King Julian

Så, då välkomnar jag vår nya familjemedlem, King Julian. Det är en Betta fisk. Heter säkert något annat på svenska men jag har ingen aning om vad.
Det konstiga är att jag verkligen har blivit fäst vid honom på några dagar bara. En fisk. Hur är det möjligt?
Jag har fäst mig så mycket vid den att idag tappade jag den när vi bytte vatten. Jag tappade den på diskbänken och han hoppade ner i vasken. Där har vi en sån amerikansk avfallskvarn ni vet. Jag blev galet svettig och hoppades att Sidney inte hörde mig när jag sa fanfanfanfanfan. Men det gjorde han. Och kom rusande och frågade vad jag gjorde. Men då hade jag precis fått upp King Julian och ner i hans skål! Phu!

Douglas har just följt med grannarna till poolen. Sidney och jag sitter här hemma och gör ingenting. Försökte få med honom till svala affären men det ville han då rakt inte. Jag tänkte att om jag åtmistone har något att äta så blir livet inte lika tråkigt. Så har jag börjat läsa kokböcker istället. I väntan på att han eventuellt tänker ändra sig.

I kväll går jag på bio och middag. Vi skall se "The Proposal". Jag är skeptisk. Helst skulle jag vilja se "Hangover", "Seraphine" eller "My sisters keeper". Det får bli en annan dag.

Sjukstuga

Sidney är sjuk. Har haft runt 40 graders feber, startade i går natt och nu har han kommit ner på "normala" 38,5 eller så. Men, då har han kräkts och varit dålig i magen i stället.
Jag läste igår om att man ofta blir sjuk på semestrar för att kroppen inte behöver stressa och vara på topp längre. Undrar om det är så för barn också, i så fall tycker jag att det är fruktansvärt. Hur kan deras kroppar redan vara så känsliga för sån´t?

Det blir ju inte så kul för mig och Douglas. Men jag hoppas att min granne kan leka lite mer med honom idag!
Har ansökt om medlemsskap i poolen nu. Hoppas att de kan särbehandla oss lite eftersom vi inte vill ha ett "fullvärdigt" medlemsskap, bara vara lite "hangarounds". Och det är ju trots allt bara 3 månader kvar av sommaren, vi missade ju både maj och juni här i regnets mecka!
Nu har värmen och fukten dock kommit så vi känner igen oss från förra sommaren.

Jag skulle också vilja ha lite hjälp med spikmattor. Allså har ni använt någon och är det så som jag har lätt researchat att de bara finns i Sverige ännu? Någon som vet något?

Marsmallow junkies

Nöden har ingen lag. För någon. Mamma var på toaletten. Nöden har ingen lag. Killarna ville prompt ha marsmallows på sekunden. Nöden har ingen lag.
Men ibland önskar jag att de inte var så uppfinningsrika.

Klarsynt

Jag pratar med en vän. En mycket klok vän som ser saker mer tvådimentionellt än mig. När vi pratat klart så förstår jag att det är vanligt. Då känns det lite bättre och inte lika ensamt längre. Jag är nog kanske helt normal med mina tankar och känslor. Tankar och känslor förminskas också när man får dela dem. De är heller inte lika läskiga. Men ack så utmattande det är att lämna ut sig. Det är jag dålig på. Utlämnandet.

Livet

Har just tittat på en dokumentär om Farrah Fawcett och nu följer en om Michael Jackson.

Inget större fan av någon av dem men jag slås återigen av hur skört livet är och hur oerhört tacksam och lycklig jag är över mitt eget liv. Att jag får leva det just nu och här. Frisk. Med två underbara barn som ger mig mer som människa än jag ens kan greppa.
Hur olika liv vi kan ha och hur olika vi väljer att göra med våra liv. Vilka val vi har och hur vi påverkas av människor omkring oss. Vad vi gör med saker som vi inte kan påverka och vad vi lär oss av det.

Vill bara säga. Ta hand om ditt. Liv. Nu och här. Gör det bara.
Kärlek till alla. Som behöver det. Från mig.

B-day och skolavslutning

Så var den dagen till historien. Födelsedagen. Den 36:e. Hur fort kan ett liv gå? Rätt långsamt fram till tonåren skulle jag vilja påstå. Något snabbare fram tills dess man skaffar barn och sen i raketfart rakt mot graven. Eller något sån´t. Menar inte att vara pessimistisk. Menar just bara att livet går för fort.

Har haft en toppedag måste jag säga. Först kom vännerna från Dobbs Ferry hit. De är mitt uppe i en "flytta tillbaka till Sverige flytt". Vi fikade på jordgubbar, glass, kaffe och champagne! Det var himla trevligt och jag kommer sakna dem massor när de inte finns här längre.

Sen hade jag någon timme på mig att förbereda kvällens grillning. Grillningen brukar på ett helt galet okonventionellt sätt tillfalla min käre man. Väldigt otraditionellt och jämställt. Men kvällen till ära, eftersom han inte kunde vara med, så gjorde jag marinaden, satte på grillen och vände köttet, samtidigt som jag förberedde sallad och annat smarrigt tillbehör. Det gick bra det med.

Sen hade vi bara en himla trevlig kväll! Massa tomt snack om ingenting alls. (10 poäng om du tar vilken låt textraden är tagen ur, extremt lättförtjänta poäng om du frågar mig) Det slutade med att vi satt i soffan och såg nyheterna om att Michael Jackson har dött. (Det skulle jag kunna skriva massor om. Men det tänker jag inte göra. Han tillhörde inte en av mina stora idoler även om han skrivit några bra låtar. ) Och så analyserade vi livet i allmänhet.

Dagen började dock med Sidneys skolavslutning. Där stod jag med mina mörka solglasögon och tårarna forsade under och bredvid. Bredvid mig stod även två andra föräldrar och de grät lika mycket de. Vet inte egentligen varför, det var bara väldigt emotionellt. Och vackert. När barnen kom ut från skolan stod vaktmästaren på taket och blåste triljoner såpbubblor, gympaläraren dj:ade skön musik och alla lärare dansade i rondellen där skolbussarna åkte runt och tutade på skolgården! Det var så mycket glädje, saknad och andra blandade känslor inblandat att det nästan inte går att beskriva.
Nu är dock klockan så mycket att jag antagligen kommer att få sota för detta hela dagen i morgon så nu är det nog bäst att jag säger gonatt!

PS någongång under dagen kom det även ett blombud med dessa underbara rosor. Och svärmor var inte inblandad.

Aj? Eller Grattis!

Storfoten har blivit ännu större. Så idag för tredje dagen i rad uppsökte vi doktorn. Nu fick Douglas antibiotika och jag hoppas bara att den inte sprängs. Foten. Det lustiga är att han inte verkar lida av det alls. Fast den är blålila och sprängfylld med något och man inte ens kan se hans lilla fotknöl.

När vi satt hos doktorn (besöket och väntan på apoteket tog 2,5 timmar och mina små guldklimpar klagade inte en enda gång) så var det en tjej från Sidneys skola där. De lekte lite och rätt som det är hör jag henne säga "But Sidney, I want to marry you when we grow up, for real!" det var ju för roligt! Galet roligt. Sidney gjorde som killar gör mest, låtsades som om han inte hörde.
Han berättade också en hjärtskärande sak. De hade vattenlek ute på skolan idag så badbyxor och handduk var nedpackade av Mr himself. Tydligen så hade han packat ner sina vanliga badbyxor, inga badshorts, och det hade några tjejer i klassen tyckt var jättekul och skrattat ut honom. Han hade börjat gråta och tjejerna hade fått en timeout! Fy vad jobbigt det är att höra såna saker.

Min största kille. Han som kommer hem och vänder ibland. Och som delar min säng. Och mitt hjärta. Han är ju som bekant i Cannes. Och där går det hett till!
De har vunnit två guld och ett brons för grejor de har gjort! Jag tänker indirekt också ta åt mig äran. För, om inte jag var här med honom hade han aldrig jobbat med dessa grejor och nu när jag ändå är här så ordnar ju jag så han inte behöver tänka på så himla många andra saker än jobb. Och betala räkningar. Jag tar hand om allt det andra. Göra av med pengar. Och lite annat som händer i en familj.

Men det är stort. Asstort. Jag fattar det faktiskt inte riktigt. Vad kan man liksom göra härnäst? Komma hem med en fin present till sin fru kanske? I Cannes lär det ju finnas fina grejor. (Jag vet, jag har ju faktiskt varit där jag med. I ett annat liv.) Eftersom hon fyller år i morgon. Nu mina vänner kommer jag vara närmre 40 än 30 om man skall se det från den sidan.
Om man skall se det på något annat sätt så är det ju inte direkt något man kommer undan. Att fylla år alltså. Och, jag är glad för de år jag har! De har ju gjort mig till den jag är idag. Det är ju fint.

Här är lite länkar. Och annat. Som inte handlar om hemmafrun.

Boards summit intervju med mannen
Doritos - fick de alltså guld för i Cannes
Axe - Oxå guld
Chlorophyllo - brons
Åsså lite svensk media

Storfoten

Douglas fot är stor, jättestor. Och det beror inte på att han har nästan samma storlek som storebror fast han är så liten. Nej, han har fått något slags insektsbett och foten har svällt upp till boll. Var till doktorn och hon sa att han borde ha ondare än han har. Men, han lider sig igenom utan att klaga. Så tapper och omanlig.

Idag blev det inte mer än så. Dagarna är olika. I dag är en tom dag. Tom på ord. Förutom att jag lärt mig ett nytt utryck. "Flip table" och det är vanligast i New Jersey.
Tänk vad man får lära sig när man kollar in högkvalitativa serier som "Real Housewives of New Jersey".

Happy or sad?

I går så kollade vi på Madicken. När hon får stryk av Mia och börjar blöda näsblod. Stackars Douglas, han är ju känslig för blod och det hade vi glömt bort. Han blev grågrön i ansiktet och började gråta som om Sidney nöp honom eller så. Han kallsvettades och mådde illa. Han vill aldrig mer se Madicken heller sa han. Jag förstår det.

Dessutom skulle vi imorse iväg och ta blodtester pga hans allergier. Det bådade inte gott. Niklas fick ta in honom i undersökningsrummet, jag satt kvar i väntrummet och väntade på gallskriket. Men det kom aldrig. Han skrek inte. Och det var inte för att han hade svimmat. Han var bara duktig. Eller livrädd. Jag vet inte. Efteråt fick han köpa en ny leksaksbil!

I dag är jag glad för att jag har en kompis som är konditor och igår fick smet över när han gjorde chokladsufflé och idag kom hit med den och gjorde iordning så jag och Niklas ikväll kunde njuta av en underbar efterrätt!
Och så är jag ledsen för att Niklas åker i morgon och inte kommer hem förrän på söndag eftermiddag.
Vad är du glad och ledsen för?

Lite mer på djupet

I går kväll träffade jag mig själv. 10 år senare. Det var så superläskigt och det kan vara därför jag känner mig lite deppig idag. Eller så är det bara trötthet som gör mig emotionell och eländig. Jag kan inte just nu känna skillnaden.

I alla fall träffade vi på midsommar festen (som förresten var precis som i Sverige, regn, partytält och hysteriskt mycket mat) ett par som flyttade hit för 10 år sedan. Från Falun var de båda. Deras barn var då, lika gamla som våra var när vi flyttade hit för snart 2 år sedan.

De skulle bara bo här i 6 månader men det blev längre och längre. Precis som oss. Och nu vet de inte längre om de vill flytta tillbaka till Sverige.
Sen kom väl kanske skillnaderna mellan oss. Hon har varit hemma fram till förra året, (då gick det kalla kårar på min rygg) just för att det är svårt att få till det med barnomsorg samt att samhället här faktiskt består av mycket mer engagemang i form av oavlönat arbete i skolan och i föreningar och annat. (Nu är deras barn 14 och 12 eller något sån´t).
Inte det att jag inte gillar att vara hemma med killarna, det gör jag ju, till en viss gräns. Men jag vill ju verkligen jobba också.

Jag vet inte om det är något konstigt med mig för att jag vill det, får ibland en känsla av att folk inte tycker att jag är klok som vill börja jobba. Fast å andra sidan finns det lika många som inte fattar hur jag har kunnat vara hemma så här länge heller.

Hur som helst så kände jag bara att jag ville ta kontroll och inte låta åren bara gå. Det är ju bara så sorgligt. Alltså, de var ju jättelyckliga här och hade bara inte kommit sig för att bestämma något. Hon var så sprudlande energisk att jag framstod som en zombie, och då tycker jag nog att jag är rätt energisk själv. Kände mig också som en bakåtsträvande surf-tta. Ursäkta språket. Missförstå mig inte, vi kom verkligen bra överens och skall nog försöka ses på "tu-man-hand" men just då kände jag att jag inte riktigt kom till min rätt, mest för att jag stod i chock över att våra liv var så lika.
Vi hade till och med samma typ av utbildnig. Hennes man var gammal bandyspelare från Falu BS och det kändes också som en bra garantistämpel för trevlighet på något sätt. Samt att han jobbade inom skogsindustrin.

Jag ville bara tala om det, att jag flyttar tillbaka till Sverige, senast nästa år. Ta denna skrift, använd den emot mig om jag påstår något annat. Ta mig på interventions få mig avprogramerad och sätt mig på ett flygplan. Men låt mig inte bli kvar här av bekvämlighet!
Jag skall se till att vi har det toppen här tills vi flyttar tillbaka och jag skall njuta av varenda dag, varenda utflykt och varenda människa vi möter. Det skall jag. Men jag skall inte på grund av obeslutsamhet och bekvämlighet stanna kvar. Det lovar jag. Mig själv.

Rockstar

Om Douglas blir rockstjärna när han blir stor, vilket verkar vara stor chans/risk kommer han med stor sannolikhet trasha hotelrum. I dag blev han arg för att han inte fick bada precis när vi skulle äta lunch. Då hände detta med hans rum.

I korta drag

Jag laddar. Om.
Ibland behöver jag en stund för att samla tankarna innan orden skall ut. Ialla fall så struntade vi i att åka in till Manhattan i fredags. Jag är så glad att jag lyssnar på mig själv ibland.

Igår var det sista fotbollsträningen för säsongen. Efter den bar det iväg på 1-årskalas på stadens Mexrestaurang. Direkt efter den, hepp, på midsommarfest.
Ja, jag är dödstrött. Behöver ladda batterier, Niklas åker till Cannes på tisdag och kommer hem på söndag. Därför åkte han iväg med killarna en sväng nu på eftermiddagen så jag kunde ta mig en välförtjänt lur. Och vad gör jag. Sitter här, med datorn i knät. Men jag skall bara.

Midsommarafton

Idag är det ju som bekant midsommar. Midsommar, känns som "mitt i sommaren". Nu vänder det mot mörkare tider. Men, det här har jag inte ens märkt av att sommaren har börjat. Det har regnat och regnat och regnat.
Vi kunde dock konstatera att det blir billigare såhär. Det går inte åt vatten för blommor, eller för den delen vattenspridare för barn. Det går heller inte åt energi till airconditionanläggningen.

Billigt alltså. Ett argument jag kunde använda mig av för min tur till Ikea igår.

Jag handlade lite sill, räkor och stenbitsrom. Och lite andra småsaker. Svenskt godis. Iform av en 100 grams hasselnötschokladkaka. Som jag åt upp till lunch i bilen. Och svalde ner med en Sprite. Det var ju inte så bra. Men jag kunde inte stoppa mig själv!
Douglas och Sidney delade på en påse pågens gifflar. Det svischade bara till så var den slut.

När jag nu ändå var där så köpte jag tillslut en matta att ha i vardagsrummet också. Det har varit mycket vånda över den. Vi har liksom inte kommit till alls, visste inte vad vi skulle ha eller vilken färg och tyckte överlag att mattor var bara dyra. Det blev en begie helt neutral matta för 129 dollar. Överkomligt. Och vilken skillnad det blev! Jättefint.

Kanske kanske tar vi oss in till Battery Park i eftermiddag där alla svenskar i NY samlas och har picnic och dansar kring midsommarstången. Verkar som om det skall vara uppehåll i alla fall. Men jag har ingen aning om jag orkar. Eller om barnen har lust. Kanske kanske talar jag inte ens om för dem att det är midsommarafton idag. Så firar vi det i morgon i stället när vi faktiskt skall på en midsommarfest. Vi får se.

Sommarkonsert

Vilken fantastisk morgon. Medan ni var ute och plockade 7 sorters blommor, la in sill, kokade ägg och klädde midsommarstänger var vi på sommarkonsert på Sidneys skola. 200 barn som sjunger i kör minst lika många föräldrar som tittar på och gråter av någon anledning. Kunde inte titta på någon annan av mammorna som jag kände för jag visste att de också skulle stå där med tårfyllda ögon.

Inte nog med att de sjöng, de körde teckenspråk också! Det har varit tema under hela året. Alla barn kan teckenspråk och har förståelse för att det finns olika sätt att prata på.
Sidney hade även som enda barn från hans klass fått äran att presentera sista sången barnen sjöng. Han klev fram, tog mikrofonen och läste på en lapp som fröken höll upp. Högt och tydligt. Både mamma och pappa blev fuktiga i ögonen!

Efteråt var det uppvisning i klassrummet av vad de gjort för dikter och skrivit för egna böcker. Tyvärr fick vi inte ta hem dem än. Men jag blev grymt imponerad av vad de har gjort. Skrivit dikter! Visste jag ens vad en dikt var när jag var 6? Jag vet inte. Men dessa barn har stenkoll!

Leka kontor?

Ni kommer ihåg skräckbilden på vårt "hemmakontor"? Om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag lätt ha detta i källaren. Och precis såhär organiserat, välstädat och inspirerande. Fast om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag inte ha mitt hemmakontor i källaren, då skulle jag ha det på en glasveranda som överblickade havet någonstans.

Detta är från Pottery Barn, en affär som jag totalt kommer sakna när vi kommer till Sverige. Inte så mycket för att jag handlar där (för det gör jag inte) men det är så mysigt att gå in där och bara få lite inspiration eller bara önska att man hade ett hem som såg ut så.
Fast där är ju jag och min man väldigt oense!

Resultat av dagens aktiviteter

Om man nu skall leva i amerika så är det väl lika bra att man får se alla sidor av denna värld? Eller åtminstone så många som verkar hälsosamt. Nu har jag sett hur det går till på rättegångar. Idag togs trafikförseelser och typ, fastighetsbrott (om man inte har tagit hand om sin uppfart så att det blir fråga om fara för andra) upp.

En sak som jag genast vill anmärka på, är att på podiet där domaren och hennes assistent satt stod en stor skylt "In god we trust". Vilket genast fick mig ganska osäker där jag satt. Om jag skall lita på gud vid detta tillfälle så kommer det inte gå min väg. Det var jag rätt säker på. Vi pratar inte särskilt ofta han/hon och jag.
På något sätt skulle det i min värld kanske passa med en skylt "Justice for all" eller "We belive in Justice" eller något liknande. Inte att gud skall ta hand om mina brott. Men det kanske är för nymodigt tänkt? Lite galet och banbrytande?

Innan jag gick in till domaren fick jag träffa en annan kvinna, vi förhandlade om vilket brott jag skulle erkänna mig skyldig till. Så, vi kom fram till att de skulle byta min dom om att jag hade kört utan körkort till att jag hade parkerat fel. Tyvärr kunde jag inte byta bort min obesiktigade bil men hon sa att det ändå bara gav böter. Tuttifrutti gick kalaset på 260 dollar. Jag fick behålla körkortet, fick inte några prickar, min försäkringspremie höjs inte och jag finns heller inte i några register!

En annan sak som också var lite sådär var att Sidneys kompis pappa som är polis var där i salen. Han blev genast orolig och undrade om jag var i trubbel eller behövde hjälp. Det kanske kan vara bra att känna en polis om jag tänker ta för vana att råka ut för saker som detta!

Nu skall jag förbereda en eftermiddag med biobesök. Douglas första. Vi åker med en kompis och hennes dotter när Sidney kommer hem från skolan och ser UP. Hoppas det blir lika kul som jag tänker mig att det skall bli!

Nu åker jag!

Okej, nu är jag fixad. Någorlunda. Inte för mycket och inte för lite. Svenskt lagom.

Wish me luck!

Rättegångsdagen!

I dag är det dags på riktigt. Jag skall på rättegång för att jag kört utan körkort och inte hade mitt inspektionsmärke uppdaterat på bilen. Jag var där i måndags för på min kallelse stod att läsa. "Om du vill överklaga din dom så skall du lämna in skriftlig dokumentation om detta senast 5 dagar innan rättegångsdatum" ungefär och på engelska förstås!

När jag kom dit fick jag prata med en polis i foajen och de ville inte ha några papper på att jag hade gjort allt i min makt så snart jag hade fått min böteslapp för att skaffa körkort och för att fixa besiktning av bilen. Han sa att de tittar på papprena på onsdag och ni skall nog komma fram till någon lösning.

Jag är nervös. Men jag har åtminstone bekantat mig med lokalerna två gånger nu!
Vore ju olyckligt om jag nu skulle bli av med alla mina pengar som jag tjänat under våren på svenska skolan! Eller bli av med körkorten nu när jag äntligen har tagit det.
Så nu skall jag hoppa in i duschen och göra i ordning mig, lämna Douglas hos en kompis och sen åka iväg till Greenburgh och försöka få dem att förstå hur oskyldig jag är! Ta en titt här! Så vän och oskuldsfull jag ser ut. Vad tror ni mitt straff blir?

Det händer grejor!

Det senaste inom den andra världen.

En kommentar!

Jag har ju berättat att min blogg inte kommer vara full av snajdig design eller så. Jag skriver. Lägger in bilder. Kanske länkar ibland. Punkt slut. Orkar inte tramsa med andra saker.

Men, en sak som jag gjorde igår efter att ha hört från flera håll är att det inte har gått att kommentera för alla. Kollade runt lite och upptäckte att det har varit någonslags skydd så inte alla har kunnat göra det. Nu tog jag bort det så nu kan alla lämna kommentarer till mig och skriva hur ni mår eller något annat kul! Gör det nu!

Kram

Knasbollar!

Jag känner mig förföljd. Omyndigförklarad och misstrodd. Det har ingenting med att göra att jag idag läste ut Milleniumserien. Så spännande är inte mitt liv. Överhuvudtaget.
Näe, det har att göra med att de vi hyr huset av har någonslags omvänd förföljelsemani. Alltså, har stenkoll på oss. Obehagligt. Det är vad det är.

Det senaste var när jag för några veckor sedan anlitade städhjälp. Samma städhjälp som de som äger huset hade. Tänkte att det skulle vara bra eftersom de känner till huset och vara lite snäll mot de vi hyr av. Nu har häxstäderskan "skvallrat" till svärmodern om att köket såg förskräckligt ut. Köksluckorna har börjat flaga! Va! Säger jag. Värre än övervakningskameror. Denna svallerbytta far ju med osanning. Jag blir så trött. Så ikväll när vår hyresvärd ringer så känner jag bara hur trött jag är på att hyra.
Jag vill äga!
Ha och ha och ha ett eget boende som är bara mitt som jag älskar och som jag får göra vad jag vill med utan att någon tänker lägga sig i det!

Och så sörjde jag vårat fina hus vi en gång hade. En liten stund.

Det luktar skunk!

När vi hade vår helamerikanska barbeque så fick jag för första gången känna på skunkdoft! Och det var inte en angenäm upplevelse. Det luktar som bränt gummi fast värre och doften hänger kvar länge, länge.

Igår när jag låg och läste, långt efter min släcka lampan tid (eftersom jag var mitt uppe i rättegången mot Lisbeth Salander) så kände jag plötsligt en vansinnigt bränd doft och tänkte att nu har nattlampan inne på Sidneys rum börjat brinna eller något och rusade upp. Men nej, där inne sov han så sött så sött och lampan lyste som vanligt. Fast jag släckte den efter vad min hjärna hade spelat upp för mig innan jag hann in.

Niklas var uppe och kände samma doft, den var stark och kändes i hela huset. Då slog det oss att det var skunken igen. Alltså har vi en återkommande ovälkommen gäst som springer runt hela huset och skvätter äckeldofter!

En buss med snyggingar

Den här bussen var full av 12 superskinny modeller som plåtade för Vouge. Jag drog fram kameran när de alla stod framför "great lawn" och tog miljoner bilder men se, det fick man inte göra. En tjej kom fram och sa till mig vänligt men bestämt att ingen fick ta bilder.
De hade dock ett kamerateam med sig som filmade. De filmade faktiskt Douglas i närbild. Kanske skulle skicka räkning på det?

Förstod genast vad skillnaden på en "size 0" och mig är. Finns bara ett svar på det. Jättestor.

En dag i Central Park

Har haft en helt underbar dag i Central Park. Värmen och sommaren slog till med besked efter lunchtid och det var välkommet!
Anledningen till vår utflykt idag var att det var Douglas sista dag i skolan och de fick bestämma själva vad vi skulle göra. En tur till Manhattan var önskemålet. Så fick det bli.
Jag hade bestämt att vi skulle hitta till Bow Bridge. En berömd bro som varit med i åtskilliga filmer och har verkat så vacker. Nu skulle jag bara hitta den. Vi parkerade vid 90:de gatan och gick först åt helt fel håll. Till slut hittade vi den. Och det var fantastiskt fint där.

Det är förresten Sidney som stått för fotograferingen idag. Jag har knappt tagit en enda bild. Han kallar sig nu för "Fotograf och artist". "Artist" skall uttalas på engelska eftersom han menar att han är så duktig att rita!

Niklas mötte upp oss efter jobbet med picknic inköpt på Dean and Deluca. Vi satt på en klipphäll och tittade på baseball och åt gott! Härligt!

Det går ju förvånansvärt bra för oss när vi åker in till stan måste jag ju säga. Vi tog bilen, hittade en parkering på Upper West och stod gratis där hela dagen.Vet inte om det skulle vara så, men jag hittade inga skyltar om att det kostade heller! Nu när jag har börjat köra bil in till stan så tycker jag att det känns otroligt trist att åka tåg. Jag är ju så bekväm av mig.

En sak som dock kan vara vansinnigt irriterade är alla toabesök. Nu är de ju killar så det går bra att skvätta lite här och där. Men när det gäller nummer 2 så är det lite känsligt och görs inte på vilken "skittoa" som helst. Inte ens när mamma kavlar upp ärmarna och gör rent på golv och toastol.

Sen är det det här med mat. I Central Park finns det massor av korvvagnar. Och det är det som finns. Det finns några väldigt få andra typer av restauranger. Men de är lätträknade! Och några är lite för fina för att släppa in oss på.
Inte för att killarna klagar, det är nog mest jag som vill äta något lite smarrigare!

Hur som helst är jag helt slut efter en dag på drift! Luktar svett gör jag också!

Svensk sommar

Hela familjen börjar nu känna en längtan till Sommarsverige. Det är något med sommaren och att vi inte skall ha semester där i år. Vi kommer ha en toppensommar, det är jag övertygad om men längtan finns där i alla fall.

När man sedan tänker lite rationellt på det hela så är det ju ingen stor grej liksom. Mormor och morfar kommer och hälsar på i två veckor, vi åker till västkusten 3 veckor (om allt går som vi vill) och däremellan hänger vi väl vid poolen här hemma eller åker ut till havet på Long Island och det är ju helt fantastiskt! Detta är en sommar av väldigt många och vi kommer få uppleva sveriges sommar så det står oss upp i halsen. Om det nu blir någon sommar någonstans. Här lyser den med sin frånvaro och jag hör att det inte är mycket till sol och värme i Sverige heller.

Känslorna kan man dock inte styra över, om man inte gör som Kay Pollack förstås!

I helgen så firar vi i alla fall svenskmidsommar/skolavslutning med en massa svenska familjer från svenska skolan. Sill, lax, jansson, köttbullar och en massa annat gott!

Logistik

Idag försöker jag lösa logistik. Rörmokaren kommer mellan 10-10.30.
Douglas behöver "rastas" så han får följa med grannen till en inomhus lekplats "weeplay". Sidney går halvdag idag och kommer hem med en kompis och de skall på kalas alla tre. På ett ställe som är som ett Las Vegas fast för barn. Hatar det stället (hata är ett starkt ord, men det behövs här) men barnen älskar det. Massor av spelmaskiner, små karuseller, det finns inga fönster och ljudvolymen är hög.

Klockan 17 är det kvartsamtal på Sidneys skola. Sidneys simning börjar klockan 16.45. Jag vill helst inte ha barnen med till skolan. Vem skall ta Sidney till simningen och vem skall ta hand om Douglas? Helst vill jag att Niklas följer med till skolan. Vet inte riktigt om han kan det, eller är det om han nu kan, bättre att vi delar på oss och en åker till simhallen? Små saker i livet som skall lösas.

Fast först väntar jag på rörmokaren!

Börjar jag tackla av?

Har just roat mig med att läsa några av mina tidigaste inlägg. Kändes som jag hade mer stuns i språket då. Har jag slappat till mig? Slappat till mig. Vad är det för språk? Men ni förstår i alla fall hoppas jag. Eller går det bara utför nu?

Vi skall snart iväg på 1 års kalas. Har varit och handlat present. När vi står där på leksaksavdelningen så känner jag att jag inte vet vad man köper till en liten kille som fyller 1. Konstigt, jag har ju själv haft två killar som fyllt just 1.
Det blev två böcker och några bilar. Han har en storasyster så han kan ju inte ärva så många bilar ialla fall. Och bilar måste killar ha! Eller?

I morgon är det också kalas. Sidneys en kompis fyller 6 och på fredag har Douglas dagisavslutning. Då tror jag att jag tar med mig dem in till "the city" och hittar på något. Det var länge sedan nu!

Läkarbesök

Har träffat världens bästa allergidoktor. Först var jag lite rädd för henne. Hon var så barsk. Sen när vi pratat lite fick jag så många aha-upplevelser att jag började gilla henne skarpt och nu är jag beredd att kalla henna för världens bästa!

Antagligen så hänger det ihop. Att Douglas inte äter så mycket och att han är allergisk. Det kan handla om små mängder som gör att han känner obehag när han äter och därför inte vill. Något som vi faktiskt misstänkt också. Det är så många maträtter som är släkt med varandra och allt verkar hänga ihop på något sätt och jag tycker att jag och Niklas är dåliga människor som inte tagit honom till doktorn tidigare. Det är ju lätt att vara efterklok.

Jag fick lära mig hur man gör med en epipen. En sån spruta som man sticker i låret vid allergiska reaktioner.
Och det var då de kom. Tårarna. Jag gick igenom allt som hände igår kväll och kände att vi hade sån tur att det inte blev värre och jag tänkte på den gången jag kanske måste använda sprutan. Spruta först, sen ringa 911. Så fort och så allvarligt kan det bli.
Mitt lilla knyte!

Vardagskatastrofer

Igår så ringde min kompis och frågade om jag och Douglas ville följa med till en park som ägs av Pepsico (Pepsi, fritolay, Quaker, Tropicana m.m). Egentligen ville jag inte men jag behövde lämna huset med min lilla kille. Så vi följde med. Parken var jättefin och skulpturerna i parken fantastiska. Men, när man är snart tre år vill man bara klättra och undersöka skulpturer (som tillochmed ibland ser ut som klätterställningar) på väldigt nära håll. Vilket gjorde att det kändes som om vi var förföljda av säkerhetsvakter. För så fick man ju inte göra. Jag fick en stressnivå i kroppen som inte var hälsosam och dessutom fick jag tjata hål i huvudet på Douglas. Jag ville bara åka någon annanstans!


Eftersom Douglas är lite allergisk (ägg och jordnötter) har vi varit väldigt försiktiga med saker som inte är konstaterat men som vi misstänkt att han skulle kunna vara känslig för. Till exempel skaldjur. Igår gjorde jag dock en pasta med räkor i. Douglas åt inga räkor men väl pasta som varit i kontakt med skaldjur. Det var ingen hit. Alls. Han fick en jättereaktion.
Så i dag skall vi till en allergidoktor och göra tester och kvittera ut en epipen har jag tänkt mig. Självklart är inte Niklas hemma när såna här läskigheter händer!
Som om inte det var slut på eläde så när jag kom in i badrummet framåt kvällen och skulle borsta tänderna så var det totalläckage från toaletten och golvet var täckt med ca 2 cm vatten! Niklas hade fortfarande inte kommit hem. Så nu skall jag ringa rörmokaren!

Familjedrömmar

Jag har inte förstått att "tala är silver, tiga är guld", eller hur man nu skulle översätta det när det gäller det skrivna ordet. Som ni kan se på mina senaste inlägg är de inte av den högsta klass.

Men jag tänkte att det är bättre att skriva något än inte alls. När jag nu ser tillbaka på det så inser jag att det nog inte var så.

Glömde berätta att jag i söndags var på vår lokala biograf. En smalfilms biograf. I amerikanska mått mätt. De visar mycket europeisk film och vi klämde till med en som var fransk. Summer Hour. Det som var fantastiskt med denna film var miljöerna och bilderna. Hus på landet. Blommor. Mat och vin. Jag längtade som en galning efter att dra i hop ett gäng och hyra ett hus i Frankrike, ha långa middagar, gå på den lokala marknaden och handla färska grönsaker, barn springandes lyckliga i gräset!

Den fick mig också att tänka på vad det är vi ger våra barn. Hur kommer de minnas sina barndomsår. Vad kommer följa som en röd tråd? Just nu kan jag inte se någon kontinuitet överhuvudtaget. Kanske kommer de se sina liv som äventyr? Att de fått se massor av saker och bott på många olika platser. Att mamma var hemma och mest tjatade. Att de inte behövde gå på heltidsdagis.
Eller kommer de sakna huset i Frankrike? (metafor, vi har alltså inte ett hus i frankrike!)

Nummer 300

Tiden går fort, det är vi ju alla medvetna om. Detta blir mitt 300:e inlägg!

Glömde ju berätta att Sidney fick betyg igen, så stolta föräldrar! Jättefina betyg och omdöme! Det är nog värt en guldfisk i avslutningspresent!

Helgen i korthet

Fredag kväll spenderade jag och Niklas på restaurang Harvest on Hudson i Hastings som ligger 20 minuter söderut. Himla trevligt restaurang och fantastiskt god mat. Pilgrimsmusslorna som jag åt till huvudrätt var nog tamejsjutton de godaste pilgrimsmusslorna jag ätit i mitt liv!
Det blev en 4 rätters middag och vi hade rätt trevliga diskussioner! Vi konstaterade också att vi är alldeles för bekväma av oss. Borde boka barnvakt oftare och ta oss ut på grejor. Nästa projekt är att gå på bio tillsammans!

På lördagen var vi på 3 års kalas i New Jersey. Våra svensk-amerikanska vänner. Barnen har alltid väldigt kul där och de var galet smutsiga när vi lastade in dem i bilen. Smustiga barn är lika med lyckliga barn! Vi hann också med att gå på en Art Fest i Tarrytown efter fotbollen. Sidney gjorde en ansiktsmålning, tiger såklart!

Söndagen kantades av trötta barn och svenska skolan!

Minus

Måste bara tillägga. Att om jag inte hade gått ner 5 kilo de senaste månaderna hade nog besöket till baddräkts affären varit förenat med intag av psykofarmaka ett tag framöver. Vilket bra beslut det var att sluta äta upp på allas tallrikar när middagen var över!

Greenburgh tingsrätt

Japp, nu kom den. Min kallelse för att inställa mig i rätten och ta mitt straff. Jag, denna oskyldiga varelse. Så oskuldsfull och vän.

Den 17:e juni är det dags. 10.30 på förmiddagen. Jag har redan fjärilar i magen och sus i öronen. Redan.

The Mall

Jag åkte till Westchester Mall idag. Uppdraget var att hitta några slags kläder man kan ha vid poolen/stranden. Alltså badkläder.
Jag förstod att Bikinspåret var rätt svalt.
Men jag var ändå inte mentalt förberedd på stressen i provhytten. Framför speglarna. Svetten lackade och när jag väl hittade något som dolde mer än avslöjade så kände jag mig inte särskilt het. Alls.

Så tänkte jag på när vi semestrar i Californien och stannar på någon härlig strand. Och jag står där med min kjol och mitt linne i baddräktsmaterial. Inte hett alls. Och jag tänkte på alla vältränade vackra californiska människor och svalnade mer och mer.
Men jag kanske måste förlika mig med att det är bättre att kunna röra sig obehindrat på stranden med två vildingar, än att behöva tänka på om något trillar ut eller att jag petar någon i ögat med stormagen.

Det blir nog så. Linne och tygsjok runt höfterna.

Något annat som var rätt märkligt när jag var där, var att innan alla affärer öppnar så verkar folk hänga i gallerian och motionera. Den är ju mäktigt stor. Så, folk tar på sig träningskläder och powerwalkar runt på de olika våningsplanen och på ett ställe låg tre mammor med sina småbebisar och gjorde situps. Det var mycket konstigt.

För jag har bara regn hos mig

Har just kommit hem från en trevlig middag hemma hos min kompis Michael och hans fru. Jag gillar verkligen när jag slipper laga middag i veckorna!

Dessutom har jag just fått låna nummer tre i trilogin om Salander och Blomqvist! Min vän i Dobbs Ferry hade den så där var jag på förmiddagen och hade min alldeles egna terapistund och fick kaffe och bok på köpet! Inte illa pinkat! Så, när Niklas och Michael kom på att de skulle gå på bio ikväll gjorde det mig inte någonting! Jag skall ju läsa bok!

Annars måste jag säga att vi haft två halvjobbiga dagar här hemma. Douglas håller verkligen på att testar livet och kan vara rätt envis han med. Och väldigt busig. Jag har inte riktigt varit på humör och så har det varit dassigt väder. Nej, jag har inte varit en A-mamma dessa dagar. Det kan bara bli bättre om man säger så. Det känns som om jag parerar en katastrof medan den andra händer och så vidare. Hinner inte ikapp och rätt som det är är hela köket full i målarfärg. Eller mjölken utspilld på hela golvet, eller någon som kissar på sig, eller bajsar på sig med för den delen.
Ja, det har varit jobbigt helt enkelt. Eller mest bara som vanligt och jag har inte riktigt haft tålamod för det. Kan lätt summera att jag varit hemma i tre år nu och det börjar sätta sina spår på mitt humör och tålamod. I alla fall de dåliga dagarna. De bra dagarna, då är ju allt bra förstås!

I morgon har vi skaffat barnvakt och skall på restaurang. Mest har jag längtat efter restaurangens takterass där jag vill sitta i snygga soffor och dricka drinkar i solnedgången med Manhattans siluett i bakgrunden invid Hudson flodens strandkant. Och nu när jag ser på väderleksrapporten så skall det regna i morgon! Så, det får väl bli drinkar inomhus istället då. Eller drinkar förresten. Vem tror jag att jag är. Det räcker med en drink för att jag skall tappa fotfästet och blir rejält fnittrig.

framtiden

Niklas frågade mig häromdagen "hur skall du bevara din blogg då?". Inte vet jag, det är ju han som är datasnillet. Inte jag, jag kan bara ord.
Så nu undrar jag med. Hur skall jag spara detta? Kopiera över i word dokument och spara på en hårddisk i ett bankfack?
Eller är det förgängligt. Det jag skrev förra veckan är redan passé? Inget att bry sig om? Inte släpa runt på det som redan har hänt, blicka framåt och se nya dagar med nya ögon?
Vad tror ni?

Förändringens vindar

På mitt eget, helt klart egoistiska sätt så känner jag att jag inte vill att någonting skall förändras i Sverige när vi är borta. Allt måste vara som vanligt när jag kommer tillbaka. Omoget, jag vet. Orealistiskt, i allra högsta grad.

Eftersom jag pratar med er därhemma och vet vad som händer så är det i allra högsta dag förändringar överallt. Förändring behöver inte vara dåligt. Det kan ta lite tid att vänja sig vid bara. Det är då det känns som om jag är för långt borta. Jag vill vara där, hos mina vänner när ni går igenom era förändringar. Särskilt om det är stora saker som händer. Inte för att jag kan lösa någonting men det skulle kännas bra.

Så, jag vill bara att ni skall veta. Jag är där, i mina tankar.

Mina superhjältar!

Tisdag

Idag har jag varit på kvartsamtal på Douglas dagis. Det har inte hunnit hända så mycket sen sist men tydligen går hans utveckling framåt. Det känns ju bra! Dock har han svårt med färger. Jag misstänker att han antingen är färgblind eller bara helt ointresserad av att lära sig färger. Då menar jag, helt ointresserad.

Har en så skön bild på killarna från igår men batteriet i kameran är slut och ligger på laddning så jag lägger upp den i morgon. De var superhjältar! Säger inget mer men det var galet kul!

Annars har det inte hänt så mycket mer än vanligt. Jag försöker dock smygläsa min bok så ofta jag kommer åt. Är trött för att jag inte somnar i tid, måste ju bara läsa nästa sida, och nästa, och nästa.

I morse på min morgon promenad så, mitt på vägen har en hjorthona stannat med sitt nästan nyfödda hjortbarn och diat. Det var en märklig natursyn. Mitt på gatan i vårt villaområde. (ber om ursäkt för min dåliga kunskap om hjortfamiljens medlemmar).

In my dreams

Mel B är tvåbarns mamma och ser ut såhär! Det kan man också göra.
De jämför hennes kropp hur den såg ut 1998 och nu, 2009. Jag skulle gärna ta den från 1998. Också. Svaret är tydligen 600 situps. Om dagen. Ha!
Det gör inte jag om året!

Ambivalent - Jag?

Göteborg verkar vara en trevlig stad. Där kanske man skulle bo någongång?

Dessutom läser jag nu så mycket om Lisbeth Salander att jag blir sugen på en tatuering. Men det passar sig ju inte. Jag är ju stor nu. Borde ha kommit över den fasen i livet.

Men Göteborg. Kan inte släppa tanken. Måste nog ut på Hemnet och kolla lite!
Hörs!