Han har ju jobbat som en galning det senaste året (kanske till och med åren). Jag brukar kalla honom för doktorn. Eftersom det verkar som om hans arbete består i att rädda liv, så viktigt som det brukar vara och så bråttom som det är med allt. Och krav som ställs från höger och vänster på tider på dygnet människan borde sova.Jag vet att han älskar det han gör och att det är fantastiskt att någon faktiskt gillar sitt jobb så mycket. Men, ingen kommer sätta livet till om det är så att det inte funkar. Det handlar inte om hjärttransplantationer.
Här om kvällen upptäckte jag att även han är mänsklig. Något jag tvivlat på några gånger under året. Jag ser nämligen väldigt sällan att han är för trött eller för osugen på att när som helst ta ett samtal eller skicka ett mail eller undersöka en grej. Som i alla fall händer mig med mina jobb. Tror jag. Jag minns inget längre. Har jag ens jobbat?
Nu har han i alla fall sagt att han längtar jättemycket efter att få ha semester.
Det finns hopp för mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar