onsdag 17 september 2008

Dagislämning och playdates

Japp, det var det jag visste. Douglas ville inte bli lämnad ensam på dagis. När han förstod att jag inte skulle vara med honom så började han backa ut ur korridoren och sa, nej, nej, nej och darrade på underläppen.......jag höll mig stark och sen kom hans fröken och tog honom på armen in i rummet. Då vände han sig mot mig och skrek ett tyst skrik ni vet. När munnen är öppen men inget ljud kommer ut och ansiktet är illrött.
Nåväl, det var bara att gå ut i hallen och vänta på klartecken om jag kunde gå eller skulle stanna. Väl där ute fällde jag också en tår.......jag är ju så blödig.......men det är ju min lilla kille och jag tycker att han är så liten och oskuldsfull, han skall inte behöva vara med om några trauman.......de tyckte jag skulle stanna en stund.
Så jag satt och väntade på direktiv tillsammans med den finska mamman vars son inte heller verkade tycka att det var en bra idé att vara på dagis. (Hon fick komma och hämta honom tidigare......)

Efter ett tag så avtog Douglas skrik och då gick jag över till fiket rakt över gatan och tog en kaffe med Indira i tre timmar tills det var dags att gå och hämta honom igen. Hon sa att hon aldrig sett mig utan något barn! Lyx!


Denna hemska upplevelse hindrade honom dock inte från att hela vägen hem när jag hämtat honom säga "loligt, loligt! Vilket betyder att han haft kul!

I morse ville han gå dit med Sidneys gamla ryggsäck och hunden Bullen under armen igen! Dessvärre var det inget dagis idag, han kommer bara gå tisdagar, torsdagar och fredagar.

Idag har vi haft en galen dejt dag. Det började med att vi kvart i åtta köpte kaffe på den lokala coffee shopen "Coffee labs" och gick hem till en liten tjej som är lika gammal som Douglas, hennes namn är Lida (Lita) och hennes mamma. Halv tio när de lekt jättebra ett tag skulle vi gå hemåt. Utanför vårt hus sitter Sue och Indira på ett annat fik så då stannar vi där. Snart kommer en annan tjej förbi med sin dotter Eve, vi har träffats på sång- och sagostunderna på biblioteket, och de skulle gå till lekparken så då följde vi med dit. När vi var på väg därifrån kom Kim med sin son Ollie med pizza under armen och undrade om vi inte ville äta lunch med dem och det ville vi ju. Så, efter att ha varit igån sedan halv 7 och varit ute sedan halv 8 så landade vi hemma vid ett snåret. Jag kände mig jättetrött (Douglas hade någon slags mardröm runt fem tiden på morgonen och efter det sov jag inte så mycket) och tänkte ta en liten lur när han sov. Men, han ville inte sova middag i dag heller!!!!

Skall det vara såhär nu att när jag faktiskt äntligen kan få sova/vila när han sover middag så vill han inte längre sova middag???!!!!

När vi hämtat Sidney vid bussen klockan tre så var vi faktiskt bara hemma. Jag tog mig verkligen tid att leka med killarna. Vi byggde lego och körde med bilar och lekte med mussehuset!

Sidney berättade också att han fått en ny vän på skolan som heter Izzy, hon hade berättat för honom att "sen hon var tre så hade hon alltid varit kompis med snygga killar" !????!!!! Nu vet jag inte riktigt vad jag skall tro igen. Han skarvar en hel del!! Hur som helst så frågade jag vad han trodde att det betydde då. "Ja, kanske att hon tycker att jag är snygg" Eeeehhhhe jaa, kanske det kanske........ han har pratat om denna lilla tjej hela eftermiddagen. Hon hade tillexempel också frågat hur Sidney tyckte att hon skulle ha håret i morgon!!!!!?????!! Hjäääääälp!!! Jag letade snabbt fram ett häfte vi fick häromdagen med bilder på alla barn och hon är ju verkligen sockersöt men den här fixeringen? Jag vet inte jag.

Nu skall jag njuta av att få frossa i mina inredningsprogram på tv helt ensam utan att någon vill titta på fotboll eller så. Niklas har nämligen en massa gamla kompisar på besök här i krokarna, något slags seminarium eller så, så jag är solokvist. Hoppas att han inte somnar på tåget denna gången :-)

Inga kommentarer: