Förkylningen som aldrig gick över

Igår sov jag istort sett hela dagen. Med undantag för matlagning, lite legolek och lite krigsförhandlingar. Jag hostar som en lungsjuk 80 åring och är helt slut av det. Doktorn svarar inte på telefon och har konstiga öppettider. Nu sitter jag här och väntar på att klockan skall bli 10 så jag kan försöka ringa igen.

Dessutom tror jag att jag bara har mig själv att skylla. Det är så svårt att lyssna till sin egen kropp. När den behöver vila. Det händer ju så många roliga saker hela tiden som jag inte vill missa. Dessutom är det svårt att verkligen ta sig tid och bara skita i disk, tvätt och allt annat som görs på en daglig basis. Alltså ta sig tid att vila. Tid att inte göra det som sitter som en nagel i ögat. Som ligger som ett lager över hela huset.

Det är stunder som dessa som jag undrar hur i hela friden det skulle vara med en liten bebis också! Som tur är är det ju ett vårbarn så förhoppningsvis slipper vi förkylningar som denna i alla fall.
Förresten var jag ju till min OB/Gyn i måndags. Han är nu helt säker på att det är en tjej. Jag såg också att det var det. Fast jag är ju ingen doktor. Men rätt tydligt tyckte jag nog att det var.