Helgen

Oj, redan söndag. Och inte har jag skrivit något på länge och nu blir det så där långt igen.

Fredagen började med att Douglas bestämt talade om att han inte ville gå till skolan. Redan när han vaknade klockan 6.30.
Tufft lilla killen men just nu har du inget val ville jag säga, och innerst inne kände jag, stackars liten varför gör jag detta!
Han grät och skrek som vanligt men min vän Donna (jag kallar henne även min amerikanska vän för hon är min förutfattade mening om amerikanska kvinnor.....som numera har ändrats för att jag har utvecklats och mognat som människa, dessutom gillar jag henne ganska mycket) hon gick i alla fall in och tittade hur han hade det och han satt och ritade vid bordet det så jag i lugn och ro kunde gå över gatan och ta mitt morgonliga kaffe med alla andra mammor! Vi har blivit ett jättegäng som ses varje morgon och det är supermysigt.

Sen mina vänner tog jag nästa steg i det amerikanska samhället och var på "classparent tea" på Sidneys skola, där alla som tecknat sig för att vara klassförälder träffar lärarna och rektorn för att prata om vad som händer under året och hur mycket hjälp de behöver med än det ena och än det andra. Det som kommer hända under höstterminen är bland annat att barnen åker på äppelplockning, har thanksgivingmiddag och julfrukost! Låter jättemysigt tycker jag! Jag lovade även att hjälpa till med skolans bibliotek som håller på att iordningställas.

Hela sammhället här snurrar ju på grund av frivillighet och jag skulle även vilja säga, hemmafruar/män.
Man skulle kunna tro att pengarna görs på Wall Street, och visst, det händer grejor där, men om inte alla volontärer fanns så skulle USA stanna, det är min fasta och bestämda åsikt. Och jag tycker inte att det är dumt.

Nu är det ju så också att jag, som ni har fattat nu eller som ni antagligen redan visste, är lite känslig av mig och jag kan säga att jag på något sätt drogs med och kände att det faktiskt är fantastiskt och blev lite rörd. Jag grät inte eller så, men jag tyckte att det var fint på något sätt.

Jag fick även träffa Izzys mamma. Tjejen som Sidney nu pratar allt mer om.
Han var väldigt orolig i torsdags för han sa att "idag var det inte en lika bra dag som igår med Izzy, mamma" varpå jag frågar varför förstås. Då berättade han om att de hade lekt jaga och hon hade ramlat och skrapat upp armarna och han var rädd för att hon skulle tro att det var hans fel. Jag frågade om han pratat med henne om det och det hade han visst gjort och sagt att det var en olyckshändelse och att han var ledsen och så men han var fortfarande rädd för att hon inte skulle tycka om honom längre.
Jag pratade med hennes mamma om detta och hon sa att det var absolut ingen fara för just nu kunde nog inte Sidney inte göra några fel för han var bara toppen! Tjejerna i klassen tyckte tydligen att han och några till killar i klassen var snälla mot tjejerna så de låg på plus! Skall det börja redan nu alltså?

På eftermiddagen när jag hämtat Douglas, typiskt nog missade de att jag inte kommit och släppte in alla mammor, de väntar vanligtvis tills alla är där så det inte blir orättvist för något barn så här i början. Så när jag kom var han i upplösningstillstånd. Nåväl, det gick över för när vi kom hem hade gulliga Sue ställt lite leksaker som hennes barn tröttnat på utanför vår dörr, så Douglas fick en mysig stor björn som man kan sitta på....i.....på.....ha som en fåtölj. Och en grej med ratt och spakar och Elmo figurer.

Just ja, på eftermiddagen så skulle jag gå och hämta bilen som varit och blivit servad för några saker som var knas med DVD spelaren (har jag berättat att vi har det i bilen? Värsta lyxen när man skall åka långt). De ringde dagen innan och sa att det hade varit lite knasigheter kring det hela men att han som var chef för hela Tarrytown Honda nu var inblandad så om vi kunde komma och hämta bilen nästa dag så skulle den vara klar. När jag nu kom så, tror ni den var klar? Hade de gjort någonting alls? Blev jag vansinnig?

Något som är nytt för mig här är att för att man skall få något gjort på riktigt så måste man vara stentuff och hård. Något som inte ligger för mig. På riktigt. Men nu börjar det gå upp för mig att om man inte tar namn, telefonnummer och namnet på personen man pratar meds chef på allt och alla så får man inte heller något gjort. (konstig mening men ni fattar?) I alla fall så blir det ju inte bättre för att man blir arg, det var ju fortfarande ogjort och jag måste lämna in bilen i morgon igen.

På kvällen var vi medbjudna ner till en restaurang här (det finns förresten vissa restauranger här där man får ta med sig eget att dricka, vilket jag finner helt galet men det är ju toppen för det behöver ju inte bli så dyrt när man går ut) med ett gäng men vi hade som vanligt ingen barnvakt och hade heller inte haft middag ihop på evigheter så vi tänkte grilla lite och ha trevligt med barnen.
Det var också "third friday" i fredags och det händer alltså var tredje fredag (nähä??) varje månad och då är det festligheter på gator och torg. Våran hyresvärd (som är en fastighetsmäklare) hade beställt värsta bandet som stod och spelade rock n´ roll på uppfarten (tur att vi inte behövde bilen mer den kvällen för ingen hade naturligtvis berättat detta för oss). Det var jättekul till en början men när klockan började närma sig åtta så hade vi lust att gå och dra ur sladden. De slutade faktiskt en kort stund senare så vi behövde inte göra oss ovänner med någon.


I lördags lämnade vi tillbaka den tunga hyllan på Ikea och bytte den mot den vita. Niklas åkte sedan in till Manhattan för att gå ut och käka med killarna från sverige som var här. Jag åkte med småkillarna till finska Anna och skulle leka lite med hennes son som i fredags var så ledsen och upprörd över att vara på dagis att han kräktes......två gånger. Då bestämde vi att vi skulle komma hem till dem så han fick vara på hemmaplan och träffa barn som han kände lite och att de kunde leka tillsammans utan att gråta.
När Douglas såg honom sa han det första han gjorde, "ledsen" för det är ju det de är tillsammans. Ledsna......
Jag kommer också ihåg när Sidney hade besök av en kompis hemma (här i USA) för första gången. Det var stort. Blir liksom mer ett riktigt hem då. Jag har en kompis som kommer för att hälsa på bara mig! Därför kändes det som en bra idé.
Hon hade dukat upp med massor av gosaker och vi blev kvar till åtta, barnen var trötta och somnade på en gång när vi kom hem!

Och i dag då? Ja som vanligt hade vi svenska skolan. I dag hade vi föräldramöte efter lektionen och vi lärare skulle presentera vad vi gjorde i klasserna. Jag kände att jag gjorde en dåligt presentation. Det blev för glättigt och oseriöst. Alla andra var så duktiga och seriösa och sa så många kloka saker. Jag hade dubbla lager med svarta tröjor på mig och skyller på att jag var överhettad. Det var inte så varmt när vi gick ut på förmiddagen!