Rädda skogen!

Det är jobbigt när man kommer så nära sig själv att man vet att det är ingen annan det är fel på. Det är jag!
Nu är det inga stora saker men till exempel så vet jag innerst inne att det inte är barnen som ställer till oreda här hemma. Det är jag. Jag är en riktig slarver. Det är ju jag som släpper kläder där jag står. Det är ju jag som inte orkar tömma diskmaskinen så att all disk växer som ett berg på diskbänken och jag blir irriterad på att ingen tar reda på skiten. Det är ju jag som inte damsuger så det ligger smulor och matrester överallt. Det är jag som inte bäddar sängarna så det blir sådär superlockande att hoppa i dem när man är 5 och 2 år.
Men, det är faktiskt inte jag som lägger ett lager av leksaker över hela lägenheten och det är inte jag som släpar in pinnar och stenar och ett ton nya teckningar varje dag från skolan.

Det jag vill komma till är att jag tror att jag måste komma överens med min känsla för hur jag vill ha det hemma och vad jag orkar göra. Det, är en asjobbig matematik. Ungefär som att jag tycker att jag har alldeles för god smak och dyra vanor för min inkomst. Jag får det inte att gå ihop. Jag vill att det skall vara fint och städat hemma för jag mår så bra då. Men jag tycker ju att det är så tråkigt att göra det fint. Och jag vill ju köpa onödigt dyra saker på fina affärer.

Och apropå teckningarna så kan man faktiskt inte spara allt. Jag tittar på dem tillsammans med killarna och sen slänger jag dem när de inte ser. Dessutom tycker jag att det är ett enormt slöseri med träd!