titta på en serie från svt. Livet i Fagervik. Och blev helt kär i miljöerna. Googlade snabbt och fick reda på att de spelat in i Mariefred. Kanske är det där vi skall bo när vi flyttar tillbaka?

Mitt i natten vaknar vi av att telefonen ringer. Första gången brydde jag mig inte. Men sen ringde den igen och då rusade jag upp för att försöka hitta telefonen i mörkret men hann inte. Kollade sen vem det var som ringt och naturligtvis var det skyddat nummer. Sånt blir man väldigt orolig över när man befinner sig på andra sidan atlanten från sin familj. Nu verkar det som om alla är okej och att det antagligen var någon som ringt fel. Men man hinner tänka många tankar om hur fort man skulle kunna komma till Sverige.

Nu sitter jag här dagen efter. För det är precis så det känns. Jag var så trött igår när jag kom hem så nu känns det som om jag var på världens party igår. Det är väl lite orättvist. Att man skall känna sig bakis av en dag "på stan" dagtid alltså.