Så ringde han äntligen. Som jag väntat. Jag har känt mig lite bättre i dag men trött efter en hel dag dragandes runt på denna dunderförkylning. Samtalet var verkligen efterlängtat. Vilket tåg skulle han vara på och när skulle han dyka upp här hemma i hallen. När skulle jag få ta det lite lugnt och kanske bara gå och lägga mig.
Jag hörde att det inte stod helt rätt till. Han var 4 tågstationer bort. Hoppat av innan han var framme. Ville ha skjuts. Kände sig hänging och trodde att han skulle tuppa av på tåget. Troligtvis matförgiftning.
Där rök min futtiga förkylning. Inte ens får man vara lite sjuk i fred. Fast jag tycker lite synd om honom. Det gör jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar