Nog om det, men mitt i stressen på väg från Grand Central försöker jag hitta en Taxi på Park Avenue. Då slår det mig och jag får en total utomkroppslig upplevelse hela vägen till restaurangen. Just det faktum att jag småspringer längs Park Avenue, jag har koll på läget försöker vinka till en taxi (som alla var fulla av folk). Inser att jag redan är sen och måste ner i tunnelbanan. Springer ner i närmaste hål och hittar rätt tåg på engång och vet vart jag skall hoppa av. Tar en taxi därifrån och kommer direkt till reston och där Anders och Niklas redan väntar med en smarrig cucumbermartini!
Kändes liksom så bra att allt gick så smidigt och att jag visste vart jag skulle och hade koll på läget. Verkligen utomkroppsligt!
På restaurangen så åt vi en fantastisk middag och drack vin. Kan inte dricka rödvin längre, mer än ett glas. Då går det åt pipsvängen. Inte så smart med tanke på att killarna hade lov igår. Tågresan hem sen var en mardröm och Niklas hade köpt ett magasin med massor av parfymprover i som luktade så läskigt så läskigt. När vi klev av tåget sa han att jag var grön i ansiktet.
Idag är det thanksgiving och det känns jättemysigt. Det är nästan så att det är större än jul (det med). Det är lugnt på vår annars så trafikerade gata. Självklart har bageriet öppet och de italienska farbröderna tar sin dagliga kaffe. Annars är de flesta affärer stängda.
http://en.wikipedia.org/wiki/Thanksgiving
Vi skall på middag i kväll med Etienne och Sue och några andra vänner. Sen i morgonbitti så åker vi iväg till stugan som vi lånat.
Thanksgiving är ju en riktigt trevlig helg som jag tycker att vi borde ha anammat i Sverige i stället för Halloween. Utan att vara galet religiös så tar man en stund och funderar över vad man är tacksam för. Det är jättenyttigt att göra det. Ger liksom perspektiv på tillvaron och distans till det vanliga gnället över matlagning, städning och sömnlösa nätter!
Nu är ni kanske så präktiga så ni tänker tacksamma tankar varje dag och det är ju fantastiskt i så fall. Jag gör det inte. Men när jag gör det så inser jag att jag är tacksam för galet mycket saker:
Min familj. Min egen lilla familj och mina föräldrar och svärföräldrar
Mina vänner som fortsätter vara mina vänner fast jag är så långt bort
Mina nya vänner här som stöttar mig i det nya livet
Mig själv
och många andra småsaker som dyker upp varje dag
Så, nu tar jag semester några dagar och återkommer på måndag med en resume över vad som egentligen hände där ute i skogen utan mobiltelefon och internetuppkoppling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar