Skallebank

Oj vad jag har gråtit. Och jag vet knappt varför. Men jag har bölat och bölat och nu känns skallen som en sprängande ballong.
Skallebanken kan ha börjat i natt för det har blivit sommar värme här igen och det var väl en sisådär 30 grader i sovrummet. Sen kom gråten på förmiddagen och då började huvudet pulsera av elaka bankare.

Åter till min gråt.
Som tradition här i skoldistriktet finns en roscermoni. Det betyder att alla seniors i highschool välkomnar alla förstaklassare till skolsystemet med en ros och en t-shirt där det står "class of 2021" alltså året de kommer gå ut skolan.
Detta görs i Aulan på Highschool. Alla seniors var så fint uppklädda och så gulliga mot alla små nervösa ettaplättare. De fick gå upp på scenen och ta emot rosen. Allt var bara så fint. Och någonstans där brast det för mig.

Av någon anledning har jag alltid haft väldigt lätt att bli rörd över allt och ingenting. Och det blir inte bättre av den hormonstorm som nu råder i min allt större kropp. Jag kunde heller inte se att någon annan satt och grät som jag. Så då skulle jag försöka att hålla mig. Men det går ju inte. Det blir ju bara värre.

Så nu sitter jag här i värmen. Med huvudvärk. Och en rätt aktiv 3 åring.