Christopher Johnson McCandless

Ni måste se filmen om denna man. Filmen heter "In to the Wild" och är väldigt tänkvärd och fantastisk. Sean Penn har regisserat. Naturen är grym och jag har lust att ta hela familjen på en gigantisk roadtrip! Så, seså, gå nu och hyr den! Jag kan inte lämna några som helst ledtrådar, det går inte så lita bara på mitt goda omdöme :-)

En annan sak som slagit mig de senaste dagarna är alla dessa människor som är så sorgliga.

Till exempel så får man inte köra om en skolbuss som stannat för att släppa av eller på barn. (Vet att samma diskussion hålls i Sverige). Och detta vet ju alla människor. Och det är jättebra.
Ändå finns det sorgligt hemska människor som börjar tuta på de bilar som stannat för att det står en skolbuss och gör sitt jobb. Detta har hänt två gånger hitills. Hur i hela fridens namn är det möjligt att man har så bråttom att man måste tuta för att bilen framför inte åker, när man inte ens bemödar sig att se efter varför bilen inte åker?

Eller som när Sidney träffade på en kompis på Mainstreet och jag och mamman stannar och pratar lite och barnen leker på trottoaren utanför en garnaffär. Det kommer två sorgliga tanter i 55-60 års åldern (hade inte hjälpt om de var 25, i detta läget var de ändå tanter) och tittar surt och argt på barnen som inte uppfattar att tanterna vill in i affären och flyttar sig tillräckligt för att tillfredsställa tanterna. (dörren gick inåt och det hade inte varit några problem alls, om man förstod att barn inte riktigt förstår vad som menas när man tittar surt på dem, att komma in).

Eller personer som offensivt går in i diskussioner med människor de ännu inte känner men skall umgås med en lång tid framöver. Där de fullkomligt trycker ner motståndarens åsikter. Det är mycket märkligt. Och om jag får säga vad jag tycker, så tycker jag att det är sorgligt bara. Att det finns så sorgliga människor.

Förövrigt har dagen varit jättebra. Vi började med att ta oss ut i Rockefeller skogen för att låta barnen springa av sig den rejält ackumulerade energi de hade på morgonen. Tror vi var där strax efter nio. En fantastisk dag också, kvällen och natten bara ösregnade bort all jobbig fukt som varit den senaste veckan så idag var det bara som en skön varm sommardag!

Sidney var väldigt sugen på att bygga en koja i skogen så det gjorde vi. Den blev jättefin tyckte jag och det var väldigt roligt att bygga den. Men när den väl var färdig så ville han inte leka i den!! Konstigt. Det var ju då det roliga skulle börja!

Sen åkte vi förbi den svenska reklamkillen som bor här i Tarrytown, som jag skrev om i något mail förut, de har varit bortresta och vi har inte träffats på hela sommaren. De bjöd på kaffe på verandan och vi hade jättetrevligt. Sen var det dags att åka hem och äta lunch innan Svenska skolan drog i gång på eftermiddagen.

Det kändes verkligen kul att vara mer involverad och att få vara assistent i en av klasserna. Jag ser framemot höstterminen! Det enda smolket är ju min förvirring som ständigt råder. Jag glömde min egen anteckningsbok, några ordböcker och arbetshäften någonstans. Trodde att jag visst vart och stoppade in D i bilen i pyjamas och S ville vara kvar hemma (Niklas hade åkt in och skulle ha en intervju med en kille) och åkte dit och tittade men de var inte där, (på trappan utanför där jag kanske la dem när jag slängde soporna, men jag är inte säker) Så jag får väl ta en tur i morgon också.
Så himla typiskt mig att alltid glömma något eller strula till det på något vis!!