Ibland känns det som om jag inte skulle kunna ha tid med ett vanligt jobb. Jag vill ju gärna se mitt hemmafix som ett jobb annars skulle jag nog gå under.
Igår till exempel. Hade en massa saker jag behövde fixa inför mitt söndagsjobb, så det satt jag med på förmiddagen.
Sen var det dags för uppkörning, jag skulle ju få mitt körkort! Hade jag tänkt. Jag var riktigt nervös och olustig till mods men när jag såg alla finniga tonåringar som väntade i kön så blev jag lite lugnare.
Så här gick det till. Jag letade mig till Peekskill, 30 minuter härifrån. Jag körde min egna bil med min kompis Kim bredvid som "lärare". I baksätet satt våra småkillar. När vi kom fram så fick jag ställa mig i kö med bilen. Tills det blev min tur och jag hoppar in med den kvinnliga uppkörningsinstruktören i bilen. Alltså fortfarande min bil.
Vi tar en tur runt kvarteret, jag stannar fint vid ca 5 stoppskyltar, gör en bruten usväng och "fickparkerar" bakom en bil (inte mellan, det är för riskabelt). Klart! Och jag åker sedan i väg med min bil som jag kört omkring med på gatorna i 1,5 år!
Hade ordnat med playdate för Sidney eftersom jag skulle bli sen hem så han var hos en kompis och där skulle jag också lämna av Douglas för jag skulle till doktorn och kolla min hals som aldrig blir bättre. Jag fick penicilin för 100 gången detta år (kändes det som) och sen hämtade jag mina barn och Kims stora dotter som var kvar på sin skola sen hem och förberedde middag för jag ville tacka Kim för att hon först hade varit barnvakt 3 timmar på morgonen och sen följde med mig på uppkörningen. Behöver jag säga att jag somnade i soffan när klockan var 9? Dagen gick i ett och ett avlönat jobb hade inte hunnits med under gårdagen överhuvudtaget!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar