Hurtig värre

Igår och i morse så har jag varit ute och powerwalkat. Det är helt otroligt vilken lisa för själen det är. Insupa vårluft, ljud och syner. Härligt.
En underlig grej. Jag gick längs sjökanten och just på ett ställe fast skogen såg likadan ut hela vägen så gick småfåglarna bananas och kvittrade högre än någon annanstans. Det var lite konstigt.

En annan sak var en kvinna som liksom såg ut att springa men i slowmotion (såg dessutom ut som om hon stått framför en jetmotor och allt skrynkelskin nog lagt sig nere vid anklarna eller något). Henne bestämde jag mig för att powewalka om. Då förstår ni vilken fräs jag hade i mitt steg och vilket ofräs hon hade.
Idag stannade jag också vid änden av sjön och gjorde situps. Det kommer jag ihåg att jag en gång i tiden istort sett kunde göra hur många som helst av. Så är inte fallet nu. Alls. Jag kämpade mig upp till runt hundra och då i många intervaller. Typ 15 åt gången.

En annan sak som jag inte gillade. En ornitolog smög omkring i buskarna. Ni vet en sån som spanar på fåglar. Med kikare och videokamera. Även om jag absolut tror att han bara var intresserad av fåglas så kändes det det lite olustigt att han faktiskt rent teoretiskt skulle kunna filma mig där jag slet i mitt anletes svett. (Och vilken normal människa skulle vara intresserad av det?)