Jag bubblar av känslor just nu. Jag känner mig irriterad på människor. I allmänhet. Folk är dumma. Och jag orkar inte med dem. Folk pratar om saker de inte har en aning om. Det irriterar mig mycket. Jag irriterar mig på folk i serviceyrken som inte är det minsta intresserade av att ge mig service.
Jag har varit på föräldramöte och känner mig så rörd av alla lärares intresse och engagemang för just mitt barn. Mitt barn av ca 200 andra. Jag är helt säker på att alla föräldrar känner likadant. Och det gör mig rörd. Rektorn gör just nu sitt 22:a år på skolan och hon brinner fortfarande för alla ungar, lika mycket. Jag blir rörd. Och vill gråta i folkmassan.
Även om jag är irriterad på människor så är jag också tacksam för de trevliga männsikor som dyker upp från ingenstans och faktiskt är snälla. Som kvinnan i kassan i affären idag som sa att de just nu hade köp två betala för en på korvpaketet jag just skulle köpa. Snälla goda människor blir jag tacksam över. De ger liksom hopp. Om mänskligheten som ibland är så korkad.
Jag känner mig också ledsen. Ledsen för alla vänner vi en dag skall lämna här. Ledsen för att ännu en gång bryta upp barnen från något som de lärt känna och känna sig trygga i.
Jag är också ledsen för att mormor och morfar och farmor och farfar inte bara kan svänga över och kolla in Sidneys fotbollsmatcher. Eller titta på hans fina teckningar eller bara höra Douglas ha sina långa utläggningar om allt och inget.
Jag blir ledsen över att Niklas har så långa dagar och missar så mycket av vardagen.
Så blir jag lycklig av att se min mage växa. Jag blir lycklig av att höra Douglas säga varje dag att han har haft så kul på sitt dagis. Jag blir lycklig av att höra Sidneys lärare berätta om hur duktig han är i skolan och att han alltid är på gott humör och har en liten historia att berätta.
Jag blir överlycklig över min alldeles egna fina familj. Som är så fina och som står ut med mig när jag bubblar av så många känslor och spontangråter över ingenting och som finns där när det behövs.
Hade helt glömt bort hur många känslor som liksom fördubblas när man är gravid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och jag blir lycklig glad och ledsen tillsammans med Dig. Men mest blir jag glad så att jag gråter litet för att du skriver så förbannat bra och är en sådan härlig och inspirerande människa Anna.
Värme och en massa Kärlek till Dig!
och nu gråter jag för de fina orden :-)
Det finns ingen hejd på hur glad jag blir när du skriver så.
Gulle dig och kram
Skicka en kommentar