Utmaningen

Vi har ett barn som är mycket mer utmaning än genomsnittet. Sen start har det varit så. Jag har väntat på en förlösning. Att han liksom skall växa ifatt sig själv på något sätt. Jag trodde nog att vi nått den punkten i sommras. Det har känts så harmoniskt och bra. Visst har vi fortfarande haft våra duster men i jämförelse så har det varit som en ljum sommarbris.

Men så här för någon vecka sedan kom de tillbaka. Höststormarna. Eller mer kanske som Orkanen Katarina. Det krävs mycket av en människa för att orka detta och vi gör allt för att han också skall orka. Därför kan vi tillexempel inte rucka på våra rutiner det minsta. Aldrig. Då blir det kaos. Nu gör vi ju det ändå. Och så tänker vi. Varför i helvete gör vi så. När det inte går.

Nu har vi ju en period av förändringar framför oss. Dessutom har jag varit sjuk och inte orkat med alla eftermiddagsaktiviteter som vi vanligtvis tar oss för. Vi skall åka till Sverige. Det är snart jul. Det kommer en lillasyster. You name it. Det kommer vara besvärligt och utmanande.

Så i några veckor nu har vi haft det rörigt. Och så har det just kulminerat och vi slängde in handduken och hörde av oss till skolan och undrade om det var samma sak där. Eftersom han fram tills nu varit någon slags mönsterelev och tagit dusterna hemma. Men. Se. De säger samma sak. Han har förändrats. Igår eftermiddag tog vi därför en mamma son dag. Lilla var hos grannen. Mamman proppade i sig alvedon och tog astmamedicin och tog sig ut i kylan. Vi lekte och åkte skoter. Vi gick in och ritade julteckningar och han sa att det var en bra dag.

I dag pratade jag med fröken. Jag berättade om att detta inte var en ny grej för oss. Det kommer med hans personlighet. Hon förstod. Hon är bra. Faktiskt toppen. Jag gråter en skvätt för att de bryr sig så mycket om honom och vill hjälpa. Och jag gråter för att han har det jobbigt och inte vill dela med sig om vad som är jobbigt. Men det kanske också kommer med personligheten. Jag gråter också för att det finns barn därute som har samma personlighet men som ingen bryr sig om. Dom barnen är det synd om.

Och vi kämpar vidare.