Humid

Just nu har jag bara en sak att säga. 95% luftfuktighet. Mitt hår är som en burrig buske och jag kan inte tänka klart. Alla slags tyger (sängkläder, vanliga kläder, gardiner m.m) i huset är fuktiga och golven känns kladdiga av fukt. Och vår Aircontdition har slut på freon så det är just nu 28 grader inne. Igår var det 30 för det var lite varmare ute också. Orkar inte ens skriva mer. Over and out

I morgon är en annan dag

I morgon skall jag ta lite mer bilder. Har varit lite dålig på det ett tag. Men nu har vi köpt en ny kamera som vi även kan videofilma med. Så vem vet. Kanske jag lägger upp en liten film också!

Badvakt

Skillnaden mellan att bo i USA och att bo i Sverige är ibland inte så stor. Men ibland är den desto större. Just fenomenet med stämningar och rättegångar hit och dit för det minsta lilla. Bara det att jag kunde överklaga mina små enkla trafik "brott" och få dem till något helt annat.

Nåväl. Det jag egentligen ville komma till var. Att idag var vi till en annan pool med några andra kompisar. Den var lite finare och lite mer välskött en den som vi brukar gå till. (Alltid med någon som är medlem. Annars kommer man inte in överhuvudtaget).

Men jag höll på att bli tokig på alla badvakter som inte lät oss göra någonting. Exempel:
Inte klättra på statyfiskarna som sprutade vatten i barnpoolen
Inte låta barnen hålla sig fast på ryggen när man simmar i barnpoolen. Eller rättare sagt, tar sig fram genom att liksom dra sig fram med händerna, vi var inte ens på lite djupt vatten. Det var precis så det täckte mig.
Inte låta Douglas hoppa i vattnet i dykstil, (ni vet så där som de gör när man tar emot dem i vattnet) bara med fötterna före.
Såklart inte de vanliga reglerna, inte springa inne på poolområdet inte hänga på linorna som är i vattnet och säkert något annat som jag har glömt bort nu.
(En annan sak som vi varit med om på några av de stränder vi har varit på är att man inte få ha typ, luftmadrass eller bodyboards)

Badvakterna jobbade hårt och visslade i sina s-tans visselpipor hela tiden. Min vän Donna tyckte detta var jättebra att de var så strikta så det inte hände en massa bus. Det är också hon som är Katolik. Need I say more?

I och med att badvakterna jobbade så hårt blev Douglas jätterädd för dem och visste inte riktigt hur han skulle bete sig i vattnet till slut. Han sa också vid ett tillfälle att han inte kunde gå upp på kanten från poolen för "han blåser så" och syftade på badvakten.

Som tur var var det en annan mamma med också, har berättat om henne förut. Hon och hennes man är från Estonia så hon har en något mer avslappnad syn på saker och ting och kunde släta ut diskussionen lite när jag och Donna kom i en något liten dispyt om det var bra eller dåligt med alla regler.

Att boa eller att inte boa, det är frågan!

Vill inte tråka ut er med mitt papejojande och ha upprepande tråkiga inlägg. Men, just nu värker min kropp efter att få ha ett eget ställe med egna saker och få vara lite kreativ hemma. Jag är jätteglad för att vi har sluppit tänka på någonting angående inredning, lån och andra vuxensaker under en period.
Samt att vi istället lagt pengar på att göra saker. Och det vore ju dumt att inte utforska denna delen av världen nu när vi är här. Vore jättekorkat att lägga pengar på fina saker nu när vi inte behöver. Det är det ju egentligen jämt. Dumt att lägga pengar på saker. Men det är ju så roligt att ha det fint omkring sig. Jag gnäller inte, vi har det jättebra och fint omkring ossnu också. Men, det är ju inte vårt på riktigt. Det finns ingen framtid i detta hus, vi vet att det tar slut. Alltså ingen idé att ens tänka på hur man skulle kunna göra eller vad som skulle vara roligt att köpa.

Det är de stunderna jag bara vill lägga ner, köpa hus här och flyga över alla våra saker. Det är ju just nu närmare att fortsätta livet här än att börja om igen i Sverige. Ni förstår nu mitt tidigare inlägg om att jag håller på att bli tokig va?

Tror att det är höstkatalogernas hemska lockande bilder och saker som får mig såhär. Det blir nog bättre nu när vi snart skall åka på semester!

Intima detaljer

Det känns som om jag går omkring i en ångbastu. Det är så fuktigt. Jag svettas konstant fast solen inte ens är framme. Sidney har fått skräck för mina armhålor, han tycker att de är jätteäckliga och luktar illa. Who can blame him? Det är sanning. Den brutala sanningen. Jag kan inte göra något åt det dock. Förutom att sitta blickstilla inomhus. Så fort jag rör mig svettas jag.

Nu på morgonen har vi varit på kalas hos grannen. Faktiskt riktigt trevliga och jag tror att de ligger på min topplista över mest normala grannar. Förutom kvinnan som också var där med sina tvillingtjejer. Hon verkade till ytan helt normal. Tills hon sträckte upp armarna efter något när hon står framför mig på golvet där jag sitter. Och det blir en glipa mellan hennes byxor och t-shirt och det sticker ut en massa läskigt hår ur brallorna, rakt i mitt ansikte! Det verkade som om hennes hårbeklädnad sträckte sig ändå upp till naveln och hon hade inte gjort någonting åt det. Jag ville kräkas tårta och gå hem.

Hopp!

Han har ju jobbat som en galning det senaste året (kanske till och med åren). Jag brukar kalla honom för doktorn. Eftersom det verkar som om hans arbete består i att rädda liv, så viktigt som det brukar vara och så bråttom som det är med allt. Och krav som ställs från höger och vänster på tider på dygnet människan borde sova.
Jag vet att han älskar det han gör och att det är fantastiskt att någon faktiskt gillar sitt jobb så mycket. Men, ingen kommer sätta livet till om det är så att det inte funkar. Det handlar inte om hjärttransplantationer.

Här om kvällen upptäckte jag att även han är mänsklig. Något jag tvivlat på några gånger under året. Jag ser nämligen väldigt sällan att han är för trött eller för osugen på att när som helst ta ett samtal eller skicka ett mail eller undersöka en grej. Som i alla fall händer mig med mina jobb. Tror jag. Jag minns inget längre. Har jag ens jobbat?
Nu har han i alla fall sagt att han längtar jättemycket efter att få ha semester.
Det finns hopp för mänskligheten.

John Blund hittar inte hit

Många barn blir väldigt trötta av mycket aktivitet och sol och värme. Ett av våra barn. Visar inte trötthet med att ligga och slappa eller att liksom dåsa av och kanske somna in framför tvn eller i soffan när han lyssnar på vuxenprat. Nej, han blir pigg som en mört, fast han är trött. Herregud, jag är jättetrött efter en dag vid poolen och allt annat som vi gjort idag. Men stora han tjatar bara om att John Blund inte vill komma till honom idag. Till mig kom han för länge sedan. Nu var sista budet att jag går och lägger mig och sover och det borde han också göra. Men jag hör honom stöka runt därinne fortfarande. Jaja, när han är 15 kommer jag väl undra varför han sover hela dagarna

Annars surfar vi just nu runt och kollar in hotel och saker att se när vi åker iväg på vår Californien roadtrip. Å vad jag längtar! Semester!

Varför

Varför blev det vita tvätten blå i torktumlaren? Alltså inte tvättmaskinen utan torktumlaren.

Varför stannar sverige på sommaren? Ingen säljer hus eller lägenheter och jag kan alltså inte syssla med favorit sysselsättningen.

Varför förknippar jag sommaren med ljusa sommarnätter istället för värme som det är här?

Varför sover mina barn inte längre på morgonen fast de varit uppe länge kvällen innan?

Varför känns Sverige så långt bort ibland och så väldigt nära ibland?

Varför går jag upp i vikt på sommaren när jag har mycket mindre kläder på mig och fler tillfällen att röra mer på mig?

Varför håller tusen äckliga spindlar på att väva in hela huset samt alla buskar på nätterna?

Varför går jag fortfarande runt i pyjamas när jag borde vara ute och fixa med en massa saker?

Nu. Svara då.

Dagen som följer och dagen som var

Dagen slutade inte riktigt där jag trodde igår. Runt 17.20 tiden så somnade Douglas i soffan. Jag fick inte liv i honom och tänkte att eftersom han var så trött så kanske det skulle funka att han sov för natten då. Hahaha. Han vaknade 2 timmar senare och var pigg. Vid 6 tiden kom Indira med familj hit och vi åt kvällsmat tillsammans. Sen var det full fart tills vi tvingade ner barnen i säng vid tio tiden. Då kom också Niklas hem som hade varit och tagit teorilektion för körkortet!

Idag skall vi försöka uträtta lite saker på förmiddagen för att efter lunch följa med några vänner till poolen. Skall bli 30 grader varmt igen. Det är dock ca 10 grader svalare än det var förra sommaren vid denna tid. Så jag klagar inte.

I fantasin just nu så bygger jag och Niklas hus igen. Problemet är bara vart det skall byggas. Jag tror inte att de har lediga tomter på södermalm? Eller? Det kanske finns det nu. Ibland känns det nämligen som om jag varit ifrån Sverige i evigheters evigheter. Särskilt när jag läser tidningar om människor som jag inte vet vilka de är. Förutom att de just nu är kända i Sverige för något som det gjort.

Just nu:
D -Mamma, han bokar med mig (bråkar)
M-Bråka inte killar!
D -Nej, då jag stänga av tvn, Didny

Haha, verkar som om det är eko här inne, hör mina egna hot från en liten 3 årig papegoja!

Regnaktiviteter

Idag har det regnat. Tokregnat. Så vi fick meddelande om att att ett gäng skulle till Wee play. Jag har skrivit om det förut. En stor innomhus lekplats typ. Jag fick med mig grannens son också. Jag hade alltså tre barn att hålla reda på. Måste säga att det gick riktigt bra. Inga större problem uppstod och alla var heltrötta när vi satt oss i bilen på väg hem.

Vi stannade på Rockland Bakery på vägen. Vilket fantastikst ställe. Allt bröd i världen verkade vara samlat där. Vanligt matbröd fick man själv gå ut i bageriet och ta direkt från ugnarna i stort sett. Färskt härligt fluffigt bröd. Så nu har jag snart själv tryckt i mig en russin och valnöts baguett! Går inte att sluta äta! Killarna har ätit massor av det andra bröden vi köpte. Å, jag vill åka dit varje dag. Synd bara att det ligger på andra sidan Tappan Zee bridge så man måste betala 5 dollar i vägavgifter! Kanske är bra med tanke på vad det skulle göra med denna barbapappa figur! Jag skulle bli Barbajättetjock!

Sen åkte vi alla hem hit och lekte en stund till så nu ser huset ut som vanligt igen. Som ett bombnedslag alltså!

Förutfattade åsikter

Jo jag erkänner. Ibland. Bara ibland, har jag förutfattade åsikter. HA HA. Jag har förutfattade åsikter om saker jag inte vet något om. Typiskt dumt. Eftersom jag inte vet något om det så verkar det ytterst korkat att tycka till om just de sakerna. Bättre att tycka till om saker man vet något om. Men det kanske är det förutfattade meningar handlar om. Att om man inte vet saker så tycker man till om dem. Arrogant nog tar man inte reda på fakta. Och om man sitter inne på en massa kunskap om saker och människor så håller man allra ödmjukast käften!

Jaja, i alla fall har jag haft extrema förutfattade åsikter om Alex Schulman. Känner inte honom och vet ingenting om honom. Är han egentligen en riktig journalist? Eller har han bara haft tur och känner rätt människor som hjälpt honom med vad det nu är han gör.

Så idag halkade jag in på hans pappablogg som jag bara avfärdat som trams. Trams från en kille som jag tycker är tramsig med eller utan barn. Har sett att han fått en pojke som heter Charlie på löpsedlarna men inte tänkt läsa om det alls. För jag har ju haft förutfattade meningar om honom. Idag så fick jag reda på att Charlie inte är en pojke. Det är en flicka. Charlie. Flicka. Och mycket söt.

Dessutom så skrev han riktigt roligt. Särskilt om mötet med Persbrandt. Precis så skulle jag också reagera. Och har reagerat. Till exempel kring killar jag varit intresserad av. Korkat nog ignorerat och låtsats intresserad av någon annan. Verkligen moget och verkligen helt utan att få kontakt med den jag egentligen brydde mig om.

Så, jag vill säga nu att jag skall jobba på mina förutfattade åsikter. Jobba, jobba, jobba.

Lite på örat

Vi fick ju en gemensam försenad födelsedagspresent av mina föräldrar när de var här. Så i fredags så slog vi på stort och bodde på hotel.
W.
Så heter hotelkedjan och vi har bott där förut. Inte just på detta hotel dock. Det som är absolut bäst med detta är att det känns som om man har en egen liten lägenhet. Så faktum är att känslan av att vara utan barn i detta fantastiska hotelrum med utsikt över New Yorks tak och takterasser var värt allt, bara den. Det får mig också att undra varför i hela friden jag inte kom iväg utomlands innan jag hade barn. Så jag kunde leva storstadsliv på riktigt.

Hur som helst så började vi med att gå till Grand Central och äta några ostron på ostronbaren. Gillar man Ostron så är ett besök där nästan ett måste. Det finns ostron från hela USA och av alla slag.
Vi fortsatte med att ta oss till Momofuko. Mycket trevligt och jättegod mat. Dessvärre så spillde jag på min tröja och eftersom vi skulle gå vidare så kändes det inte kul att gå runt med matrester runt halsen.
Vi tog en taxi tillbaks till Hotellet och sen till Gansevoort som faktiskt också är ett hotel men som också har en rooftop bar som skall vara bra. Vi satt där ett bra tag och det började regna och blixtra som bara den. Dessutom började jag bli lite lätt berusad. Dricker ju inte så ofta så det behöver inte mycket till. När jag då trodde att vi skulle ta oss tillbaka till hotellet var det dags för nästa äventyr. Stand Up. Något jag inte hade en aning om.

Comix hette scenen. Greg Behrendt hette killen som uppträdde. Han har varit med och skrivit manus till "He´s just not that in to you" och varit rådgivare i 4 säsonger för Sex and the City. Han var helt fantastiskt rolig. Det var två till killar där och värmde upp publiken innan han kom ut. Nu var det ju så att det inte var så mycket publik där. Vilket jag tyckte var synd för de var ju så himla bra. Så, när showen var över så tänkte jag att jag i alla fall ville visa min uppskattning så jag gick in bakom scenen och tackade dem så väldigt. De var jättetrevliga och vi pratade en stund. Det var för övrigt då jag upptäckte att jag nog hade tagit ett eller två glas vin för mycket.

Tidsbrist?

Jag får av någon underlig anledning inte någon tid över för min bloggning just nu. Så, ett snabbinlägg bara. Snart åker jag in till Manhattan för en eftermiddag för mig själv, möter upp med Niklas och vi hänger i någon bar eller så för att sen övernatta på hotel! LYX! Fick present av mor och far så vi får sova ut och bara inte bry oss om något barn som skall upp och kissa mitt i natten eller något annat som stör sömnen!

Skulle tro att mormor och morfar behöver några dagar på att vila upp sig efter två veckor här med full fart och galna barn! Eftersom de inte ses så ofta så blir det ju intensivt från båda håll. Inget blir riktigt normalt och utmattningen är både fysisk och känslomässig tror jag!
De åker i morgon kväll så nu skall vi trippelkolla biljetter, tider och terminaler. I denna familj tycks ju allt kunna gå fel!

Rapporterar med efter helgen!
Ta hand om er.

Galenskaper

I bland tror jag att jag på riktigt håller på att bli helt tokig. Alltså galen. Eller schizofren eller något annat hemskt, när jag funderar hit och dit på alla möjliga saker. Då brukar jag trösta mig med att jag hörde någonstans att inga riktiga tokskallar tänker att de är tokiga. De tycker inte att de är tokiga alls. De tycker att allt de gör är helt normalt. Det är det som liksom är skillnaden. Och eftersom jag tänker att jag är tokig så kan jag ju inte vara det. Eller?
En annan sak jag brukar trösta mig med är att man brukar säga att bakom varje geni finns ett uns av galenskap. Jag håller alltså inte på att bli galen utan jag håller bara långsamt på att utveckla mig till ett geni!

Full fart

I dag var vi på Manhattan. Galet vad trevligt det är. Tyvärr kan jag ju inte njuta av det som jag skulle vilja. Önskar jag vore 25 igen och åkte hit och bara levde. Det finns så härlig blandning av allt och människor är trevliga. Eller otrevliga men det finns ingen lagomvärld. Det går inte att "dra alla över en kam" som det så gammelmodigt brukar kallas. För den kammen finns inte här. Och det är galet attraktivt.

Vi var i West Village och spanade in alla fina brownstone hus. Jag vill så gärna bo där en dag. En dag när jag kan njuta av vad allt runt omkring har att ge. När jag är i 50 års åldern. Kan jobba hemifrån med det jag är bra på och kan tjäna pengar på det.

Hursom haver så avslutade jag kvällen med att hysta över hela familjen på Niklas som mötte oss på Grand Central, för att själv ta mig till Upper West och möta min kompis Elin. Vi hade som vanligt ingen tid att spilla och hade knappt tid att beställa varken drinkar eller mat för att vi pratade så mycket. Hon kör operation övertalning för att få oss att stanna kvar här. Hon har själv inga planer på att ta sig tillbaka till Sverige överhuvudtaget. Och vi diskuterade skillnader i sätt att leva här och där. Och jag märker att jag håller på att trilla över på andra sidan. På många sätt. Inte alla.

Tåget tajmade galet bra så jag var hemma igen klockan 21.40 och Niklas hämtade mig vid tåget. Ombytta roller.

Long Island

I dag tog vi oss till Long Island och Jones Beach. Och så kom Niklas hem. Efter en extra mellanlandning i Munchen (hittar inte tyskt u med prickar på denna dator just nu).

Så här såg det bland annat ut!

Barnkalas eller dokusåpa

I dag var vi på kalas. Det var den 12 juli. Och söndag. Alltså kalas. Rätt datum och dag.

Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit på ett mer avslappnat barnkalas. Det var bara så härligt. Inga barn som bråkade eller tjafsade, hörde inte något barn som grät överhuvudtaget någongång. Allt detta kan bero på att vi var utomhus och hade vattenlekar samt att de hade den största trädgård jag skådat. En trädgård där barnen kunde hålla sig sysselsatta med att plocka blåbär, springa runt runt utan att springa in i någon eller att studera olika skulpturer som fanns utplacerade i trädgården. Huset och tomten skulle jag tro var i 3 miljonersklassen. Dollar alltså. Jättefint, gammalt och precis som jag skulle vilja ha det. Själv låg jag mest i hamocken och bara njöt av att Sidney tog sitt ansvar som äldsta barn på festen och tog hand om alla andra barn!

I kväll skulle jag ut med grannen på ett glas vin. Vi gick aldrig ut, vi gick hem till en gemensam vän och fick årsbehovet av dokusåpa till livs. Alltså, vår bekants liv ter sig som en hel säsong av dokusåpa om jag jämför med mitt eget liv. Det händer så mycket saker i hennes liv att mitt eget blir blekt, nästintill genomskinligt. Och jag pratar inte goda saker. Att man som människa orkar ta sig igenom dessa saker som till viss del är självvalda är för mig ett under. Och som jag sa tidigare, man skall inte döma en man tills man gått i hans sandaler (jag vet att det skall vara mockasiner men det var inte så jag sa då). Men ibland kan jag inte låta bli. Lite grann i alla fall.

ToDo

Det har redan gått en vecka av mina föräldrars vistelse här och jag börjar så smått känna lite panik över allt jag ville göra, med dem och utan dem. Känns inte som vi gjort någonting än. Vi skulle ju ha en dag inne i Brooklyn, de vill även åka in till Central Park. Jag vill visa dem West Village och jag vill ta med dem ut till Long Island och bada och så vill ju jag ha en ensamdag och kväll inne på Manhattan. Jag hade även tänkt att jag skulle hinna klippa mig.
Näe, nu får vi sluta slappa. Här skall köras slut på både den yngre och den äldre generationen! Aktivitet! Nu! Bäst jag går och lägger mig då.

Datum

Jag bestämde mig någon gång i mitten av veckan att det skulle vara den 12:e idag. Alltså lördagen den 12:e. Att dubbelkolla detta mot en almanacka var tydligen ingenting jag tyckte behövdes.
Därför så åkte vi hemifrån klockan 9.50 i morse för att skjutsa mina föräldrar till stora "mallen" så de i lugn och ro kunde få shoppa lite och för att vi andra skulle på barnkalas som började klockan 11. Innan kalaset behövde vi också köpa present.

Kalaset skulle vara hemma hos barnets mormor där jag aldrig varit, så därför kollade jag inbjudan en extra gång för att se att adressen stämde och att tiden var rätt. Jag kom mig aldrig för att kolla datum och dag. Jag hade ju som sagt bestämt mig att kalaset var idag.

Just när vi var framme så blev jag ändå lite osäker. Hade det inte stått i inbjudan att gatunumret skulle stå på en stor vit sten nere vid vägkanten? Framför mig var en vitmålad träpinne men med rätt siffror.
Jag ringer min kompis som självklart just då inte svarar. Jag bestämmer mig för att åka in på vägen i alla fall och precis när jag är framme vid huset och jag konstaterar att min kompis bil inte står där, så ringer det.
Jag svarar och någon skriker "TOMORROW, ANNA, TOMORROW".

Jaha.....man kan alltså med detta konstatera att mina barn kände sig snuvade på ett kalas som de ställt in sig på och att mamman fick betala av med ett besök på den lokala glassaffären.

I morgon, söndagen den 12:e juli skall vi gå på Ledas 3 års kalas. Och jag skall göra rätt från början!

Jag hyllar kärleken

Till livet. Till vädret. (Jag vet att det regnar sören i Sverige men att det är väder betyder att jorden fortfarande existerar och att vi också således gör det och det måste man ju ändå hylla). Och jag hyllar kärleken till mina killar. Allihopa. Det är inte klokt vad jag känner kärlek till dem. Douglas med sin otroliga charm och helt galna busighet, hans sköna inställning till sömn (han älskar sin säng och att gå och lägga sig), och hans innerliga kärlek till sin Storebror.
Sidney som enligt mig (hans opartiska mamma) är galet smart, underfundig och fundersam, han är känslosam och har en förmåga att få människor runt honom glada jag älskar hans sätt att trösta sin lillebror när inte jag och Niklas finns där.

Jag kan nästan inte fatta att just jag har fått så underbara barn, (och det är jag nog nästan ensam om att tycka som förälder).

Jag hyllar kärleken till min man. Mest för att han står ut med mig! Jag med mitt känsloregister och med mitt temprament. Jag hyllar honom för att han mitt i mitt utbrott kan få mig att skratta och för att han behåller sitt lugn och faktiskt bara älskar mig. Det tycker jag är toppen. Nästan konstigt. Kanske är det därför han reser så mycket i jobbet just nu?

Sen är han smart också, det gillar jag med. För om man umgås med smarta människor så verkar man själv aningens lite mer smart också! Inte för att jag egentligen behöver det men. Det skadar ju inte.

Vad skönt det var att hylla lite. Gör det du med. Särskilt kärleken!

Och nej. Jag har inte blivit religiös.

Mitt i natten

Jorå jag är här.
Jag grubblar mycket på det här med om glaset är halvtomt eller halvfullt. Skulle tro att jag i 99 procent av fallen faktiskt på första direkta instinkt tycker att glaset är halvfullt. Det finns alltid lösningar och oftast går saker att ordna på ett eller annat sätt.
Så reagerar ju inte alla. Och jag undrar varför?

Jag undrar om jag är provocerande som tycker så? Eller hur uppfattas jag egentligen? Borde jag fundera på det? Eller inte? Bara fortsätta vara jag, som kan vara irriterande för någon? Jag tycker ju inte att jag ens märks. Säger ju bara som jag tycker. Ofta. Inte jämt. Är det dumt?

Jag har så många funderingar just nu att jag inte kan sova. Jag borde inte tänka så mycket kanske, bara göra. Fast jag har hört att det är bra att tänka först och handla sen. Kan det bli fel ändå? Jag kanske bara skall vara tyst?

Husmanskost!

I dag har det varit hett. Vi tillbringade några timmar vid poolen. Det var väldigt trevligt och svalt. Innan det sa vi hej då till Niklas som åkte iväg på filminspelning. I Lettland. Denna gång är jag inte ett dugg avundsjuk på hans jobbresa. Vilnius. Kan vara hur vackert, trevligt och fint som helst. Men jag tänder inte på det.

I morgon skall det vara ännu varmare så vi åker in till Manhattan för att gå på museum i stället. Metropolitan museum of art tänkte vi besöka. Sen tar vi nog en sväng in till Central Park och sätter på killarna badbyxor så de får springa i sprinklersen.

Glömde berätta att mamma och pappa smugglade in blodpudding till oss. Så idag var det knaperstekt bacon med lingonsylt till den insmugglade maten. Så himla gott! Till och med Douglas åt! När grannen kom förbi så bjöd jag henne också såklart. Hon hörde inte när jag sa vad det var. Smakade och sa att det smakade lite chokladaktigt. Så frågade hon vad det var. Då trodde jag att hon skulle kräkas.

Det gäller att lyssna på den som pratar!

Fastforward

Nu skulle jag kunna berätta om när mormor och morfar kom igår, eller att det var Independence day och hur vi firade det. Att jag för första gången kände ett sug i magtrakten och att jag kände mig "hemma" på riktigt på något underligt sätt. Eller att vi har ett helt j-vla zoo på tomten av skunkar, oposssums och andra smådjur. Jag skulle också kunna berätta att sommaren på allvar har kommit hit, att solen skiner och är varm, att det inte har regnat på tre dagar och att vi var på stranden och badade i havet i dag, och att mitt skinn bränner. Att vi druckit champagne och ätit jordgubbar och grillat galet gott kött.

Men.

Jag tänker inte göra det.

Jag tänker berätta att ni måste gå och se "Hangover". Men h e r r e g u d vilken bra film. Jag har inte skrattat så mycket på bio. EVER. Den var så galet bra, så fantastiskt rolig och helt hysterisk! Den var rolig rakt igenom hela tiden. Jag har skrattat så tårarna sprutade och så jag fick kramp i magen. Om ni skall gå på bio så gå på den. Ni kommer garanterat att skratta. Eller så har jag och Niklas och alla andra i salongen bara riktigt ruskigt dålig humor.
Ett par gick förresten. Men det var nog för att barnvakten hade blivit sjuk eller något. Inte för att det var för mycket får dem. Kan jag inte tänka mig.

Farfars födelsedag

Av någon anledning så har Tarrytown inga fyrverkerier i morgon, Independence day som det är och allt, som de flesta andra städer här. Nej, de har idag. Så nu på kvällen är Sidney och Niklas iväg och tittar. Douglas som är allvarligt rädd för smällare ligger och sover.
Det smäller rejält i krokarna kan jag lova, kan dessvärre inte se någonting här ifrån vårat hus.

Jag och Niklas var på lyxig eftermiddag. Massage på Oasis day spa som var fantastiskt, även om jag tyckte att hon hade kunnat vara lite mer hårdhänt. Jag tackar Kina för min fina present!
Sen tog vi oss till Irvington och åt lunch på Red Hat. Det var lagom varmt, fläktade lite från Hudson river och vackra båtar susade förbi ner mot Manhattans skyline. Ingen av oss behövde jaga någon liten som var på rymmen eller göra hundratusen toabesök under lunchen. Vi bara njöt!

Sen har nerverna varit lite på helspänn här för en viss 6 åring. Mormor och morfar kommer i morgon och det är svårt för en liten känslig kille. Det gråts hejdlöst åt konstiga saker (tycker vi) och det görs helt oförklarliga saker. Tur att vi känner honom och vid detta laget har lärt oss hur han fungerar. Men det måste vara jobbigt för honom och mitt hjärta värker när jag märker hur han reagerar på vissa saker. För mest så längtar han ju så mycket så mycket efter dem. Han vet inte hur han skall göra med alla känslor bara.

Torsdag

Även om vi har varmt och klibbigt väder så har jag inte någon riktig sommarkänsla. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske att det regnar varje dag också. Och är fint. Om vart annat så man inte kan åka till någon strand för man vet inte riktigt när regnet kommer och det är inte lite regn som kommer när det kommer. Det fullkomligt öser ner! Jag vet att bara gamla människor och svenskar pratar mycket om vädret så jag passar väl in i den kategorin.

Vi var i väg till Greenburgh och Douglas är som vanligt väldigt reserverad med närhet till djur. Sidney har inga som helst tveksamheter. På´t bara! Här är en bild när han klappar en orm.

Vi var till doktorn med Douglas igen. För att få resultaten av blodtest och för att göra hudtest. Han är allergisk mot ägg (som vi redan visste), sesam, alla typer av nötter och skaldjur. Stackarn. Skaldjur som vi andra i familjen verkligen älskar! Måste säga att jag tycker att det är lite jobbigt med dessa allergier. Jag vet att det är en fis i rymden mot många andra problem man skulle kunna ha. Men mat måste lagas här två gånger om dagen och min fantasi börjar sina.

Till middag idag gjorde jag sallad till mig själv med ugly tomatoes som blev så himla god. Rostade solrosfrön, getost och blandad sallad med spenat och ruccola och färsk basilika. Killarna fick det som stod på deras önskelista. Korv.

I morgon är det ledig dag här. Dagen före 4:e juli. Niklas är ledig och vi skall gå på spa och få Swedish massage! Jag längtar så jag håller på att bli galen! Så. Himla. Skönt.

Feng shui

Niklas och jag kan vara världshistoriens mest oorganiserade och slarviga pappersmänniskor. Det är ett under att vi faktiskt har lyckats flytta utomlands med allt pappersarbete det innebär. Eller att vi lyckats bygga ett hus med allt pappers arbete det innebär.
Det är ingen av oss som liksom vill kännas vid den där högen i köket med viktiga papper som måste tas tag i. Fast den växer och växer.

Men, I går kväll. Hände det. Vi sorterade och sorterade. Och vad skönt det är efteråt. Det är verkligen som feng shui. Sköna vibbar som sveper genom huset. Nu är det bara garderoben i hallen som behöver sig en match. Men där finns det ju en dörr att stänga. Så det kan nog dröja.

Idag måste jag få lämna huset. Sidney hostar lite fortfarande men nu måste vi (jag och Douglas) hitta på något. Så, vi skall åka till Greenburgh nature center. Man får klappa ödlor, ormar, spindlar, och andra mjuka djur. Det är inget fint väder i dag heller så en inomhusaktivitet passar utmärkt!

Onsdag

I går var jag på tjejmiddag i fin-Bedford. Vi var på restaurang och sen skulle vi på bio. Middagen var dock så trevlig att vi struntade i bion. Och lika bra var det.

Jag var hemma runt midnatt och gick in och gjorde mina bestyr och hoppade ner i sängen. Då frågar Niklas om jag inte såg trädet. Det gjorde jag inte. Men, en stor bamse tall hade gått sönder och ligger nu över hela gräsmattan på sidan av garaget. Idag var våra gräsklipparkillar här och de sa att det är för att det har regnat så mycket så trädet sugit åt sig så himla mycket vatten och sen blivit för tungt och gett vika! Tur att ingen stod under trädet. eller att de föll över huset!

Idag bestämde jag att göra en middag jag ville ha och att inte bry mig om vad barnen gillar. Så, jag gjorde en jättegod avocadosoppa! Sidney tyckte den var okej men inte hundra. Douglas åt den inte. (Vilken överraskning) och Douglas kompis Ollie som varit här hela eftermiddagen ville absolut inte ens smaka.

När Ollie blev hämtad så hade hans syster med sig två kompisar, de är i 14 års åldern. Och hör och häpna. Jag är fortfarande helt hög på deras kommentar. De trodde jag var killarnas au-pair!!!! För jag såg inte ut som en mamma!!

Hahaha, Sidney kom just upp. Han frågade om det här var min blogg och jag sa ja. (Han har väl hört mig och Niklas prata om den men han visste nog inte riktigt vad det var). Hans kommentar nu var "jaha, jag trodde den skulle vara större"!
Han är lite piggare men inte helt hundra, kanske i morgon, inbillar jag mig.