Baciller

Så, idag är det söndag igen. Swisch swisch, så var denna vecka slut. Helgen har varit innehållsrik dock.
Vi hade ju thanksgiving lunch på Sidneys skola i fredags. Det var jättetrevligt och de hade ordnat det mycket bra med alla tänkbara tillbehör, självklart fanns det obligatorisk mac n´ cheese och dagens höjdpunkt, kalkonen! Den hade såklart min perfekta väninnas man gjort. Går inte att tänka sig annat. Hon hade också, självklart, med sig tack kort till rektorn och alla lärare för att de annordnar detta. Perfekt! I de perfektas värld. Inte min.

Återigen fick Sidneys lärare mig att känna mig helt omyndig och inte tillräckligt bra för min sons bästa. De är supergulliga och brinner för att lära barnen allt (på samma gång) men ibland så går det över styr. Enligt mitt sätt att se på saker och ting.
En pappa som jag lärt känna som har en dotter i samma klass som Sidney, är också fotograf. Han tog en massa bra kort på hela klassen och massor bra på Sidney och Douglas (som var med eftersom jag inte hade någon barnvakt). Vi sitter och pratar lite och så säger pappan till Sidney, "jag fick ett jättebra kort på dig när du petar dig i näsan med pennan" och så skrattar vi gott åt det varpå Sidney på skoj stoppar den mot näsan igen, vi skrattade ju och tyckte att det var roligt!
Detta ser dock en av hans fröknar och säger till Sidney på skarpen att om han haft den pennan i näsan så går han omedelbart och slänger den i soporna, dessutom ger en annan fröken en menande blick och de suckar sinsemellan.

Ibland blir jag så trött. Det är väl klart att i den bästa av världar så petar barn inte i näsan, alls. De rapar inte vid matbordet, eller någon annanstans heller, de säger inte högt så alla hör "varför är farbrorn så tjock" eller något annat opassande. Men är det inte lite väl överdrivet att säga till barnen att de måste slänga pennan för att den varit i näsan? Herregud, de har ju desinfektionsmedel till allt, varför inte doppa pennan i det?
Är det bättre att visa upp en slit och släng mentalitet? Oj, den blev lite smutsig, släng! Köp ny!Byt ut! Jag vet inte, antingen har jag blivit helflummig eller så har jag rätt. Och eftersom jag får välja helt själv så har jag naturligtvis rätt!

På lördagen så tog vi det lugnt på förmiddagen och försökte ha det lite mysigt, vi låg i sängen och läste böcker och hade pyjamas på oss fram till lunch. Då mötte vi upp Indira med barn på den lokala Dinern och åt lunch tillsammans. Hon kör förövrigt operation övertalning, på hög nivå. De vill inte att vi flyttar till Sverige inom den närmsta framtiden.

Sen var det dags för födelsedagskalas. Sidney var bjuden till en kille i klassen som heter Markus. Jag hade också med mig en annan kille i bilen. Han hade varit där förut och försökte leda mig till rätt hus. Vi kom in på ett område med skrämmande stora hus, jag var beredd på att vilken sekund som helst skulle det komma vakter eller poliser som undrade varför vi smög omkring med vår bil i deras fina område och stirrade på alla hus (jag försökte ju se husnummren). "Här är det" skrek plötsligt Sidneys kompis. Säkert sju gånger frågade jag om han var säker. Jag hade ingen som helst lust att stå där som ett fån i dörren på fel hus.
Det var rätt. Och det var stort. Och de hade "husfru" (kommer inte på något bra ord). Och de hade aupair och andra barnvakter som passade barnen hela tiden. Så de vuxna inte skulle bli störda i sina samtal och kunde dricka vin och öl ostört. De hade också hyrt in två underhållare som var "vetenskapsmän" och gjorde trix med barnen. De hade också så mycket leksaker i huset att jag tror att Toys r´us ligger i lä. En sjukt stor tågbana i det sjukt stora föräldrasovrummet. Det sovrummet var nästan lika stort som vår lägenhet.
Det var länge sedan jag kände mig så vilsen.

Hur som helst så var de väldigt trevliga och när vi började prata så visade det sig att de var ursprungligen från Estland. De hade släktingar i Göteborg. Återigen så krymper världen.

I dag var vi och tittade på ett hus som några bekanta skall hyra ut. Mannen i familjen hade ett företag som Lehman brothers stod bakom och när de gick i putten så gjorde även hans företag det. Nu har han dock fått jobb i Dallas, Texas och behöver hyra ut huset här. Den enes död den andres bröd eller hur man säger. Huset var perfekt för oss. Lagom storlek och väldigt fräscht. Dessutom ligger det bara några hus i från några vänner till oss och Sidneys skolbuss stannar precis utanför huset. De har en fin trädgård och jaa, jag skulle verkligen vilja bo där! Dessutom när vi får besök så finns det ett separat gästrum! Ingen behöver sova på soffan mer!
Jag återkommer med mer info.