Andras ungar och mina barn - Andras barn och mina ungar?

Hallå ja! Nu ni.
Igår fick Sidney sitt första betyg. Det kom i brevlådan och jag var helt oförberedd. Ett riktigt betyg. I 11 olika kategorier samt ett omdöme och en sammanställning över frånvarodagar och förseningar! Getoutahere!!! Så kan man väl inte göra! Med 5 åringar!?
På ett sätt var detta bra, jag har länge undrat var jag står i denna betygsdiskussion. Nu vet jag. Låt barnen vara. Sluta bedöma dem hela tiden. Jag blir vansinnig!

Strax innan jag fick betyget i brevlådan så fick jag någonslags reprimand av en mamma på väg ut ur klassrummet när jag lämnat S på morgonen. Hon sa att Sidney sagt att hennes son hade spretigt hår. Och nu ville han inte gå till skolan och han försökte platta till håret.

Självklart så får man inte reta någon eller säga elaka saker till någon. Och jag tror faktiskt inte heller att min son gjort det. Sånt pratar vi om, han är väldigt medveten om vad som är rätt och fel. Jag vet, det är nu ni skall gå tillbaka och se, vad var det nu hon skrev i rubriken? Andras ungar och mina barn - Andras barn och mina ungar? Inte visste vi att Anna tyckte att hennes barn var så perfekta.
Nej, det tycker jag absolut inte. Jag tycker mig veta alla fel och brister de har och Sidney har ju inte varit och är inte direkt det "enkla" barnet. Det kan jag med klarhet konstatera efter att Douglas kommit in i familjen. Jag förstår varför så många inte kunde förstå vad jag pratade om när jag beklagade mig över honom när han var mindre (eller nu med för den delen) de hade eller har barn som är som Douglas. Så som barn är mest. Tjorvar lite men ger efter när de förstår att mamma och pappa är de som bestämmer. Inte som får blackouter av ilska.

I alla fall så vet jag att denna lilla kille är en riktig liten lipsill. Usch vad elak jag är, så fååår man bara inte säga om de små liven. Men det är sant. Hela tiden är det något som är fel. Och han piper och gnäller. Och, jag tror att Sidney möjligtvis kommenterade så som barn gör, att hans hår står rakt upp. Det gör ju det! På riktigt.
Nu bad hans mamma mig att tala med Sidney om detta. Vad skall jag då göra?

Självklart så frågade jag om han hade sagt något om pojkens hår och att om han nu hade gjort det så hade han blivit ledsen och att man inte kan kommentera såna saker utan hålla det för sig själv för ingen vill ju bli retad eller vara annorlunda.
Vad vi kvinnor är bra på att förstora upp saker och lägga dåligt samvete på varandra utan att veta om det.
Vad skulle hända om vi lät barnen reda ut saker själva med vår vägledning, skulle det sluta som i Flugornas herre eller skulle de komma med kreativa lösningar? Inte vet jag men jag vet att vi tror att vi skyddar våra barn genom att lösa deras problem åt dem.

Niklas är i LA. Åkte i morse. Känns riktigt tråkigt faktiskt. Han kommer hem på lördag kväll. De är utanför stan någonstans i öknen och spelar in film. Nattetid. Det är jag inte direkt avis på men jisses vad skönt att få komma iväg hemifrån 4 dagar!