Veteraner och arga barn

I dag har det varit "Veterans Day" det betyder att vi hyllar alla som varit med i krig. Det betyder också att det är någon slags helgdag. Jag har inte riktigt, alls förresten, förstått det där med alla helgdagar här. Det är ju bara skolorna som är stängda. Alla jobbar ju som vanligt. Men det är klart att det är ju därför alla har "sitters" alltså barnvakter. För ingen är ledig på de lediga dagarna!

I alla fall bestämde vi oss för att följa med Luc och hans mamma, Lucs kusiner och deras mamma till Bronx Zoo. Dottern i den familjen heter Sydney. Det tycker min Sidney ar jättekonstigt.
Jag hade en sån känsla i magen att det skulle kunna gå precis hur som helst med så många barn och jag skulle nog ha följt den känslan.

Ibland kan jag inte låta bli att tänka på om man får de barn man förtjänar eller de barn man klarar av? Ni hör att det är lite olika klang i de uttrycken va´? En som är lite mer negativ än den andra. Om jag skulle ha fått de barn jag förtjänar så måste jag ha gjort mycket galet i mina dar, men om jag fått de barn jag klarar av så måste jag vara en riktigt redig person!
I dag tänkte jag mest på om jag verkligen hade gjort så många galenskaper i mitt tidigare liv!

Ialla fall var det himla trevligt att vara på Zoo när det var lite kallare ute för djuren var riktigt pigga och alerta. Det roligaste var när Douglas, som vägrade lämna isbjörnen, stod och skrek till honom att han skulle bada! När jag sa att de andra väntade på oss och att vi måste gå så blev han helt tokig och bara skrek "neeeeeej, baaaaaaaadaaaaaaa, börnen!" Förstod inte riktigt besattheten men rätt som det var så sa han bara "hej då börnen" och vinkade och gick.

Han har verkligen tagit sig ton här i familjen i kväll så blev han galet arg också för att han inte fick titta på "mobi" vilket är movie. Jag kan se att han försöker ta över Sidneys sätt att vara när han är arg, men Douglas vet ju inte riktigt hur han skall handskas med sin ilska efter det att han gått in på sitt rum och smällt i dörren. Jag och Niklas fnissar lite åt att han står där inne och funderar "jaha, vad skall jag göra nu då, undrar vad Sidney gör när han smällt igen dörren".

I söndags var vi på en supertrevlig brunch hos Michael, min pappakompis som också har varit kock tidigare. Det var mycket trevligt och det var väl ca 10-12 vuxna och minst lika många barn. Men det gick jättebra och maten var super!

Har drabbats av ett galet smärtsamt nackspärr också, vilka krämpor som dyker upp. Blir det så när man fyller 35 eller är det priset jag får betala bara?