En dag till

Jag börjar bli lite smått husgalen. Känner att mitt liv skulle vara bra mycket lättare om vi bodde i ett hus.....Douglas vägrar ju verkligen att gå hem när vi lämnat Sidney vid bussen klockan halv åtta på morgonen och jag är inte, absolut inte, upplagd för att gå till lekparken (jag stavade först fel så det blev likparken, det är just vad det skulle se ut som om jag var tvungen att vara där vid den tiden)
Tänk då om vi kunde komma hem till ett hus så Douglas kunde vara ute och leka på tomten och jag kunde få dricka färdigt mitt kaffe (som jag aldrig hinner innan vi måste rusa iväg till bussen uppför backen, jag kommer få världens snyggaste rumpa och ben på kuppen) på terassen och fåglarna skulle kvittra och alla skulle vara glada?!
Jag är även husgalen på svenska marknaden, tittar på hus och priser och vart de ligger och undrar om vi skulle kunna bo där. Jag vet, detta är inget som gör mig på något sätt lugnare över vart vi skall ta vägen om knappt ett år.
Men jag tror att huset kommer kalla på mig och då måste jag se vart det ropar någonstans!

Skolan verkar ta ut Sidney fullkomligt mentalt. Han vill kramas, sitta i knä och bara mysa hela tiden. Han verkar verkligen gilla sin skola och sina kompisar och det är inga problem på det sättet men det verkar vara tufft att vara 5,5 år just nu. Vi var på väg ut en sväng igår eftermiddag och när vi hade satt på oss skorna och bara skulle öppna dörren så blev han så ledsen så ledsen och kunde inte säga varför för han visste inte. Så det slutade med att vi alla tre satt uppkrupna i soffan under filten med varsina glasskålar och tittade på en film vi lånat på biblioteket. Han var jättenöjd.

Idag följde han med en kompis hem efter skolan så jag och Douglas var ensamma till tre på eftermiddagen och när han hade sin sovstund så passade jag också på att ta en liten lur. Vilken lyx! Helt galet skönt att bara göra inget och krypa ner i sängen med NY Times och njuta! När Sidney sen blev hembjuden till Noah (Sue och Etiennes äldsta son) på eftermiddagen så tackade han faktiskt nej. Han ville hellre bara vara hemma! Det var skönt att slappa lite och inte behöva vara ute i värmen. Vi har fortfarande 32 grader i skuggan. Börjar bli så supertrött på att ständigt svettas.
Under sommaren så har jag faktistk börjat lukta svett. Det har jag inte gjort förut. Men jag tror att det är den ständiga fukten och att man faktiskt inte kan göra något alls (förutom att vara inne, i bilen eller i en mall) utan att svettas ihjäl.

I går kväll hade jag min taekwando igen. Sidney hoppade över sin. Och det är fortfarande lika bra. Men, fortfarande utsätter jag min kropp för saker den inte gjort sen långt innan Sidney var född. Jag är faktiskt lite förvånad själv över att det går så pass bra som det gör.
Förutom situpsen då......pinsamt är det enda ordet som riktigt passar. Jag har ju inga magmuskler alls längre, de verkar inte riktigt finnas kvar överhuvudtaget. Alltså, när jag spänner magmusklerna och letar mig in till den hårda delen av magen (det är några lager att komma igenom) så är det ett mellanrum mellan musklerna, mer som ett hål faktiskt.
Ska de inte sitta ihop? Jag förstår ingenting.
Sen övade vi på sparkar! En sidokick, man ser faktiskt ut som i en riktig karatefilm. (återigen, inte jag då men många andra) Jag är grymt imponerad av vår "master" han rör sig som en tecknad figur. Det gör inte jag. Eller kanske, men inte i samma serie, jag ser mer ut som dunderklumpen och han som någon actionfigur.

Niklas skall förresten träna Sidney i fotboll nu i höst. Han är iväg på någonslags utbildning nu i kväll. Han var dock på väg redan i morse, läste fel på am och pm. Det blir verkligen förvirrande i bland. Så han gick upp i ottan och gick ner till bilen. Efter ca 5 minuter kom han tillbaks och sa att han hade en konstig känsla av att något var fel och kollade mailen. Jorå så att......det var 7 på kvällen inte morgonen.

Inatt eller imorgon kommer vi tydligen få en släng av stormen "Hanna". I detta varningens land så har de i dag pratat om att man skall tänka på att fylla på förråden med mat och annat eftersom stormen kommer.......jag kanske tar för lätt på det men.......det skall väl inte storma i flera veckor? Jag får väl gå ner till floden och fiska lite om maten tar slut. Kanske åka i väg till bonden och tigga mjölk om det behövs. Men inte skall jag väl behöva bunkra mat?
Det är lite läskigt att bo så högt upp som vi gör, alltså vi bor ju inte i någon skyskrapa eller så, det är bara tre våningar men huset står på en kulle och vi är väldigt oskyddade runt om. Om det nu skulle börja blåsa som attan.

På söndag är det min första dag som lärarassistent på svenska skolan som börjar då. Det blir spännande. Jag skall jobba på riktigt. För första gången på två år och tre månader......förutom det jag skriver i Fias tidning då....men det gör jag ju helt ensam, vet knappt om någon läser det för jag sitter ju så långt bort :-)
Undrar om jag vet hur man gör när man jobbar längre?Jag är tveksam.