Val och livsviktiga besvikelser

Som sagt. Det har väl inte gått någon förbi att det varit val. Skönt att det gick som vi ville och jag känner ingen som är missnöjd.
Fick förfrågan av Michael igår som ville fira men jag var upptagen på förmiddagen med att vara på vår sprillans nya high school och tittade på en pjäs om aladin som barnen hade satt upp. Dessutom var en av mina kompisars dotter med i pjäsen och spelade faktiskt prinsessan! Jag blev väldigt överraskad för hon är verkligen blyg och försynt men på scenen ägde hon! Det var superproffsigt och skolan var jättefin och just så high schoolaktig som jag hade tänkt mig. Jag kunde faktiskt se både Sidney och Douglas gå i korridorerna, stoppa saker i skåpen och spela basket i gymnastiksalen!

Korkade jag tänkte mig inte alls för igår och köpte ingen tidning. Det skulle jag naturligtvis ha gjort. Såg att de redan var värda 4000 kronor. Men, jag brukar tänka så när jag inte har med mig kameran tillexempel, att jag är ju här och suger i mig så mycket det bara går av nuet och att vara här där det händer! Så jag får väl tänka att jag faktiskt höll i den historiska tidningen i går i alla fall!

Fick ett desperat sms av Indira igår kväll. Hon hade inte varit ute på hela dagen. Ni vet, en sån dag när man går omkring i sunkiga myskläder som är nedkräkta (hon har en 5 månaders bebis) och bara stinker och önskar sig någon annanstans. Så vi gick ut i regnet till mexicanaren som ligger på Mainstreet och tog en Margarita tillsammans med Sue som också var bedrövlig för att hon är så stressad över deras flytt. Det var väldigt trevligt!

Jag märker väldigt tydligt att föräldraskapet ändras sakteliga också. Sidney är en så stor kille nu. Han måste hanteras på ett något annorlunda sätt än tidigare. Besvikelser kommer som man skall hantera och relationer diskuteras och det är många världsliga frågor hela tiden. Antar att det bara är början på vad som kommer. Jag är i alla fall glad att han pratar med oss och kan sätta ord på vad han känner. Men jag märker att jag tycker att det är jobbigt att se att han blir så ledsen över vissa saker och att livet liksom kommer till honom, och det är ju som vi alla vet, inte lätt att vara människa!