Egentid

När jag nu äntligen skulle få ändan ur vagnen och lägga upp bilder. Så hittar jag inte kabeln. Aaaaaahh. Tänkte visa bilden på Sidney när han väntar på bussen, har sin lösa tand hängande på trekvart (och som också blivit svart på kuppen) och ser mycket förväntansfull ut. Ni får tänka er hur han ser ut tillsvidare.

Jag är just nu själv här hemma. Douglas följde med grannen till ett närliggande museum och ja, Sidney är i skolan. Nästan så att jag blev handlingsförlamad. Vad skall mamma göra nu? Självklart skall jag göra som alla andra hemmafruar. Åka till "mallen"! Vi bor i USA och jag tar seden dit jag kommer! hehe.

Douglas ville bara försäkra sig om att det var okej att han åkte utan mig, han sa "Jag kommer snart tillbaka, så du får inte glömma bort mig mamma" Hur skulle jag kunna göra det?

Ibland tänker jag att mina barn har det galet bra som har mig hemma hela tiden, det är bara det att de inte förstår det. Jag menar, bara för att jag är hemma kan jag inte leka med dem hela tiden. Men de vill det. Förlåt mamma och pappa, men jag minns inte att vi lekte med dockor tillsammans. Gjorde vi det?
Så, om jag inte minns att vi gjorde det fast vi gjorde det. Då måste jag ju inte heller leka med mina barn hela tiden om de ändå inte kommer minnas vad vi gör!

I helgen börjar Sidneys fotboll. Nu har han kommit upp på nästa nivå, han kommer ha träning på lördagar och matcher på söndagar. Åsså är ju Niklas tränare. Jaha, så var helgen slut. Det är alltså nu det börjar. Livet på fotbollsplanen.