En kväll på Manhattan

Surrealistisk är närmast den känslan som infinner sig när jag sitter i vår bil på väg in mot Manhattan. Solen håller på att gå ner över våra "Palisades" och Skyskraporna är upptända och otroligt vackra mot den mörka kvällen. Jag har programmerat gpsen till en Rawfood restaurang som heter Pure och ligger nära Union Square, förväntar mig att jag skall hitta parkering i närheten och bara få njuta av trevligt sällskap i några timmar.

Jag hittar parkering och känner mig lite nervös för jag fattar faktiskt inte ett dugg av de skyltar som försöker förklara för mig hur reglerna är för parkering på denna gata. Jag hittar också en parkeringsautomat där jag försöker utläsa om jag möjligtvis måste betala avgift fast klockan har passerat åtta. Jag kikar lite på de andra bilarna som står parkerade och ingen verkar ha en lapp i rutan så jag bestämmer mig för att chansa. Att inte betala avgift och att bara stå där med bilen. Och hoppas att den står kvar när jag kommer tillbaks. Om jag nu minns vart jag parkerat den.

Vi avnjuter i alla fall en toppen middag och jag är faschinerad av denna Rawfood grej. Vi pratar massor och vid ett tillfälle kändes det bara helt underligt. Där sitter vi, tre fruar, våra män jobbar på samma företag och vi försöker liksom prata om deras jobb och vad de gör. Vi har ju inte riktigt koll på allt så rätt som det är känns det som om vi sitter där som pompösa hemmafruar som inte har koll på vad männen gör när de går till jobbet, men det gör ju inget bara de kommer hem med pengar så vi kan flasha till det och gå på trendig Rawfood restaurang.

Nu är det ju absolut inte så. Mitt liv är inte på något sätt glamouröst som jag tror ni fattat. Men just vid detta tillfälle fick jag bara en total fnissattack. Kunde nästan inte sluta. Fast jag tror att det bara var jag som tyckte det var roligt. Men så kan ju jag också dissa reklambranchen rätt hårt och tycka att det är lite larvigt. Men jag gillar ju min kille ändå!

När middagen var slut och jag skulle hämta bilen så kom jag faktiskt ihåg vart jag parkerat och gick raka vägen dit. Det var nog tur att jag kom när jag kom för på hela gatan var det bara min bil som var kvar. Det var spöktomt på andra bilar. Och hade jag väntat längre hade jag nog fått hämta bilen nere vid pierwhatevernumber dit de forslar felparkerade bilar.